Predikaren 4
1 Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
And I have turned, and I see all the oppressions that are done under the sun, and lo, the tear of the oppressed, and they have no comforter; and at the hand of their oppressors [is] power, and they have no comforter.
2 Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
And I am praising the dead who have already died above the living who are yet alive.
3 Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
And better than both of them [is] he who hath not yet been, in that he hath not seen the evil work that hath been done under the sun.
4 Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
And I have seen all the labour, and all the benefit of the work, because for it a man is the envy of his neighbour. Even this [is] vanity and vexation of spirit.
5 Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
The fool is clasping his hands, and eating his own flesh:
6 Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
'Better [is] a handful [with] quietness, than two handfuls [with] labour and vexation of spirit.'
7 Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
And I have turned, and I see a vain thing under the sun:
8 En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
There is one, and there is not a second; even son or brother he hath not, and there is no end to all his labour! His eye also is not satisfied with riches, and [he saith not], 'For whom am I labouring and bereaving my soul of good?' This also is vanity, it is a sad travail.
9 Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
The two [are] better than the one, in that they have a good reward by their labour.
10 Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
For if they fall, the one raiseth up his companion, but woe to the one who falleth and there is not a second to raise him up!
11 Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
Also, if two lie down, then they have heat, but how hath one heat?
12 En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
And if the one strengthen himself, the two stand against him; and the threefold cord is not hastily broken.
13 Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
Better is a poor and wise youth than an old and foolish king, who hath not known to be warned any more.
14 En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
For from a house of prisoners he hath come out to reign, for even in his own kingdom he hath been poor.
15 Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
I have seen all the living, who are walking under the sun, with the second youth who doth stand in his place;
16 Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
there is no end to all the people, to all who were before them; also, the latter rejoice not in him. Surely this also is vanity and vexation of spirit.
