Ester 9

1 Uti tolfte månadenom, det är den månaden Adar, på trettonde dagen, hvilken Konungens ord och bud förelagt hade, att man det göra skulle; rätt uppå samma dagen, då fienderna skulle öfverfallit Judarna, vände det sig så, att Judarna skulle öfverfalla sina fiendar.

Hiti chun alha Lhakao nisagi nichun lengpa dan thusoh teni chu ahung chelha paitan ahi. Hiche nikho chun, Judate kidoupiho chun amaho chu matchom jengding anagot u ahin, ahinla akaleh lang tah in asohtan ahi. Judate ho johchun agalmi houchu ajolo taovin ahi.

2 Så församlade Judarne sig i deras städer, i allom Konungs Ahasveros landom, att de skulle göra anfall på dem som dem ondt ämnade; och ingen kunde stå emot dem; förty deras fruktan var kommen öfver all folk.

Judate techu amaho khopi holeh gambih ho jousea pumkhat in dding khom un ahin nokhum hou chu asat chap jeng’un ahi. Koimachan amaho chu akimaito ngam tapouvin ahi, ajehchu mijousen amahochu aging taovin ahi.

3 Och alle öfverstarna i landen, och Förstarna, och landshöfdingarna, och Konungens ämbetsmän höllo Judarna i äro; ty Mardechai fruktan kom öfver dem.

Gambih a milen milal ho ahin, vaihom lenpenho ahiuvin, gamvaipoh ahiuvin chuleh lengpa vaihom ho ahiuvin Mordecai akichat jeh un abonun Judate te akithopi gamtaove.

4 Förty Mardechai var myndig i Konungens hus, och hans rykte hördes i all land, huru han växte till, och vardt väldig.

Ajehchu lengpa khopia chun Mordecai chu sangtah'a atunlet ahitan, Gambih jousea jong aminthang cheh cheh jengin chuleh athahat cheh cheh jeng tan ahi.

5 Alltså slogo Judarna alla sina fiendar med svärd, dråpo och nederlade dem; och gjorde efter sin vilja på dem som dem fiender voro.

Hijeh chun Judate chu anikho kitep nikhon agal miteu chu chemjam in asat chap jengun ahi. Amahon agal miteu athat’un asumang gamji taovin amaho hin vetdaho jouse chu anop nop in aboljeng jiuvin ahi.

6 Och i Susans stad slogo Judarna och dråpo femhundrad män.

Susa khopi sung seh seh a jong Judate ten mi ja-nga athat un ahi.

7 Dertill slogo de Parsandatha, Dalphon, Aspatha,

Amahon Parshandatha, Dalphon leh Aspatha athatnun,

8 Poratha, Adalja, Aridatha,

Chuleh Poratha, Adalia le Aridatha athatnun,

9 Parmastha, Arisai, Aridai, Vajesatha,

Parmashta toh Arisai, Aridai le Vaizatha athatnun,

10 De tio Hamans söner, Medatha sons, Judarnas fiendas; men vid deras ägodelar kommo de intet.

Judate galmi, Hammedatha chapa Haman chate som jong chu athatdoh taovin ahi. Ahinla athil alo hou achom pou’ve.

11 På samma tiden kom talet på de slagna i Susans stad inför Konungen.

Hiche nikho tah chun Susa khopia athajat nuchu lengpa kom’a ahetsah taovin,

12 Och Konungen sade till Drottningen Esther: Judarna hafva i Susans stad slagit och nederlagt femhundrad män, och de tio Hamans söner; hvad skola de göra i de andra Konungens land? Hvad bedes du, att man dig gifva skall? Och hvad begärar du mer, att man göra skall?

Hiche jouhin lengpan lengnu Esther akouvin ajah a, “Judate ten hiche Susa khopi seh seh a jong mi 500 athat un chule Haman chate som jong athat taove. Amahon hilaitah a bon chujat atha uleh gambih dangho a ijat athat tadiuvem? Tuahi ipi nadeibe nahlai ham? Nakibolpeh ding ahi, seijin ipi thumbe ding nanei nah lai’em? Nathum chan chu kibolpeh nalai ding ahi,” ati.

