Ester 5

1 På tredje dagen klädde Esther sig i Drottningaklädning, och gick in i gården för Konungshuset, innerst emot Konungsmaket; och Konungen satt på sinom Konungsliga stol i Konungshusena, tvärt emot dörrena i huset.

On the third day, Esther put on her regalia and stood in the inner court of the royal palace opposite the king’s house. The king was sitting on his throne in the palace, opposite the entrance.

2 Och då Konungen såg Esther Drottningena stå i gårdenom, fann hon nåde för hans ögon; och Konungen räckte ut den gyldene spiron i sine hand emot Esther. Så gick Esther fram, och tog på ändan af spirone.

When he saw Esther the queen standing in the court, she won his favor, and he held out to her the golden sceptre that was in his hand. So Esther approached and touched the top of the sceptre.

3 Då sade Konungen till henne: Hvad vill du, Drottning Esther, och hvad begärar du? Ja, ock hälften af riket skall dig gifvet varda.

Then the king said to her, “What is it, Queen Esther? Whatever your request is, it will be granted, even if it is the half of the kingdom.”

4 Esther sade: Om Konungenom täckes, så komme Konungen och Haman i dag till en måltid, som jag tillredt hafver.

“If it seems best to the king,” Esther said, “let the king and Haman come today to the banquet that I have prepared for him.”

5 Konungen sade: Skynder eder, att Haman må göra, som Esther sagt hafver. Och Konungen och Haman kommo till måltiden, som Esther tillredt hade.

Then the king ordered, “Bring Haman quickly, so that Esther’s wish may be gratified.” So the king and Haman went to the banquet that Esther had prepared.

6 Då sade Konungen till Esther, när han vin druckit hade: Hvad bedes du? Det skall dig gifvet varda; och hvad begärar du? Ja, ock hälften af mitt rike, det skall dig ske.

While they were drinking wine, the king said to Esther, “Whatever your petition is, it will be granted. Your request, it will be done – even if it takes half of my kingdom.”

7 Esther svarade, och sade: Min bön och begär är:

Esther answered,

8 Hafver jag funnit nåd för Konungenom, och Konungenom täckes gifva mig min bön, och göra mitt begär, så komme Konungen och Haman till måltid, som jag för dem tillreda vill, så vill jag i morgon göra som Konungen sagt hafver.

“If I have won the king’s favor and if it seems best to the king to grant my petition and to accede to my request, my petition and my request are that the king and Haman come to the banquet which I will prepare for them. Tomorrow I will answer the king’s question as he wishes.”

9 Så gick Haman den dagen glad derut, och lustig; och då han såg Mardechai vid Konungens dörr, att han icke uppstod, och icke en tid rörde sig för honom, vardt han full med vrede öfver Mardechai.

Haman went out that day joyful and elated, but when he saw Mordecai in the king’s gate and noticed that he neither stood up nor moved for him, he was furiously angry with Mordecai.

10 Men Haman lät det intet bekomma sig; och då han hemkom, sände han, och lät kalla sina vänner, och sina hustru Seres;

Nevertheless Haman restrained himself and went home. He called together his friends and Zeresh his wife

11 Och förtäljde för dem sina rikedomars härlighet, och sina barnas myckenhet, och huru Konungen hade gjort honom väldigan, och att han upphöjd var öfver Konungens Förstar och tjenare.

and recounted to them the greatness of his wealth, how many children he had, and all the ways in which the king had honored him, and how he had promoted him above the officials and the royal courtiers.

12 Och sade Haman ytterligare: Ock hafver Drottningen Esther ingen låtit komma med Konungenom till den måltid, som hon tillredt hade, utan mig; och är jag desslikes i morgon buden till henne, med Konungenom.

“What is more,” Haman said, “Queen Esther brought no one in with the king to the banquet which she had prepared except me, and tomorrow also I am invited by her along with the king.

13 Men med detta allt kan jag intet vara tillfrids, så länge jag ser den Judan Mardechai sitta för Konungens dörr.

Yet all this does not satisfy me as long as I see Mordecai the Jew sitting at the king’s gate.”

14 Då sade till honom hans hustru Seres, och alle hans vänner: Låt uppresa en galga, femtio alnar hög, och säg i morgon Konungenom, att man låter hänga der Mardechai uti; så kommer du med Konungenom glad till måltid. Det täcktes Haman väl, och han lät uppresa en galga.

Then Zeresh his wife and all his friends said to him, “Let a gallows seventy-five feet high be erected, and in the morning speak to the king and let Mordecai be hanged on it. Then go merrily with the king to the banquet.” The advice pleased Haman, and so he had the gallows erected.