2 Mosebok 1

1 Desse äro namnen af Israels barn, som kommo in uti Egypten med Jacob; hvar och en kom der in med sitt hus:

Israel mite (hichu, Jacob chapate), ama insung mi cheh hin kipuija Egypt gam-sung'a apau toh kitollut ho min chu hicheng hi ahiuve:

2 Ruben, Simeon, Levi, Juda,

Reuben, simeon, Levi, Judah.

3 Isaschar, Zebulon, BenJamin,

Issachar, Zebulun, Benjamin

4 Dan, Naphthali, Gad, Asser.

Dan, Naphtali, Gad chule Asher amaho cheng hi ahiuve.

5 Och alla de själar, som utaf Jacobs länd utgångne voro, voro sjutio. Men Joseph var tillförene uti Egypten.

Abonchauvin, Egypt gamsung'a Jacob chilhah chengse chu som sagi alhing'un chule Joseph vang agamsung'a ana um jingsa ahitai.

6 Då nu Joseph död var, och alle hans bröder, och alle de som på den tiden lefvat hade;

Phat chomkhat jouvin, Joseph le asopi chengse athigam tauvin, hiche khang mite se chu akichai tan ahi.

7 Växte Israels barn, och födde barn, och förökades, och vordo ganska månge, så att de uppfyllde landet.

Ahinlah ason achilhah teu, Israel chate chun tu le cha tampi anei tauvin apung lheh jeng un, ahung hatdoh cheh cheh un gamsung pumpi ahin lodim tauve.

8 Då vardt en ny Konung öfver Egypten, hvilken intet visste af Joseph.

Egypt gamsunga chun Joseph chung chang thule ana toh ho hephalou leng thah khat thaneina ahung chang tan ahi.

9 Han sade till sitt folk: Si, Israels barns folk är mycket, och mera än vi.

Amapa chun amite henga thu aseijin, “Vetem'un! Israel mite hi eiho sang'in apung'un chule eiho sang'in ahat lheh jeng tauve.

10 Nu väl, vi vilje listeliga förlägga dem, att de icke varda så månge. Ty om något örlig påkomme mot oss, måtte de ock gifva sig till våra fiender, och strida emot oss, och draga utu landet.

Amaho hi apunbe lou na diuvin, tohgon khat nei tauhite. Achuti louva ahile hung hatdoh untin, chule gal hung um taleh, imelma teu ahin panpi diu eihin dou'uva gamsunga kon'a jamdoh ding ahiuve,” ati.

11 Och han satte öfver dem arbetsfogdar, som dem betvinga skulle med träldom; ty man byggde Pharao de städer Pithom och Raamses till skatthus.

Hijeh chun Egypt miten Isarel chate jouse soh in amangcha tauvin, achung'uva toh vaipo mikhanse tah tah ho apan sah un, chutobang bolgim na soh natoh akon'a chu suhnem ding akinem'un, namphu chang'in lengpa thilkhol na ding Pithom leh Rameses khopi chu asah sah uvin ahi.

12 Men ju mer de betungade folket, ju mer de förökades och förvidgade sig; derföre voro de Israels barnom hätske.

Ahinlah Egypt mite'n amaho asuhgim chan'un apungbe uvin akithejal cheh jo tauvin ahi, Egypt mite chu kichat nan aum jo tauvin ahi.

13 Och de Egyptier tvingade Israels barn med obarmhertighet till att träla;

Chutah chun Egypt miten Israel mite chu ngailut na beihel'in thohgim hahsa athohsah uvin na atohsah un ahi.

14 Och gjorde deras lefverne bittert, med svårt arbete på ler och tegel, och med allahanda släpande på markene, och med allahanda arbete, som de kunde dem pålägga med obarmhertighet.

Aki manchah na jouse uva gimna alhun sah un, bon ngan achilsah un, leilhang asemsah un, loujaova natoh jouse atohsah un, atoh nalam jouseuva gimbolna achansah tauvin ahi.

15 Och Konungen i Egypten sade till jordgummorna för de Ebreiska qvinnor; den ena het Siphra, och den andra Pua:

Chuin Pharaoh, Egypt lengpan Hebrew mi nao dom teni Shiphrah leh Puah henga hiche thupeh hi aneiyin:

16 När I hjelpen de Ebreiska qvinnor, och de skola föda; är det mankön, så dräper det; är det qvinnkön, så låter det lefva.

“Hebrew numei hon nao anei uva nao dom'a napan teng lhon le, hichu phatah in vechil lhon in lang, naosen chu pasal ahileh natha lhon ding; numei ahile vang na hinghoi lhon ding ahi,” ati.

17 Men jordgummorna fruktade Gud, och gjorde ej som Konungen i Egypten sade dem; utan läto barnen lefva.

Ama vang nao dom teni chun Pathen agin lhon jeh chun, lengpa thupeh chu anahsah lhon tapon, naosen pasal'a hungpeng lha ho jong chu ahinghoi lhon tan ahi.

18 Då kallade Konungen i Egypten jordgummorna, och sade till dem: Hvarföre gören I det, att I låten lefva barnen?

Chu in lengpan nao dom teni chu aheng'a akouvin, “Ipi jeh a hiche hi nabol lhon hitam?” tin adong'in, chule “Ipi jeh a naosen pasal ho chu, nahinghoi lhon ham?” tin ajah lhon'a aseiyin ahi.

19 Jordgummorna svarade Pharao: De Ebreiska qvinnor äro ej som de Egyptiska; förty de äro hårda qvinnor; förr än jordgumman kommer till dem, hafva de födt.

Naodom tenin adonbut in “Hebrew numei ho hi Egypt numei hotoh abang pouve, amaho hi athoh hat un aheng'u akilhun masang'in amaho le ama ho beilam tah in ana ki doplhah jitauvin aphatchan kalap ji lhonpoi,” tin asei lhon'e.

20 Derföre gjorde Gud väl emot jordgummorna; och folket förökades, och vardt ganska mycket.

Pathen chu naodom teni din aphalheh jeng'in, Israelte chu apungbe cheh cheh tauvin ahile, athanei nau jong ahung hatdoh cheh cheh jeng tan ahi.

21 Och efter jordgummorna fruktade Gud, byggde han dem hus.

Naodom teni in Pathen agin lhon jeh chun, Pathen in amani chu ama a ama a ding cheh insung asem dohpeh lhon'in ahi.

22 Då böd Pharao allo sino folke, och sade: Allt det mankön, som födt varder, kaster i älfvena, och allt qvinnkön låter lefva.

Chuin Pharaoh in amite jouse hiche thupeh hi aneiyin: “Hebrew naosen'a penglha pasal kiti phot chu Nile Vadung lam'a na pailhah jeng diu, ahin lah numeiya hung peng chengse vang chu hing hoiyun,” ati.