Ester 4

1 Då Mardechai förnam hvad skedt var, ref han sin kläder sönder, och drog en säck uppå, och strödde asko uppå sig; och gick ut midt i staden, ropandes högeliga och klageliga;

To ih hmuen kawng to Mordekai mah panoek naah, angmah ih khukbuen to asih, kazii to angzaeng moe, vaipoep hoiah angphuih, vangpui thungah a caeh moe, thaa hoiah a hangh.

2 Och kom inför Konungens dörr; ty ingen måtte komma in genom Konungens dörr, som en säck hade på sig.

Toe kazii angzaeng kami loe siangpahrang ih khongkha thungah akun o sak ai pongah, siangpahrang ih khongkha taeng khoek to khue ni a phak.

3 Och i all land, dit som Konungens ord och bud räckte, var en stor jämmer ibland Judarna; och månge fastade och greto, sörjde, och lågo i säcker och i asko.

Siangpahrang lok takroekhaih hoi lokpaekhaih ca phakhaih prae kruek ih, Judahnawk loe buhzah o moe, qahhaih hoiah hangh o; paroeai kaminawk loe kazii angzaeng o moe, vaipoep nuiah angsong o.

4 Då kommo Esthers tjenstepigor, och hennes kamererare, och sade henne det. Då vardt Drottningen svårliga förfärad; och hon sände kläder till Mardechai, att han skulle draga dem uppå, och lägga säcken af sig; men han tog dem intet.

Esther khenzawnkung tanglanawk hoi anih han toksah kalah tamnanawk mah, Mordekai kawng to siangpahrang zu khaeah thuih pae o. To naah siangpahrang zu loe paroeai palungset; Mordekai mah kazii angkraih hanah, Mordekai hanah khukbuen to a paeksak, toe anih mah la pae ai.

5 Då kallade Esther Hatach, en af Konungens kamererare, som för henne stod, och gaf honom befallning till Mardechai, att hon måtte få veta hvad det vore, och hvi han gjorde så.

To naah Esther mah anih khenzawnkung ah siangpahrang mah suek ih angraeng Hathak to kawk moe, tih raihaih maw a tongh, tipongah maw Mordekai loe to tiah oh, tiah lok a duengsak.

6 Då gick Hatach ut till Mardechai, der han stod på gatone i stadenom, utanför Konungens port.

To pongah Hathak loe Mordekai hnuk hanah, siangpahrang khongkha taeng, vangpui loklam ah caeh.

7 Och Mardechai sade honom allt det honom händt var, och summon af silfret, som Haman tillredt hade, till att väga in uti Konungens kammar, för Judarnas skull, att han måtte förgöra dem;

To naah Mordekai mah, a tongh ih hmuen kawng to a thuih pae boih, Judah kaminawk hum hanah, siangpahrang ih tangka nuiah, Haman mah tangka thap let hanah thuih ih loknawk boih to a thuih pae.

8 Och fick honom afskriftena af budet, som i Susan uppslaget var på deras förderf, att han skulle det låta se Esther; och böd henne att hon skulle ingå till Konungen, och bedas en bön af honom, och få veta af honom om sitt folk.

Judahnawk tamit boih hanah siangpahrang ohhaih ahmuen Susan vangpui ah takroek ih lokpaekhaih tarik pakong ih kawpi ca to Esther khaeah patuek hanah a paek. Esther mah siangpahrang khaeah caeh nasoe loe, angmah ih acaengnawk hanah tahmenhaih hni pae nasoe, tiah lok a pat pae.

9 När Hatach kom in, och sade Esther Mardechai ord,

Hathak loe caeh moe, Mordekai mah thuih ih loknawk to Esther khaeah thuih pae.

10 Sade Esther till Hatach, och lät säga Mardechai:

To pongah Esther mah Mordekai khaeah lokthuih hanah Hathak to patoeh let.

11 Det veta alle Konungens tjenare och folken i Konungens land, att hvilken som ingår till Konungen i den inra gården, vare sig man eller qvinna, den icke kallad är, den skall efter lagen straxt dö, utan så är, att Konungen räcker ut emot honom den gyldene spiron, att han dermed må lefvandes blifva; men jag är nu intet kallad i tretio dagar, till att komma in till Konungen.

Siangpahrang ih tamnanawk boih, anih mah ukhaih prae thung ih kaminawk boih, nongpa hoi nongpata, mi kawbaktih mah doeh, siangpahrang mah kawkhaih om ai ah siangpahrang ih imthung longhmaa ah akun kami loe, paduek han oh, tiah maeto khue kaom ukhaih daan to panoek o; siangpahrang mah angmah ih sui cunghet tadong kalah bangah paqoi ving ih kami ni hing tih: toe kai loe hae ni quithumto thung siangpahrang khaeah caeh hanah na kawk ai, tiah a naa.

12 Då denna Esthers ord vordo sagd Mardechai,

Esther mah thuih ih loknawk to Mordekai khaeah thuih pae o.

13 Bad Mardechai säga henne igen: Tänk icke det, att du undsätter ditt lif, efter du äst i Konungens hus, för alla Judar.

Mordekai mah Esther khaeah, siangpahrang im ah na oh pongah Judahnawk thung hoiah ka loih tih, tiah poek hmah.

14 Förty om du i denna gången tiger stilla, så kommer Judomen en hjelp och undsättning af en annan väg, och du och dins faders hus varder förgåendes; och ho vet, om du icke för denna tidens skull äst kommen till riket?

Hae baktih atue thuemah nang hngai duem nahaeloe, Judahnawk loihaih loe ahmuen kalah bang hoiah angzo tih; toe nang hoi nam pa imthung takoh loe anghmaa angtaa o tih; hae baktih raihaih tong nathuem han ih na ai maw siangpahrang im ah na phak? tiah thui paeh, tiah a naa.

15 Esther lät svara Mardechai:

To pacoengah Esther mah Mordekai khaeah,

16 Så gack nu bort, och församla alla Judar, som i Susan för handene äro; och faster för mig, så att I icke äten eller dricken i tre dygn, hvarken dag eller natt; jag och mina tjenarinnor vilje också fasta; och så vill jag gå in för Konungen, emot budet; blifver jag borto, så är jag borto.

caeh ah loe Susan vangpui thungah kaom Judahnawk boih nawnto amkhuengsak ah, ni thumto thung, aqum athun, buhcaa ai, tui doeh nae ai ah, kai hanah buhzaa oh! Kaimah hoi kai khenzawnkung tanglanawk doeh buh ka zah o toeng han; to pacoengah daan baktih na ai ah, siangpahrang khaeah ka caeh han; ka duek nahaloe, duek ah ka om tih, tiah a thuih pae.

17 Mardechai gick bort, och gjorde alltså, som Esther honom budit hade.

To naah Mordekai loe caeh moe, Esther mah anih han thuih pae ih lok baktih toengah a sak.