Predikaren 7

1 Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

Melhor é uma boa reputação do que o bom óleo perfumado; e o dia da morte [é melhor] que o dia de seu nascimento

2 Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

Melhor é ir à casa do luto do que a casa do banquete, [porque] isto é o fim de todos os homens; e os vivos tomam isto em seus corações.

3 Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

Melhor é o sofrimento do que o riso, porque com a tristeza do rosto o coração se aperfeiçoa.

4 De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

O coração dos sábios está na casa do luto, mas o coração dos tolos [está] na casa da alegria.

5 Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

Melhor é ouvir a repreensão do sábio do que alguém ouvir a canção dos tolos;

6 Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

Pois o riso dos tolos é como o ruído de espinhos debaixo de uma panela; também isto é futilidade.

7 En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

Verdadeiramente a opressão faz até o sábio enlouquecer, e o suborno corrompe o coração.

8 Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

Melhor é o fim das coisas do que o princípio delas; melhor é o paciente de espírito do que o arrogante de espírito.

9 Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

Não te apresses em teu espírito para te irares, porque a ira repousa no colo dos tolos.

10 Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

Nunca digas: Por que os dias passados foram melhores que os atuais? Pois nunca com sabedoria perguntarias isso.

11 Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

A sabedoria é tão boa quanto uma herança; ela é um proveito para os que veem a luz do sol;

12 Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

porque a sabedoria serve de proteção, assim como o dinheiro serve de proteção; mas a vantagem do conhecimento é que a sabedoria dá vida ao seu dono.

13 Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

Observa a obra de Deus, pois quem poderá endireitar o que ele entortou?

14 I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

No dia da prosperidade, alegra-te; mas no dia da adversidade, considera; pois Deus faz um em contraposição ao outro, para que o homem não consiga descobrir o que haverá depois dele.

15 Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

Tudo [isto] vi nos meus dias de futilidade: há justo que perece em sua justiça, e há perverso que prolonga [sua vida] em sua maldade.

16 Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

Não sejas justo demais, nem sejas sábio demais; para que destruirias a ti mesmo?

17 Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

Não sejas perverso demais, nem sejas tolo; para que morrerias antes de teu tempo?

18 Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

É bom que retenhas isto, e também não retires tua mão disto, pois quem teme a Deus escapa de tudo isto.

19 Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

A sabedoria fortalece ao sábio, mais do que dez homens de autoridade que estejam na cidade.

20 Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

Verdadeiramente não há homem justo sobre a terra, que faça o bem, e nunca peque.

21 Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

Além disso, não dês atenção a todas as palavras que forem ditas, para que não venhas a ouvir que teu servo te amaldiçoa;

22 Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

Pois teu coração sabe que também tu já amaldiçoaste a outros.

23 Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

Tudo isto investiguei com sabedoria. Eu disse: Terei para mim mais sabedoria; porém ela ficava [ainda] mais longe de mim.

24 Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

Quem pode encontrar o que está distante e tão profundo?

25 Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

Decidi em meu coração conhecer, investigar e buscar a sabedoria e a razão; e saber o mal que há na tolice e na loucura das maluquices.

26 Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

E eu encontrei uma coisa mais amarga que a morte: a mulher cujo coração são redes e armadilhas, e suas mãos são amarras; quem for bom perante Deus escapará dela; mas o pecador ficará preso nela.

27 Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

Olha isto: (diz o pregador, enquanto ele procurava entender [as coisas], uma por uma)

28 Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

Aquilo que minha alma tem buscado, ainda não achei; um homem entre mil eu achei; mas uma mulher entre todas estas não achei.

29 Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.

Eis que somente achei isto: que Deus fez os homens corretos, porém foram eles que buscaram muitos desejos ruins.