Predikaren 4
1 Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
verti me ad alia et vidi calumnias quae sub sole geruntur et lacrimas innocentum et consolatorem neminem nec posse resistere eorum violentiae cunctorum auxilio destitutos
2 Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
et laudavi magis mortuos quam viventes
3 Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
et feliciorem utroque iudicavi qui necdum natus est nec vidit mala quae sub sole fiunt
4 Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
rursum contemplatus omnes labores hominum et industrias animadverti patere invidiae proximi et in hoc ergo vanitas et cura superflua est
5 Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
stultus conplicat manus suas et comedit carnes suas dicens
6 Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
melior est pugillus cum requie quam plena utraque manus cum labore et adflictione animi
7 Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
considerans repperi et aliam vanitatem sub sole
8 En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
unus est et secundum non habet non filium non fratrem et tamen laborare non cessat nec satiantur oculi eius divitiis nec recogitat dicens cui laboro et fraudo animam meam bonis in hoc quoque vanitas est et adflictio pessima
9 Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
melius ergo est duos simul esse quam unum habent enim emolumentum societatis suae
10 Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
si unus ceciderit ab altero fulcietur vae soli quia cum ruerit non habet sublevantem
11 Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
et si dormierint duo fovebuntur mutuo unus quomodo calefiet
12 En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
et si quispiam praevaluerit contra unum duo resistent ei funiculus triplex difficile rumpitur
13 Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
melior est puer pauper et sapiens rege sene et stulto qui nescit providere in posterum
14 En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
quod et de carcere catenisque interdum quis egrediatur ad regnum et alius natus in regno inopia consumatur
15 Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
vidi cunctos viventes qui ambulant sub sole cum adulescente secundo qui consurgit pro eo
16 Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
infinitus numerus est populi omnium qui fuerunt ante eum et qui postea futuri sunt non laetabuntur in eo sed et hoc vanitas et adflictio spiritus
