Ester 6
1 Uti den samma nattene kunde Konungen intet sofva, och lät hemta Chrönicor och Historier; och de vordo läsna för Konungenom.
To na aqum loe siangpahrang iip thai ai; to pongah dung kroekhaih cabu to lak o moe, siangpahrang hmaa ah kroek pae o.
2 Då råkade man der uppå, der skrifvet var, huru Mardechai hade gjort förvaring, att de två Konungens kamererare, Bigthan och Theres, som vaktade vid dörrena, hade i sinnet slå uppå Konungen Ahasveros.
To cabu thungah, khongkha toep siangpahrang toksah angraeng, Bigthana hoi Teresh hnik mah, Ahasuerus siangpahrang hum hanah pacaeng ih lok to Mordekai mah taphong, tiah tarik ih ca to a hnuk.
3 Och Konungen sade: Hvad hafve vi gjort Mardechai till äro och lön derföre? Då sade Konungens svenner, som honom tjente; Honom är intet skedt.
Siangpahrang mah, Hae tiah kaom hmuen to taphong pongah, kawbaktih pakoehhaih hoi khingyahaih maw Mordekai hanah sak pae o? tiah a dueng. To naah a taengah kaom a toksah tamnanawk mah, Anih han sak pae ih hmuen tidoeh om ai, tiah a naa o.
4 Och Konungen sade: Ho är der i gårdenom? Ty Haman var kommen i gården, utanför Konungshuset, att han skulle säga Konungenom om Mardechai, att han måtte hänga i galganom, som han honom tillredt hade.
Siangpahrang mah, Imthung longhmaa ah mi maw kaom? tiah a naa. To natheum ah Haman loe siangpahrang im akunhaih tasa longhmaa ah oh; a sak ih kasang parai tung pongah Mordekai bangh hanah siangpahrang khaeah lokthuih hanah angzoh.
5 Och Konungens svenner sade till honom: Si, Haman står ute på gårdenom. Konungen sade: Låt honom komma in.
Siangpahrang ih tamnanawk mah, siangpahrang khaeah, Khenah, longhmaa ah Haman angdoet, tiah a naa o. Siangpahrang mah, Athung ah angzo nasoe, tiah a naa.
6 Då Haman kom in, sade Konungen till honom: Hvad skall man göra dem manne, som Konungen gerna ära vill? Men Haman tänkte i sitt hjerta: Hvem skulle Konungen gerna vilja göra äro, utan mig?
To pongah Haman loe athung ah angzoh. Siangpahrang mah anih khaeah, siangpahrang mah pakoeh han koeh ih kami hanah tih hmuen maw sak pae nahaeloe hoi tih, tiah a naa. Haman loe, Kai ai ah loe siangpahrang mah pakoeh han ih kami mi maw om tih? tiah a poek.
7 Och Haman sade till Konungen: Den man, som Konungen gerna vill ära,
Haman mah siangpahrang khaeah, Siangpahrang mah pakoeh han koeh ih kami han ah loe,
8 Honom skall man hafva fram, och kläda uppå honom Konungslig kläder, de Konungen plägar draga, och den häst, som Konungen plägar uppå rida, och att man sätter en Konungslig krono på hans hufvud;
siangpahrang mah angkhuk ih kahni hoi siangpahrang mah angthueng ih hrang to la ah loe, a lu nuiah angraeng lumuek to angmueksak oh;
9 Och man må få den klädningen och hästen uti en Konungens Förstas hand, att han ikläder den man, som Konungen gerna ära vill, och förer honom på hästenom öfver stadsgatorna, och låter ropa framför honom: Så skall man göra dem, som Konungen gerna ära vill.
kampha siangpahrang ih kahni hoi hrang to oep om koek siangpahrang ih angraengnawk khaeah paek nasoe. Nihcae mah siangpahrang mah pakoeh han koeh ih kami to siangpahrang ih kahni hoiah pathoep o nasoe loe, hrang angthueng o sak pacoengah, vangpui loklam ah siangpahrang mah pakoeh han koeh ih kami loe hae tiah sak pae han oh! tiah a hmaa ah hanghaih hoiah caeh o haih nasoe, tiah a naa.
10 Konungen sade till Haman: Skynda dig, och tag klädningen och hästen, såsom du sagt hafver, och gör alltså med dem Judanom Mardechai, som för Konungens dörr sitter; och låt intet fattas af allt det du sagt hafver.
To naah siangpahrang mah, Haman khaeah, siangpahrang ih kahni hoi hrang to karangah la ah loe, na thuih ih lok baktih toengah siangpahrang khongkha toep Judah kami Mordekai hanah sah pae ah; na thuih ih loknawk boih aek ai ah sah ah, tiah a naa.
11 Så tog Haman klädningen och hästen, och klädde på Mardechai, och förde honom på stadsgatone, och ropade framför honom: Så skall man göra dem manne, som Konungen gerna ära vill.
Haman mah siangpahrang ih kahni hoiah hrang to lak, Mordekai to angkhuksak pacoengah, anih to hrang nuiah angthuengsak moe, vangpui thung ih loklam ah a caeh haih, anih hmaa ah, Siangpahrang mah pakoeh han koeh ih kami loe hae tiah sak han oh, tiah a thuih.
12 Och Mardechai kom igen inför Konungens dörr; men Haman skyndade sig hem, och sörjde med skyldt hufvud;
To pacoengah Mordekai loe siangpahrang ih khongkha taengah amlaem let. Toe Haman loe angmah im ah karangah cawnh, palungset moe, a lu to khuk hmoek.
13 Och förtäljde sine hustru Seres, och allom sinom vännom, allt det honom händt hade. Då sade till honom hans vise, och hans hustru Seres: Är Mardechai af Juda säd, för hvilkom du hafver begynt att falla, så hafver du ingen magt med honom, utan du måste falla för honom.
A zu Zeresh hoi angmah ih ampuinawk boih khaeah a tongh ih hmuen kawngnawk to a thuih pae. To naah palungha kaminawk hoi a zu Zeresh mah anih khaeah, Nang amtimsak kami Mordekai loe Judah acaeng tangtang ah om nahaeloe, anih to na pazawk mak ai, nang loe anih khaeah nam tim tih boeh! tiah a naa o.
14 Vid de ännu med honom talade, kommo Konungens kamererare dertill, och hastade på Haman, till att komma till måltidena, som Esther tillredt hade.
To tiah anih khaeah lok a thuih pae o li naah, siangpahrang ih toksah angraengnawk to angzoh o moe, Haman to Esther mah sak ih buhraenghaih poihkung ah karangah caeh o haih.
