Predikaren 1
1 Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
다윗의 아들 예루살렘 왕 전도자의 말씀이라
2 Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
전도자가 가로되 헛되고 헛되며 헛되고 헛되니 모든 것이 헛되도다
3 Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
사람이 해 아래서 수고하는 모든 수고가 자기에게 무엇이 유익한고
4 En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
한 세대는 가고 한 세대는 오되 땅은 영원히 있도다
5 Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
해는 떴다가 지며 그 떴던 곳으로 빨리 돌아가고
6 Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
바람은 남으로 불다가 북으로 돌이키며 이리 돌며 저리 돌아 불던 곳으로 돌아가고
7 Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
모든 강물은 다 바다로 흐르되 바다를 채우지 못하며 어느 곳으로 흐르든지 그리로 연하여 흐르느니라
8 All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
만물의 피곤함을 사람이 말로 다 할 수 없나니 눈은 보아도 족함이 없고 귀는 들어도 차지 아니하는도다
9 Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
이미 있던 것이 후에 다시 있겠고 이미 한 일을 후에 다시 할지라 해 아래는 새 것이 없나니
10 Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
무엇을 가리켜 이르기를 보라 이것이 새 것이라 할 것이 있으랴 오래 전 세대에도 이미 있었느니라
11 Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
이전 세대를 기억함이 없으니 장래 세대도 그 후 세대가 기억함이 없으리라
12 Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
나 전도자는 예루살렘에서 이스라엘 왕이 되어
13 Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
마음을 다하며 지혜를 써서 하늘 아래서 행하는 모든 일을 궁구하며 살핀즉 이는 괴로운 것이니 하나님이 인생들에게 주사 수고하게 하신 것이라
14 Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
내가 해 아래서 행하는 모든 일을 본즉 다 헛되어 바람을 잡으려는 것이로다
15 Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
구부러진 것을 곧게 할 수 없고 이지러진 것을 셀 수 없도다
16 Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
내가 마음 가운데 말하여 이르기를 내가 큰 지혜를 많이 얻었으므로 나보다 먼저 예루살렘에 있던 자보다 낫다 하였나니 곧 내 마음이 지혜와 지식을 많이 만나 보았음이로다
17 Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
내가 다시 지혜를 알고자 하며 미친 것과 미련한 것을 알고자 하여 마음을 썼으나 이것도 바람을 잡으려는 것인 줄을 깨달았도다
18 Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
지혜가 많으면 번뇌도 많으니 지식을 더하는 자는 근심을 더하느니라