13 Esther sade: Om Konungenom täcktes, så låte han ock i morgon Judarna göra i Susan efter det bud, som i dag varit hafver, att de måga hänga de tio Hamans söner i galga.

Esther in adonbut in, “Lengpa nalung lhaina ahiding leh Judate techu Susa khopia tunia abol tobang un jing jongle bolsah kit’in lang chuleh Haman chate 10 chu mol lhon chunga kikhai sanghen,” ati.

14 Och Konungen befallde att göra så; och budet vardt i Susan uppslaget, och de tio Hamans söner vordo hängde.

Hiti chun lengpan anoppeh tan Susa khopi sunga hiche dan chu akiphong doh in chuleh Haman chate thilong o mho chu mol-lhon chunga chun akhaisang taove.

15 Och Judarna församlade sig i Susan på fjortonde dagen i den månaden Adar, och slogo ihjäl i Susan trehundrad män; men vid deras ägodelar kommo de intet.

Hichun Susa khopi a Judate hochu pumkhat’in dding khom’un alha Lhakao ni get nin mi jathum athat be kitnun athillu vang achom pouve.

16 Men de andre Judar i Konungens landom kommo tillsamman, och stodo för sitt lif, att de måtte göra sig rolighet för sina fiendar, och slogo sina fiendar fem och sjutio tusend; men vid deras ägodelar kommo de intet.

Hiti chun lengpa gamkai jousea Judate chu amaho kihuhna dingin dding khom un ahi. Avetda’uva pang mihem sang som sagi le sang nga athat gam’un, agalmi teuva kon in a-ongthol taove. Ahinla amahon athil le lo imacha akichom pouve.

17 Detta skedde på trettonde dagen i den månaden Adar; och på fjortonde dagen i samma månadenom höllo de hvilo; den gjorde de sig till en vällusts och fröjds dag.

Hiche thilsoh ho chu Adar lha nisomle nithum nia thilsoh ahi, ajing nikho nimsom le nili nin akicholdo uvin agaljo nao chu kipahtah in golvah abollun alopna aneiyun ahi.

18 Men de Judar i Susan voro tillsammankomne, både på trettonde och fjortonde dagen, och höllo hvilo på femtonde dagen; och den dagen gjorde man till en vällusts och glädjes dag.

Susa a Judate hon agalmite nisom le thum, nisom le nili geiya mi athauva chule nisom le ni nga ni akicholdo un kipana golvah anabollun ahi.

19 Derföre gjorde de Judar, som på bygdene och i småstäderna bodde, den fjortonde dagen i den månaden Adar till en vällusts och glädjes dag, och sände den ene dem andra skänker.

Hijeh chun, tuni changei’in thinglhanga um Judate kho gamla a umhon hiche nikholeh, phalbi kichai kon lamleh kumlhun golvah abollun akipah khomun nehle chah thilpeh ho akithot to jiuvin ahi.

20 Och Mardechai skref allt detta som skedt var, och sände brefven till alla Judar, som voro uti all Konung Ahasveros land, både när och fjerran;

Mordecai in hiche thilsoh hohi ajih lut’in Xerxes gamsung jousea anai ahin agamla a um ahin Judate hohi lekha anathot jin ahi.

21 Att de skulle vedertaga och hålla den fjortonde och femtonde dagen i den månadenom Adar, hvart år;

Hiche nini sung hi kumseh a golvah abolji diuvin ana sei peh tan ahi.

22 Efter de dagar, i hvilka Judarna till ro komne voro för sina fiendar, och efter den månaden, i hvilkom deras sorg och glädje, och deras gråt i vällust vänd vardt; att de skulle dem hålla för vällusts och glädjes dagar, och sända den ene dem andra skänker, och dela med de fattiga.

Ama hiche nikho sunga hi kipana golvah bolding leh nehle chah kipehto a, gentheite manbeiya pehding in ana seipeh in ahi. Hiche hin Judate agalmi teuva konna kipana amunao, alunggim naova konna thanopna amunao ageldoh jing nadiu ahi.

23 Och Judarna togo dervid, och gjorde som de begynt hade, och det Mardechai till dem skref;

Hiti chun Judaten Mordecai thilgon hohi anop peh un, hiche hi kumseh in achepi tauvin ahi.

