Predikaren 7

1 Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

2 Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

3 Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

4 De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

5 Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

6 Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

7 En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

8 Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

9 Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

10 Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

11 Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

12 Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

13 Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

14 I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

15 Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

16 Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

17 Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

18 Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

19 Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

20 Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

21 Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

22 Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

23 Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

24 Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

25 Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

26 Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

27 Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

28 Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

29 Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.