Predikaren 12

1 Tänk uppå din Skapare i dinom ungdom, förr än de onda dagar komma, och åran nalkas, då du varder sägandes: De behaga mig intet;

Kasefa vahe'ma mani'nenante tro'ma hugante'nea Anumzanka'amofona antahineminka monora hunto. Hagi henkama havi knafima ufresunka nagra mani'zanigura musena osue hunka hugahane.

2 Förr än solen och ljuset, månen och stjernorna mörka varda, och molnen igenkomma efter regn;

Zagene ikane, hanafi'mofo masamo'ma kavurgare'ma rehanintirima nosnigeno, ko'ma nerigeno'ma negia hampomo'ma rehanintirima osu'nesire Anumzamofona antahimio.

3 På den tid, då väktarena i huset darra, och de starke kröka sig, och mölnarena stå fåfänge, derföre att de så få vordne äro; och synen varder mörk genom fenstren;

Hagi ana knafina tamazamo'a hanavemo'a omanena tamahirahi nerenkeno, osi'a tamave nemenkeno, tamavua asu hugahie.

4 Och dörrarna på gatone tillslutna varda, så att rösten af qvarnene tystnar, och uppvaknar när foglen sjunger, och sångsens döttrar varda nedertryckta;

Kagesamo'ma ankani orenesigenka eri'zama enerisaza agasasama nentahisante Anumzamofona antahimio. Hagi menina ese nama ageru arigenka onetine. Hianagi ana maka namaramimofo agerumo'a agerura rume vuno ome osi huno taganegahie.

5 Så att de ock för höjderna frukta sig, och rädas på vägen; när mandelträt blomstras, och gräshoppan förtynges, och all lust förgås; ty menniskan far dit hon evinnerliga blifva skall; och de som gråta, gå omkring på gatone;

Agonaregama mareri zanku'ma koroma osuge, ra'naregama uramizanku'ma koro'ma osuge, almoni zafa amosre gna huno kazokamo efeke osuge, fri'zama nehia kenumo'ma hagagi hagagi'ma nehiaza osuge, vea zama hu kavesi'zamo'ma evuoramige'ma hu'nenire Anumzamofona antahimio. Mani vava kuma mati'matitegama vurava'o osuge, vogisifama omase'nenankeno vahe'mo'ma zavima ote'nenire Anumzanka'amofona antahimio.

6 Förrän silftåget bortkommer, och guldkällan utlöper, och ämbaret gistnar vid brunnen, och hjulet söndergår vid brunnen.

Kasefa vahe'ma mani'nenante Anumzanka'amofona antahimio. Hagi silva nofimo akampru osunenigeno, golireti'ma tro'ma hu'naza kavomo'ma takoma osu'nenire tro'ma hugante'nea Anumzamofona antahimio. Avega ante'negeno tinkavomo'a takora huge, kavore'ma rente'nea nofi'ma avreno tinkerifima uneramia nofimo'a havizana osino.

7 Ty stoftet måste åter komma till jord igen, såsom det varit hafver, och anden till Gud igen, den honom gifvit hafver.

Ana'ma hanigeno'a kugusopamo'a eteno moparega vinkeno, tami'nea netega avamutimo'a Anumzamofontega ete vugahie.

8 Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är fåfängelighet.

Mika zamo'a agafa'a omane'ne huno rempi humi' ne'mo'a hu'ne. Tamage huno ana maka zamo'a agafa'a omane'ne.

9 Den samme Predikaren var icke allenast vis; utan han lärde ock folket god lärdom, och märkte, och utransakade, och sammansatte mång ordspråk.

Rempi humi ne'mo'a knare antahi'zana nagrike suzane huno osu'neanki, maka zama antahino keno'ma hu'nea zana vahetmina rempi huzmi'ne. Vahe'mofo knare antahi'zana antahino keno hu so'e huteno, isa'are erinte fatgo hutere huno krente'ne.

10 Predikaren sökte, att han måtte finna tacknämlig ord, och skref rätt sanningenes ord.

Hagi rempi humi ne'mo'a haganentake nanekema huama'ma hunakura hakeno keno erifore huteno, ana antahi'zana knare huno tamage nanekea eriama huno krente'ne.

11 Denna de visas ord äro spjut och naglar, skrefne genom församlingenes mästare, och gifne af enom herda.

Knare antahi'zane vahe'mofo nanekemo'a, sipisipi afu azeri fatgo nehia agona azotagna hu'ne. Hagi knare antahi'zane vahe'mofo nanekema eri atruma hu'zamo'a, rama'a nirireti zafa ahentroko higeno hankavetino meankna hugahie.

12 Tag dig vara, min son, för andra flere; ty ingen ände är uppå att dikta böcker, och mycken predikan gör kroppen trött.

Hianagi mofavrenimoka mago'ene kavumro nanekea kasamigahue, rama'a avontafe'ma kre zankura kva huo. Na'ankure avontafe'ma kre'zamo'a atumpa'a omnegeno, avontafe'ma hamprino antahi'zama erizamo'a kazeri kavresra hugahie.

13 Låt oss höra hufvudsummona till all lärdom: Frukta Gud, och håll hans bud; ty det hörer allom menniskom till.

Hago ana maka nanekea huvagaroe. Hagi amanage hu'na vagare nanekea hugahue, Anumzamofonku korora huntenka agoraga'a nemaninka kasege'a avaririo, na'ankure e'i ana maka vahe'mo'ma amage antesia ke me'ne.

14 Ty Gud skall hafva fram alla gerningar för domen; ja, ock de der fördolda äro, ehvad de äro goda eller onda.

Hagi maka zantmima oku'a nehuna zane, knare tavutva nehuna zane, havi tavutva nehuna zantera Anumzamo'a keaga huranteno refko hugahie.