Predikaren 4
1 Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
So I returned, and considered all the oppressions that are done under the sun: and behold the tears of such as were oppressed, and they had no comforter; and on the side of their oppressors there was power; but they had no comforter.
2 Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
Therefore I praised the dead who are already dead more than the living who are yet alive.
3 Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
Yea, better is he than both they, who hath not yet been, who hath not seen the evil work that is done under the sun.
4 Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
Again, I considered all labour, and every right work, that for this a man is envied by his neighbour. This is also vanity and vexation of spirit.
5 Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
The fool foldeth his hands together, and eateth his own flesh.
6 Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
Better is an handful with quietness, than both the hands full with toil and vexation of spirit.
7 Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
Then I returned, and I saw vanity under the sun.
8 En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
There is one alone, and there is not a second; yea, he hath neither child nor brother: yet is there no end of all his labour; neither is his eye satisfied with riches; neither saith he, For whom do I labour, and bereave my soul of good? This is also vanity, yea, it is a grievous labour.
9 Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
Two are better than one; because they have a good reward for their labour.
10 Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
For if they fall, the one will lift up his companion: but woe to him that is alone when he falleth; for he hath not another to help him to rise.
11 Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
Again, if two lie together, then they have heat: but how can one be warm alone?
12 En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
And if one prevaileth against him, two shall withstand him; and a threefold cord is not quickly broken.
13 Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
Better is a poor and a wise child than an old and foolish king, who will no longer be admonished.
14 En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
For out of prison he cometh to reign; though also he that is born in his kingdom becometh poor.
15 Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
I considered all the living who walk under the sun, with the second child that shall stand up in his stead.
16 Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
There is no end of all the people, even of all that have been before them: they also that come after shall not rejoice in him. Surely this also is vanity and vexation of spirit.