24 Huruledes Haman, Medatha son, den Agagiten, alla Judars fiende, hade i sinnet att förgöra alla Judar, och låta kasta lott, till att förskräcka och förgöra dem;

Judate galmi Agagi mi Hammedatha chapa Haman chun Judate tehi suhmang helna dinga nikhokhat lhendohna dinga vangvetna ananei ahi. (Hiche avangvetna chu Purim akiti)

25 Och huru Esther hade ingångit till Konungen och beställt, att hans onda uppsåt, som han emot Judarna tänkte, måtte genom bref vändas inpå hans hufvud; och huru man honom och hans söner hade hängt i galga;

Ahinlah lengnu Estherhi lengpa anga ahunglut phat in, aman dan chomkhat ahin sem’in hichun Haman tohgon phaloutah chu amachunga achuhlo tan ahi. Haman le achate chu mol lhon hemjet chunga akhailih ataove.

26 Af hvilko desse dagar kallades Purim, efter lottsnamnet, efter all detta brefs ord, och hvad de sjelfve sett hade, och hvad till dem räckt hade.

Hijeh’a chu hiche golnop nahi Purim kiti ahi, ajehchu hiche hi gollui paova vangvetna ktina ahi. Amaho tah in anathoh khahsao ahijeh leh Mordecai in anajihlut ahijeh'in ahin chepi taove.

27 Och Judarna togo det uppå sig och sina säd, och uppå alla dem som gåfvo sig till dem, att de icke ville gå härifrå;

Gamjousea Judate ten hiche chon nahi chepi dingin anom’un chuleh achilhahte jousen jong ajui diuvin ana kilol’un ahi. Amahon hiche nikho teni hi kumseh leh akitepna nikho ahi alopna neijing dingin ana phongdoh un ahi.

28 Att de ju ville hålla dessa två dagarna hvart år, såsom de föreskrefne och förelagde voro, så att desse dagar icke skulle förgätne, utan hållne varda, barn efter barn i alla slägter, i all land och städer; det äro de dagar Purim, hvilke icke skola brutne varda ibland Judarna, och deras åminnelse icke förgås när deras säd.

Hiche nikho ho chu lenggam sunga khopi hole gambih ho jousea insung jousen akhang akhanga ageldoh jinguva anit jing diu ahi. Hiche Purim golvah ankong hi Judate lah a itih hijongleh mangthah louva anit jing ding chuleh ipi thil anasoh ham tihi akhang akhanga mansah louhel ding ahi.

29 Och Drottningen Esther, Abihails dotter, och Mardechai den Juden, skrefvo med alla magt, till att fast göra detta andra brefvet om Purim;

Abihail chanu lengnu Esther le Judate mi Mordecai in lekha khat anajih lhonin, masangjep a Mordecai in ana sutsa Purim kiman di thudol se se chu, lengnun thanei tah namdetna anei tan ahi.

30 Och sände brefven till alla Judar, uti de hundrade sju och tjugu land i Konungs Ahasveros rike, med vänlig och trofast ord;

Hiche lekha chu Judate jouse anathot un chule Xerxes lenggam a gambih jakhat le somni le sagi sungah ana thot soh hel un ahi. Lekhathot a chu Judate lah a chamna le lungmon na leng hen akitin ahi.

31 Att de skulle hålla dessa dagar Purim på deras bestämda tid, såsom Mardechai den Juden, och Drottningen Esther dem förelagt hade; såsom de uppå sina själar och uppå sina säd anammat hade det ärendet om fastone och ropet.

Judate mi Mordecai leh lengnu Esther in dan a anatundoh lhon Purim golvah hi anikho kipeh dungjuija kumseh a nit dinga ana kiphutdoh ahi. (Mipite hin amaho dingleh achilhah ho diuva anngol naleh lunghemna anathoh khom banguva hiche Purim golvah jonghi ana tundoh u ahi).

32 Och Esther befallde stadfästa detta ärendet om Purim, och skrifva uti en bok.

Hitia hi Purim chon nahi Esther thupeh in namdetna anei hetjing dingin lekhajol khat’a kijih lut tai.