2 Mosebok 10
1 Och Herren sade till Mose: Gack in till Pharao; ty jag hafver förhärdat hans och hans tjenares hjerta, på det jag skall göra dessa min tecken ibland dem;
BOEIPA loh Moses te, “Pharaoh te paan laeh, a khui ah ka miknoek ka khueh ham dongah ni amah lungbuei neh a sal rhoek kah lungbuei khaw ka thangpom sak.
2 Och att du skall förkunna i din barnas öron, och din barnabarnas, hvad jag bedrifvit hafver i Egypten; och huru jag hafver bevisat min tecken ibland dem, att I skolen veta, att jag är Herren.
Te daengah ni na carhoek neh na ca kah a ca hna dongah Egypt te ka poelyoe tih amih taengah ka miknoek ka khueh tena tae uh vetih tite kai he Yahweh la nan ming uh eh,” a ti nah.
3 Så gingo Mose och Aaron in till Pharao, och sade till honom: Detta säger Herren de Ebreers Gud: Huru länge vill du icke ödmjuka dig för mig, att du släpper mitt folk till att tjena mig?
Te dongah Moses neh Aaronte Pharaoh taengah cet tih anih te, “Hebrew kah Pathen BOEIPA loh he ni a thui. Me hil nim ka mikhmuh ah yalh hamna aal ve, ka pilnamte hlah lamtah kai ham thothueng uh saeh.
4 Vill du icke släppa mitt folk, si, så vill jag i morgon låta komma gräshoppor i alla dina landsändar;
Tedae ka pilnam te hlah ham na aal atah na khorhi la thangvuenah kaisih kang khuen ni ne.
5 Så att de skola öfvertäcka landet, så att man icke skall se landet, och de skola uppäta hvad eder qvart blifvet och undsatt är för haglena, och skola uppäta all edor grödande trä på markene;
Te vaengah diklai hman hea thing vetih lai he tueng thai mahpawh. Rhael lamloh nangmih taengah aka sueng rhalyong hlangrhuel han caak vetih khohmuen ah nangmih ham aka duei thingkung boeih khaw a caak ni.
6 Och skola uppfylla all din hus, och alla dina tjenares hus, och alla Egyptiers hus, hvilkas like dine fäder, och dina fäders fäder icke sett hafva, ifrå den tid de på jordena kommo, intill denna dag. Och han vände sig, och gick ut ifrå Pharao.
Namah im neh na sal boeih kah imah khaw, Egypt pum kah im ah khaw bae ni. Diklai ah a om uh hnin lamloh tahae khohnin duela na parhoek neh na pa kah a napa rhoek loh a hmuh uh noek moenih,” a ti nah rhoi. Te phoeiah mael rhoi tih Pharaoh taeng lamloh nong rhoi.
7 Då sade Pharaos tjenare till honom: Huru länge skole vi lida dessa plågor? Låt folket gå, att de måga tjena Herranom sinom Gud; vetst du icke ännu, att Egypten är förderfvad?
Te vaengah Pharaoh kah sal rhoek loh a taengah, “Me hil nim mamih taengah hlaeh laa om ve he. tongparhoek te tueih mai lamtah a Pathen Yaweh taengah thothueng uh saeh, Egypta rhawp coeng hena ming hlan nim?” a ti uh.
8 Så vordo Mose och Aaron igen kallade till Pharao, och han sade till dem: Går åstad, och tjener Herranom edrom Gud. Hvilke äro nu de som gå skola?
Te dongah Moses neh Aaron te Pharaoh taenglaa mael puei uh tih amih rhoi te, “Cet uh lamtah na Pathen Yahweh taengah thothueng uh. Tedae ubang ubang lae a caeh eh?” a ti nah.
9 Mose sade: Vi vilje gå med unga och gamla, med söner och döttrar, med får och fä; ty vi hafve en Herrans högtid.
Te phoeiah Moses loh, “Camoe neh patong khaw ka cet uh vetih, ka capa neh ka canu khaw, ka boiva neh ka saelhung neh ka BOEIPA kah khotue te ka paan uh ni,” a ti nah.
10 Han sade till dem: Rätt så, Herren vare med eder. Skulle jag släppa eder och edor barn dertill? Ser der, om I icke hafven något ondt för händer?
Te phoeiah amih rhoi te, “BOEIPAte nangmih taengah om tangloeng saeh. Nangmih neh na camoerhoek te kan hlah sitoe cakhaw na maelhmai ah boethae phaeng tueng.
11 Icke så, utan I män går åstad, och tjener Herranom; ty det samma hafven I ock begärat. Och de drefvo dem ut ifrå Pharao.
Te tlam moenih. Te te na hoe uh dongah tongpa rhoek te cet uh lamtah BOEIPA taengah thothueng uh laeh,” a tinah tih amih rhoi te Pharaoh mikhmuh lamloha haek.
12 Då sade Herren till Mose: Räck ut dina hand öfver Egypti land om de gräshoppor, att de komma öfver Egypti land, och äta allan grödan upp i landena, med allt det som qvart blifvet är efter haglet.
Te phoeiah BOEIPA loh Moses te, “Kaisih hamte Egypt khohmuen ah na kut thueng laeh. Te vaengah Egypt Khohmuen ah pongpa vetih rhaelloh a hlun boeih neh khohmuen baelhing boeih tea caak bitni,” a ti nah.
13 Mose räckte sin staf öfver Egypti land, och Herren dref ett östanväder i landet i den hela dagenom, och i den hela nattene. Och om morgonen förde det östanvädret gräshopporna fram.
Te dongah Moses loh a conghol te Egypt khohmuen laa thueng. Te vaengah BOEIPA loh khothoeng yilhte khohmuen sola khohnin yung neh khoyin puet ah a thawn pah. Mincanga pha vaengah kanghawn yilh loh kaisiha khuen pah.
