Predikaren 4
1 Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
And I turned about, and beheld all the oppressed that are made so under the sun: and, behold, there are the tears of the oppressed, and they have no comforter; and from the hand of their oppressors they suffer violence; and they have no comforter.
2 Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
Thereupon praised I the dead that are already dead, more than the living who are still alive;
3 Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
And as happier than both of them, him who hath not yet come into being, who hath not seen the evil-doing that is done under the sun.—
4 Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
Again, I beheld all the toil, and all the energy in doing, that it is [from] the envy of one man of his neighbor. Also this is vanity and a torture of the spirit.
5 Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
The fool foldeth his hands together, and eateth his own flesh.
6 Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
Better is a handful of quiet, than both the hands full of toil and torture of spirit.
7 Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
Then I turned about, and I saw a vanity under the sun.
8 En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
There is one alone, and he hath not a companion; yea, he hath neither son nor brother: yet is there no end to all his toil; his eye also is not satisfied with riches. Yet for whom do I toil, and deprive my soul of good? Also this is vanity, yea, it is a bad employment.
9 Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
Two are better than one; because they will have a good reward for their toil.
10 Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
For if they fall, the one will lift up his fellow; but woe to the single one that falleth; for he hath no companion to lift him up.
11 Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
Also, if two lie together, then will they become warm; but how can one person alone become warm?
12 En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
And if a man could overpower him, the single one, two would stand up against him: and a threefold cord cannot quickly be torn asunder.
13 Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
Better is a poor and a wise youth than an old and foolish king, who knoweth not how to be admonished any more.
14 En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
For out of the prison cometh the one to reign: whereas also in his kingdom the other becometh poor.
15 Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
I have seen all the living who walk under the sun, being with the second child that is to stand up in his stead.
16 Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
There was no end to all the people, [belonging] to all that have been before them: they also that come after will not rejoice in him. Surely this also is vanity and a torture of the spirit.—
