Predikaren 7

1 Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

Godt Navn er bedre end ypperlig Salve, Dødsdag bedre end Fødselsdag;

2 Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

bedre at gå til et Sørgehus end at gå til et Gildehus; thi hist er alle Menneskers Ende, og de levende bør tage det til Hjerte

3 Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

Bedre Græmmelse end Latter, thi er Minerne mørke, har Hjertet det godt.

4 De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

De vises Hjerte er i Sørgehuset. Tåbernes Hjerte i Glædeshuset.

5 Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

Bedre at høre på Vismands Skænd end at høre på Tåbers Sang.

6 Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

Som Tjørnekvistes Knitren under Gryden er Tåbers Latter; også det er Tomhed.

7 En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

Thi uredelig Vinding gør Vismand til Dåre, og Stikpenge ødelægger Hjertet.

8 Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

En Sags Udgang er bedre end dens Indgang, Tålmod er bedre end Hovmod.

9 Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

Vær ikke hastig i dit Sind til at græmmes, thi Græmmelse bor i Tåbers Bryst.

10 Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

Spørg ikke: "Hvoraf kommer det, at de gamle Dage var bedre end vore?" Thi således spørger du ikke med Visdom.

11 Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

Bedre er Visdom end Arv, en Fordel for dem, som skuer Solen;

12 Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

thi Visdom skygger, som Penge skygger, men Kundskabs Fortrin er dette, at Visdom holder sin Mand i Live.

13 Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

Se på Guds Værk! Hvo kan rette, hvad han har gjort kroget?

14 I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

Vær ved godt Mod på den gode Dag og indse på den onde Dag, at Gud skabte denne såvel som hin, for at Mennesket ikke skal finde noget efter sig.

15 Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

Begge Dele så jeg i mine tomme Dage: Der er retfærdige, som omkommer i deres Retfærdighed, og der er gudløse, som lever længe i deres Ondskab.

16 Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

Vær ikke alt for retfærdig og te dig ikke overvættes viis; hvorfor vil du ødelægge dig selv?

17 Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

Vær ikke alt for gudløs og vær ingen Dåre; hvorfor vil du dø i Utide?

18 Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

Det bedste er, at du fastholder det ene og ikke slipper det andet; thi den, der frygter Gud, vil undgå begge Farer.

19 Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

Visdom gør Vismand stærkere end ti Magthavere i Byen.

20 Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

Thi intet Menneske er så retfærdigt på Jorden, at han kun gør gode Gerninger og aldrig synder.

21 Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

Giv ikke Agt på alle de Ord, Folk siger, at du ikke skal høre din Træl forbande dig;

22 Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

thi du ved med dig selv, at også du mange Gange har forbandet andre.

23 Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

Alt dette ransagede jeg med Visdom; jeg tænkte: "Jeg vil vorde viis." Men Visdom holdt sig langt fra mig;

24 Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

Tingenes Grund er langt borte, så dyb, så dyb; hvem kan finde den?

25 Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

Jeg tog mig for at vende min Hu til Kundskab og Granskning og til at søge efter Visdom og sikker Viden og til at kende, at Gudløshed er Tåbelighed, Dårskab Vanvid.

26 Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

Og beskere end Døden fandt jeg Kvinden, thi hun er et Fangegarn; hendes Hjerfe er et Net og hendes Arme Lænker. Den, som er Gud kær, undslipper hende, men Synderen bliver hendes Fange.

27 Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

Se, det fandt jeg ud, sagde Prædikeren, ved at lægge det ene til det andet for at drage min Slutning.

28 Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

Hvad min Sjæl stadig søgte, men ikke fandt, er dette: Een Mand fandt jeg blandt tusind, men en Kvinde fandt jeg ikke i hele Flokken.

29 Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.

Dog se, det fandt jeg, at Gud har skabt Menneskene, som de bør være; men de har så mange sære Ting for.