Efesierbrevet 4
1 Så förmanar jag nu eder, jag fången i Herranom, att I vandren såsom tillbörligit är, i den kallelse, der I uti kallade ären;
Tedongah Boeipa ah thongtla kai loh nangmih aka khue kah khuenah neh a tingtawk la pongthoh ham kan hloep.
2 Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom;
Tlayaenah neh muelhtuetnah cungkuem neh, thinsennah neh lungnah dongah khat neh khat yaknaem uh thae.
3 Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;
Rhoepnah kah pinyennah dongah Mueihla kah kodoknah te khoem ham haam uh lah.
4 En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;
Nangmih kah khuenah te ngaiuepnah pakhat dongah n'khue uh vanbangla pum pakhat neh mueihla pakhat ni a om.
5 En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;
Boeipa pakhat, tangnah pakhat, baptisma pakhat ni a om.
6 Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.
A cungkuem kah Pathen neh Pa tah pakhat ni. Te tah cungkuem soah cungkuem lamloh cungkuem dongah om.
7 Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.
Tedae Khrih kah kutdoe tarhing la mamih khat rhip taengah lungvatnah m'paek coeng.
8 Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.
Te dongah, “Hmuen sang la a luei vaengah tamna te a mawt tih hlang rhoek taengah kutdoe a paek,” a ti.
9 Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?
A luei nen te dawk om pawt tih diklai hmuen te a laedil duela suntla bal.
10 Den der nederfor, han är ock den der uppfor öfver alla himlar, på det han skulle all ting uppfylla.
Amah te suntla tih a cungkuem te soep sak ham vaan boeih kah a soah aka luei la om bal.
11 Han hafver ock somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister, somliga till herdar och lärare;
Te phoeiah amah loh a ngen te caeltueih rhoek, a ngen te tonghma rhoek, a ngen te olthangthen aka thui la, a ngen tah, tudawn neh saya la a khueh.
12 Att de helige skola skickelige vara till ämbetsens verk, genom hvilket Christi lekamen må uppbyggd varda:
Bibi dongkah bitat dongah hlangcim rhoek kah hamsoepnah ham, Khrih pum dongkah hlinsainah ham a khueh.
13 Tilldess att vi alle kommom till ena tro, och Guds Sons kunskap, och vardom en fullkommen man, den der är uti Christi fullbordiga ålders mått;
Tangnah dongkah kodoknah dongah, Pathen capa kah mingnah dongah, lungcuei hlang pakhat la, Khrih a soepnah pumrho dongkah cungnueh dongla boeih m'pha uh duela a khueh.
14 På det vi icke mer skolom vara barn, och låta oss beveka och omföras af allahanda lärdomsväder, genom menniskors skalkhet och illfundighet, med hvilka de falla till, att de måga bedraga oss.
Te daengah ni cahmang la n'om uh pawt eh. Rhaithinah neh tholhhiknah lungpoek dongla aka mawt hlang kah thailatnah loh thuituennah khohli neh a vikvawk tih boeih a yawn lah ko.
15 Men varom rättsinnige i kärlekenom, och växom till i all stycke i honom, som hufvudet är, Christus;
Oltak thui uh sih lamtah lungnah neh amah dongah boeih rhoeng uh sih. Khrih amah te a lu la om.
16 Af hvilkom hele kroppen tillhopafogas, och en lem hänger intill den andra genom all ledamöten, der den ene tjenar dem andra, efter det verk som hvar lem hafver i sitt mått, och gör att kroppen växer sig sjelf till förbättring, genom kärleken.
Amah lamloh pum he boeih kiba tih cului uh. Rhuhcong boeih lamloh pakhat rhip kah cungnueh neh a bibi tarhing ah bomnah neh a cungvang khaw pum pakhat kah rhoengnah dongah lungnah neh amah kah hlinsainah te a khueh.
17 Så säger jag nu, och betygar det i Herranom, att I icke mer vandren såsom de andre Hedningar vandra, i deras sinnes fåfängelighet;
Te dongah Boeipa ah ni ka thui tih ka laipai. Namtom rhoek loh a lungbuei kah a honghi neh a pongpa uh bangla nangmih te pongpa uh boeh.
