Efesierbrevet 4
1 Så förmanar jag nu eder, jag fången i Herranom, att I vandren såsom tillbörligit är, i den kallelse, der I uti kallade ären;
Tad nu jūs lūdzu, es, saistīts iekš Tā Kunga, ka jūs cienīgi staigājiet pēc tās aicināšanas, ar ko esat aicināti,
2 Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom;
Ar visu pazemību un laipnību un lēnprātību, cits citu panesdami iekš mīlestības,
3 Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;
Un čakli būdami, sargāt gara vienprātību caur miera saiti,
4 En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;
Viena miesa un viens gars, tā kā jūs arī esat aicināti savā aicināšanā uz vienu cerību;
5 En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;
Viens Kungs, viena ticība, viena kristība;
6 Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.
Viens visu Dievs un Tēvs, kas ir pār visiem un caur visiem un iekš visiem.
7 Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.
Bet ikvienam no jums žēlastība ir dota pēc Kristus dāvanas mēra.
8 Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.
Tāpēc Tas saka: “Viņš ir uzkāpis augstībā, cietumu pārvarējis un cilvēkiem dāvanas devis.”
9 Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?
(Bet tas vārds: Viņš ir uzkāpis, ko citu tas saka nekā: Viņš arī papriekš ir nokāpis tais jo zemās zemes vietās?
10 Den der nederfor, han är ock den der uppfor öfver alla himlar, på det han skulle all ting uppfylla.
Kas ir nokāpis, tas ir Tas Pats, kas arī uz augšu kāpis, tālu pār visām debesīm, ka Tas visu piepildītu.)
11 Han hafver ock somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister, somliga till herdar och lärare;
Un Viņš citus ir devis par apustuļiem un citus par praviešiem un citus par evaņģēlistiem un citus par ganiem un mācītājiem,
12 Att de helige skola skickelige vara till ämbetsens verk, genom hvilket Christi lekamen må uppbyggd varda:
Ka tie svētie top sataisīti uz kalpošanas darbu, Kristus miesai par uztaisīšanu,
13 Tilldess att vi alle kommom till ena tro, och Guds Sons kunskap, och vardom en fullkommen man, den der är uti Christi fullbordiga ålders mått;
Kamēr mēs visi tiekam pie Dieva Dēla vienādas ticības un atzīšanas un uzaugam par pilnīgu vīru, pilnīgi Kristum līdzīgi;
14 På det vi icke mer skolom vara barn, och låta oss beveka och omföras af allahanda lärdomsväder, genom menniskors skalkhet och illfundighet, med hvilka de falla till, att de måga bedraga oss.
Lai vairs neesam bērni, kas top šaubīti un mētāti no ikkatra mācības vēja caur cilvēku blēdību un viltību, ar ko tie meklē mūs pievilt,
15 Men varom rättsinnige i kärlekenom, och växom till i all stycke i honom, som hufvudet är, Christus;
Bet patiesīgi būdami iekš mīlestības lai augam visās lietās iekš Tā, kas ir tā galva, proti Kristus,
16 Af hvilkom hele kroppen tillhopafogas, och en lem hänger intill den andra genom all ledamöten, der den ene tjenar dem andra, efter det verk som hvar lem hafver i sitt mått, och gör att kroppen växer sig sjelf till förbättring, genom kärleken.
No kā visa miesa top salaista un sastiprināta caur visādām palīdzības saitēm pēc tā spēka, kas ikkatram loceklim ir, ka tā miesa uzaug pati uztaisīdamies iekš mīlestības.
17 Så säger jag nu, och betygar det i Herranom, att I icke mer vandren såsom de andre Hedningar vandra, i deras sinnes fåfängelighet;
To nu es saku un apliecināju iekš Tā Kunga, ka jums nebūs vairs staigāt, kā tie citi pagāni staigā iekš prāta nelietības,
18 Hvilkas förstånd förmörkradt är, och de bortkomne ifrå det lif som af Gudi är, genom den fåvitsko som i dem är, och genom deras hjertas blindhet;
Saprašanā aptumšoti, sveši būdami tai Dieva dzīvībai caur nezināšanu, kas iekš tiem ir, caur viņu sirds cietību,
19 Hvilke, sedan de vordo förstockade, gåfvo de sig sjelfva uti otukt, till att bedrifva all orenlighet, samt med girighet.
Kas par nebēdniekiem palikuši, ir nodevušies bezkaunībai uz visādas nešķīstības darbiem iekš mantas kārības.
20 Men I hafven icke så lärt Christum;
Bet tā jūs Kristu neesat mācījušies,
21 Om I annars honom hört hafven, och uti honom lärde ären, huru ett rättsinnigt väsende är i Jesu.
Ja tikai par Viņu esat dzirdējuši un iekš Viņa esat mācīti, tā kā iekš Jēzus ir patiesība.
22 Så lägger nu bort ifrån eder den gamla menniskan, der I förra med umgingen, hvilken genom lustar i villfarelse sig förderfvar;
Tad nu jums pēc tās iepriekšējās dzīvošanas būs nolikt to veco cilvēku, kas samaitāts caur viltīgām kārībām;
23 Och förnyer eder i edar sinnes anda;
Un jums būs atjaunoties savā sirds prātā un garā,
24 Och ikläder eder den nya menniskona, den efter Gud skapad är, i sannskyldiga rättfärdighet och helighet.
Un apvilkt to jauno cilvēku, kas pēc Dieva radīts iekš patiesas taisnības un svētības.
25 Derföre, lägger bort lögnen, och taler sanningen, hvar och en med sin nästa; efter vi ärom inbördes lemmar.
Tādēļ noliekat melus un runājiet patiesību, ikviens ar savu tuvāko, jo mēs esam locekļi savā starpā.
26 Vredgens och synder icke; låter icke solena gå ned öfver edra vrede.
Dusmojiet un negrēkojiet; lai saule nenoiet pār jūsu dusmību.
27 Gifver ock icke lastarenom rum.
Nedodiet vietu velnam.
28 Den der stulit hafver, han stjäle icke mer; utan heldre arbete med sina händer det godt är; på det han något skall hafva dela med den som nödtorftig är.
Kas zadzis, tam vairs nebūs zagt, bet jo vairāk strādāt un ar rokām ko labu sagādāt, lai būtu ko dot tam, kam trūkst.
29 Intet ohöfviskt tal gånge utaf edar mun; utan det nyttigt är till förbättring, der det behöfves; att det må dem, som det höra, till tacka vara.
Nekādai nelietīgai valodai nebūs iziet no jūsu mutes; bet tādai, kas ir laba un derīga priekš uztaisīšanas, lai dod svētību tiem, kas to dzird.
30 Och bedröfver icke Guds Helga Anda, der I med beseglade ären till förlossningenes dag.
Un neapbēdinājiet to Svēto Dieva Garu, caur ko jūs esat apzieģelēti uz to atpestīšanas dienu.
31 All bitterhet och grymhet, och vrede, och rop, och hädelse vare långt ifrån eder, samt med alla ondsko.
Ikviens rūgtums un dusmība un bardzība un brēkšana un zaimošana līdz ar visu ļaunumu lai ir tālu nost no jums.
32 Men varer inbördes till hvarannan vänlige, godhjertige; och förlåter den ene dem andra, såsom ock Gud genom Christum hafver förlåtit eder.
Bet esiet cits pret citu laipnīgi, sirds žēlīgi, cits par citu apžēlodamies, tā kā arī Dievs iekš Kristus ir apžēlojies par jums.
