Predikaren 12

1 Tänk uppå din Skapare i dinom ungdom, förr än de onda dagar komma, och åran nalkas, då du varder sägandes: De behaga mig intet;

Remember now thy Creator in the days of thy youth, while the evil days come not, nor the years draw near, when thou shalt say, I have no pleasure in them;

2 Förr än solen och ljuset, månen och stjernorna mörka varda, och molnen igenkomma efter regn;

While the sun, or the light, or the moon, or the stars, are not darkened, nor the clouds return after the rain:

3 På den tid, då väktarena i huset darra, och de starke kröka sig, och mölnarena stå fåfänge, derföre att de så få vordne äro; och synen varder mörk genom fenstren;

In the day when the keepers of the house shall tremble, and the strong men shall bow themselves, and the grinders cease because they are few, and those that look out of the windows shall be darkened,

4 Och dörrarna på gatone tillslutna varda, så att rösten af qvarnene tystnar, och uppvaknar när foglen sjunger, och sångsens döttrar varda nedertryckta;

And the doors shall be shut in the streets, when the sound of the grinding shall be low, and he shall rise up at the voice of the bird, and all the daughters of music shall be brought low;

5 Så att de ock för höjderna frukta sig, och rädas på vägen; när mandelträt blomstras, och gräshoppan förtynges, och all lust förgås; ty menniskan far dit hon evinnerliga blifva skall; och de som gråta, gå omkring på gatone;

Also when they shall be afraid of that which is high, and fears shall be in the way, and the almond tree shall flourish, and the grasshopper shall be a burden, and desire shall fail: because man goeth to his long home, and the mourners go about the streets:

6 Förrän silftåget bortkommer, och guldkällan utlöper, och ämbaret gistnar vid brunnen, och hjulet söndergår vid brunnen.

Or ever the silver cord shall be loosed, or the golden bowl be broken, or the pitcher be broken at the fountain, or the wheel broken at the cistern.

7 Ty stoftet måste åter komma till jord igen, såsom det varit hafver, och anden till Gud igen, den honom gifvit hafver.

Then shall the dust return to the earth as it was: and the spirit shall return to God who gave it.

8 Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är fåfängelighet.

Vanity of vanities, saith the preacher; all is vanity.

9 Den samme Predikaren var icke allenast vis; utan han lärde ock folket god lärdom, och märkte, och utransakade, och sammansatte mång ordspråk.

And moreover, because the preacher was wise, he still taught the people knowledge; yea, he gave good heed, and sought out, and set in order many proverbs.

10 Predikaren sökte, att han måtte finna tacknämlig ord, och skref rätt sanningenes ord.

The preacher sought to find out acceptable words: and that which was written was upright, even words of truth.

11 Denna de visas ord äro spjut och naglar, skrefne genom församlingenes mästare, och gifne af enom herda.

The words of the wise are as goads, and as nails fastened by the masters of assemblies, which are given from one shepherd.

12 Tag dig vara, min son, för andra flere; ty ingen ände är uppå att dikta böcker, och mycken predikan gör kroppen trött.

And further, by these, my son, be admonished: of making many books there is no end; and much study is a weariness of the flesh.

13 Låt oss höra hufvudsummona till all lärdom: Frukta Gud, och håll hans bud; ty det hörer allom menniskom till.

Let us hear the conclusion of the whole matter: Fear God, and keep his commandments: for this is the whole duty of man.

14 Ty Gud skall hafva fram alla gerningar för domen; ja, ock de der fördolda äro, ehvad de äro goda eller onda.

For God shall bring every work into judgment, with every secret thing, whether it is good, or whether it is evil.