< Predikaren 7 >

1 Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.
Краще добре ім'я́ від оливи хорошої, а день смерти люди́ни — від дня її вро́дження!
2 Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.
Краще ходити до дому жало́би, ніж ходити до дому бенке́ту, бо то — кінець кожній люди́ні, і живий те до серця свого бере!
3 Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.
Кращий смуток від смі́ху, бо при обличчі сумні́м добре серце!
4 De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.
Серце мудрих — у домі жало́би, а серце безглу́здих — у домі весе́лощів.
5 Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.
Краще слухати до́кір розумного, аніж слу́хати пісні безумних,
6 Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
бо як трі́скот терни́ни під горщиком, такий сміх нерозу́много. Теж марно́та й оце!
7 En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
Коли мудрий кого утискає, то й сам нерозумним стає, а хаба́р губить серце.
8 Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
Кінець ді́ла ліпший від поча́тку його; ліпший терпеливий від чванькува́того!
9 Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
Не спіши в своїм дусі, щоб гні́ватися, бо гнів спочиває у на́драх глупці́в.
10 Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
Не кажи: „Що́ це сталось, що перші дні були кращі за ці?“, бо не з мудрости ти запитався про це.
11 Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
Добра мудрість з багатством, а прибу́ток для тих, хто ще сонечко бачить,
12 Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
бо в тіні мудрости — як у тіні срі́бла, та ко́ристь пізна́ння у то́му, що мудрість життя зберігає тому́, хто має її.
13 Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
Розваж Божий учинок, — бо хто́ може те ви́простати, що Він покриви́в?
14 I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
За доброго дня користай із добра́, за злого ж — розважуй: Одне й друге вчинив Бог на те, щоб люди́на нічо́го по собі не знайшла́!
15 Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
В днях марно́ти своєї я всьо́го набачивсь: буває справедливий, що гине в своїй справедливості, буває й безбожний, що довго живе в своїм злі.
16 Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
Не будь справедливим занадто, і не роби себе мудрим над міру: пощо нищити маєш себе?
17 Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
Не будь несправедливим занадто, і немудрим не будь: пощо маєш померти в неча́сі своїм?
18 Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
Добре, щоб ти ухопи́вся за це, але й з того своєї руки не спускай, бо богобоя́зний втече від усього того.
19 Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
Мудрість робить мудрого сильнішим за десятьох володарів, що в місті.
20 Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
Немає люди́ни праведної на землі, що робила б добро́ й не грішила,
21 Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
тому́ не клади свого серця на всякі слова́, що гово́рять, щоб не чути свого раба, коли він лихосло́вить тебе,
22 Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
знає бо серце твоє, що багато разі́в також ти лихосло́вив на інших!
23 Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
Усе́ це я в мудрості ви́пробував, і сказав: „Стану мудрим!“Та дале́ка від мене вона!
24 Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
Дале́ке оте, що було́, і глибо́ке, глибо́ке, — хто зна́йде його?
25 Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
Звернувся я серцем своїм, щоб пізна́ти й розві́дати, та шукати премудрість і розум, та щоб пізнати, що безбожність — глупо́та, а нерозум — безу́мство!
26 Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
І знайшов я річ гіршу від смерти — то жінку, бо па́стка вона, її ж серце — тене́та, а руки її — то кайда́ни! Хто добрий у Бога — врято́ваний буде від неї, а грішного схо́пить вона!
27 Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
Подивися, оце я знайшов, сказав Пропові́дник: рівняймо одне до одно́го, щоб знайти зрозумі́ння!
28 Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.
Чого ще шукала душа моя, та не знайшла: я люди́ну знайшов одну з тисячі, але жінки між ними всіма́ не знайшов!
29 Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.
Крім то́го, поглянь, що знайшов я: що праведною вчинив Бог люди́ну, та ви́гадок усяких шукають вони!

< Predikaren 7 >