18 Hvilkas förstånd förmörkradt är, och de bortkomne ifrå det lif som af Gudi är, genom den fåvitsko som i dem är, och genom deras hjertas blindhet;
A kopoek te a hmuep la a om pah tih Pathen kah hingnah te a hai coeng. A khuikah kotalhnah neh a thinko kah thinthahnah khaw om pai.
19 Hvilke, sedan de vordo förstockade, gåfvo de sig sjelfva uti otukt, till att bedrifva all orenlighet, samt med girighet.
Amih yahdaeng rhoek loh halhkanah cungkuem neh rhongingnah bibi ham te omthenbawn dongla amah voei uh.
20 Men I hafven icke så lärt Christum;
Tedae nangmih tah tetlam te om uh boeh Khrih te mah awt uh.
21 Om I annars honom hört hafven, och uti honom lärde ären, huru ett rättsinnigt väsende är i Jesu.
Amah te na yaak uh tangloeng atah Jesuh ah oltak a om vanbangla amah dongah ni n'thuituen uh.
22 Så lägger nu bort ifrån eder den gamla menniskan, der I förra med umgingen, hvilken genom lustar i villfarelse sig förderfvar;
Hmilhmaknah kah hoehhamnah dongah aka poeih uh lamhma kah hlang rhuem omih te nangmih loh duul uh.
23 Och förnyer eder i edar sinnes anda;
Te dongah nangmih kah lungbuei te mueihla neh thai sakuh.
24 Och ikläder eder den nya menniskona, den efter Gud skapad är, i sannskyldiga rättfärdighet och helighet.
Pathen loh duengnah neh oltak kah cimcaihnah dongah n'suen vanbangla hlang thai te bai uh.
25 Derföre, lägger bort lögnen, och taler sanningen, hvar och en med sin nästa; efter vi ärom inbördes lemmar.
Te dongah laithae te duul uh sih lamtah khat rhip loh a imben taengah oltak thui uh sih. Khat neh khat pumrho lam ni n'om uh.
26 Vredgens och synder icke; låter icke solena gå ned öfver edra vrede.
Kosi na hong uh akhaw tholh puei uh boeh. Khomik loh nangmih kah thintoeknah te tlak thil boel saeh.
27 Gifver ock icke lastarenom rum.
Rhaithae te hmuen pae boeh.
28 Den der stulit hafver, han stjäle icke mer; utan heldre arbete med sina händer det godt är; på det han något skall hafva dela med den som nödtorftig är.
Aka huen loh huen voel boel saeh. Tedae amah kut neh a then saii ham thakthae lat saeh. Te daengah ni aka ngoe te aka doedan la a om eh.
29 Intet ohöfviskt tal gånge utaf edar mun; utan det nyttigt är till förbättring, der det behöfves; att det må dem, som det höra, till tacka vara.
Ol rhong ol ing boeih te nangmih kah ka lamloh thoeng boel saeh. Tedae a then pakhat a om atah a ngoe vaengkah hlinsainah la om saeh. Te daengah ni aka ya rhoek te lungvatnah a paek eh.
30 Och bedröfver icke Guds Helga Anda, der I med beseglade ären till förlossningenes dag.
Te phoeiah Pathen kah Mueihla Cim te kothet sak boeh. Amah loh tlannah khohnin ham kutnoek n'daeng coeng.
31 All bitterhet och grymhet, och vrede, och rop, och hädelse vare långt ifrån eder, samt med alla ondsko.
Olkhaa cuengkuem neh thinsanah khaw, kosi neh rhungrhah khaw, soehsalnah neh phayoenah boeih khaw nangmih lamloh khoe uh.
32 Men varer inbördes till hvarannan vänlige, godhjertige; och förlåter den ene dem andra, såsom ock Gud genom Christum hafver förlåtit eder.
Te phoeiah khat neh khat taengah sitloh thimhalh neh kodam la om uh. Khrih ah Pathen loh nangmih rhen bangla khat neh khat khodawkngai uh.
