Predikaren 1
1 Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
The words of the Proclaimer, son of David, king in Jerusalem.
2 Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
Vanity of vanities! saith the Proclaimer, vanity of vanities! all, is vanity.
3 Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
What profit hath Man, in all his toil wherewith he toileth under the sun?
4 En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
Generation, goeth and, generation, cometh, but, the earth, unto times age-abiding, remaineth.
5 Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
And the sun, breaketh forth, and the sun, goeth in, —yea, unto his own place, he panteth, from whence he brake forth.
6 Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
Going unto the south, and circling unto the north, —circling, circling continually, is, the wind, and, over its own circuits, returneth the wind.
7 Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
All the streams, flow into the sea, yet, the sea, is not full, —unto the place whither the streams flow, thither, do they again flow.
8 All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
All words, are weak, unable is any man to tell, —not satisfied is the eye by seeing, nor filled is the ear with hearing.
9 Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
That which hath been, is the same that shall be, and, that which hath been done, is the same that shall be done, —and there is, nothing new, under the sun.
10 Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
Is there a thing, of which it can be said, See here, it is, new? Already, hath it been, for ages, [it is something] which was before us.
11 Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
There is, no remembrance, of the thing before, —nor, even of the things after, which shall be, will there be any remembrance, with them who shall come after.
12 Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
I, the Proclaimer, was king over Israel, in Jerusalem.
13 Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
And I gave my heart to seek and to search out, wisely, concerning all things which are done under the heavens, —the same, is the vexatious employment God hath given to the sons of men, to work toilsomely therein,
14 Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
I saw all the works which were done under the sun, —and lo! all, was vanity, and a feeding on wind.
15 Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
That which is crooked, cannot be straight, —and, that which is wanting, cannot be reckoned.
16 Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
Spake, I, in my heart, saying, As for me, lo! I have become great, and have gathered wisdom, beyond any one who hath been before me over Jerusalem, —and, my heart, hath seen much wisdom and knowledge:
17 Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
yea I have given my heart, to know wisdom, and to know madness, and folly, —I know that, even this, is a feeding on wind.
18 Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
For, in much wisdom, is much vexation, —and, he that increaseth knowledge, increaseth pain.