14 Och de kommo öfver hela Egypti land, och gåfvo sig ned allestäds i Egypten, så ganska många, att tillförene deras like intet varit hade ej heller härefter varder.
Kaisih khaw Egypt khohmuen tom ah van tih Egypt khorhi boeih ah bop. A mikhmuh ah tlung khungdaeng coeng tih te bang kaisih te ana om noek pawt tih te hnukah khaw om bal mahpawh.
15 Förty de öfvertäckte landet, och gjorde det svart. Och de åto upp allan grödan i landena, och all frukt på trän, som qvar var blifven efter haglet, och läto intet grönt blifva qvart på trän, och uppå grödan på markene i hela Egypti lande.
Diklai hman te boeiha thing tih diklai khaw hmuep. Diklai baelhing boeih neh rhaelloh a hlun thing thaih boeih tea caak. Te dongah thing hing neh lohma baelhing boeih tah Egypt khohmuen tom ah sueng voel pawh.
16 Då kallade Pharao hasteliga Mose och Aaron, och sade: Jag hafver syndat emot Herran edar Gud, och emot eder.
Te vaengah Pharaoh tah Moses neh Aaron te khue hamla tokthuet tih, “Na Pathen Yahweh teang neh nangmih taengah ka tholh coeng.
17 Förlåter mig mina synder ännu i denna resone, och beder Herran edar Gud, att han dock borttager denna döden ifrå mig.
Te dongah ka tholhnah he phuei mai laeh. Na Pathen BOEIPA taengah vai mah thangthui rhoi lamtah dueknah he khaw kai taeng lamloh nong sak saeh,” a ti nah.
18 Och han gick ut ifrå Pharao, och bad Herran.
Te dongah Pharaoh taeng lamloh nong rhoi tih BOEIPA taengaha thangthui pah.
19 Då vände Herren ett ganska starkt vestanväder, och upptog gräshopporna, och förde dem i röda hafvet; så att der icke blef en qvar någorstäds i hela Egypti land.
Te vaengah BOEIPA loh khotlak yilhte bahoenga tlungluenlaa maelh tih kaisih tea khuen. Carhaek tuipueilaa yawntih Egypt khorhi tom ah kaisih pakhat khaw hlun pawh.
20 Men Herren förstockade Pharaos hjerta, att han icke släppte Israels barn.
Tedae BOEIPA loh Pharaoh lungbueite tea moem pah dongah Israel carhoek te hlah pawh.
21 Herren sade till Mose: Räck dina hand upp åt himmelen, att det varder så mörkt i Egypti land, att man må taga uppå det.
Te vaengah BOEIPA loh Moses te, “Vaan la na kut thueng lamtaha hmuep loh Egypt khohmuena tlak thil vaengaha hmuepte phatuem saeh,” a ti nah.
22 Och Mose räckte sina hand upp åt himmelen; då vardt ett tjockt mörker i hela Egypti lande i tre dagar;
Te dongah Moses loh a kut te vaan laa thueng tih Egypt khohmuen boeih te khohmuep hmaisuep loh hnin thuma khuk.
23 Så att ingen såg den andra, ej heller uppstod af det rummet, der han var, i de tre dagar. Men när alla Israels barn var ljust, der de bodde.
Hlang loh a manuca khaw hmu pawt tih hlang he amah lamloh hnin thum khuiah thoo uh voel pawh. Tedae Israel ca boeih ham tah a tolrhum ah vangnah om.
24 Då kallade Pharao Mose, och sade: Går åstad, och tjener Herranom, allenast låter edor får och fä blifva här; låter ock edor barn gå med eder.
Te phoeiah Pharaoh loh Moses tea khue tih, “Cet uh lamtah BOEIPA taengah thothueng uh. Tedae na boiva neh na saelhungte khueh lamtah na carhoek khaw namamih neh cet uh,” a ti nah.
25 Mose sade: Du måste ock låta oss hafva offer och bränneoffer, det vi Herranom vårom Gud göra skolom.
Tedae Moses loh, “Namah long khaw kaimih kut ah hmueih neh hmueihhlutnah te nam paek uh daengah man ka Pathen Yahweh te ka nawn uh thai ve.
26 Vår boskap skall gå med oss, och icke en klöf tillbakablifva; förty af våro skole vi taga Herranom vårom Gudi till tjenst; ty vi vete icke, hvarmed vi skole tjena Herranom, tilldess vi komme dit.
Te dongah ka boiva khaw kamamih neh ka puei uh vetih a khomae pataeng hlun mahpawh. Kaimih kah Pathen Yahweh taengah thothueng ham vaengah tekhui lamkah ni ka loh uh eh. Tedae te la ka pawk uh hlan atah BOEIPA taengah metla thothueng ham khaw ka ming uh moenih,” a ti.
27 Men Herren förstockade Pharaos hjerta, att han icke ville släppa dem.
BOEIPA loh Pharaoh lungbuei tea moem pah dongah amihte hlah ham huem pawh.
28 Och Pharao sade till honom: Gack ifrå mig, och tag dig vara, att du icke mer kommer för min ögon; ty hvilken dag du för mina ögon kommer, skall du dö.
Te dongah anih te Pharaoh loh, “Kai taeng lamloh nong laeh, nang te ngaithuen, ka maelhmai hmuh ham koei voel boeh, ka maelhmai na hmuh hnin ahna duek ni,” a ti nah.
29 Mose svarade: Såsom du sagt hafver; jag vill ej mer komma för din ögon.
Te dongah Moses loh, “Na thui bangla na maelhmai hmuh ham koep ka khoep mahpawh,” a ti nah.
