Predikaren 12

1 Tänk uppå din Skapare i dinom ungdom, förr än de onda dagar komma, och åran nalkas, då du varder sägandes: De behaga mig intet;

And remember your Creator in the days of your youth, before the days of evil come, and the years overtake [you] in which you shall say, I have no pleasure in them.

2 Förr än solen och ljuset, månen och stjernorna mörka varda, och molnen igenkomma efter regn;

While the sun and light are not darkened, nor the moon and the stars; nor the clouds return after the rain:

3 På den tid, då väktarena i huset darra, och de starke kröka sig, och mölnarena stå fåfänge, derföre att de så få vordne äro; och synen varder mörk genom fenstren;

in the day wherein the keepers of the house shall tremble, and the mighty men shall become bent, and the grinding [women] cease because they have become few, and the [women] looking out at the windows be dark;

4 Och dörrarna på gatone tillslutna varda, så att rösten af qvarnene tystnar, och uppvaknar när foglen sjunger, och sångsens döttrar varda nedertryckta;

and they shall shut the doors in the marketplace, because of the weakness of the voice of her that grinds [at the mill]; and he shall rise up at the voice of the sparrow, and all the daughters of song shall be brought low;

5 Så att de ock för höjderna frukta sig, och rädas på vägen; när mandelträt blomstras, och gräshoppan förtynges, och all lust förgås; ty menniskan far dit hon evinnerliga blifva skall; och de som gråta, gå omkring på gatone;

and they shall look up, and fears [shall be] in the way, and the almond tree shall blossom, and the locust shall increase, and the caper shall be scattered: because man has gone to his eternal home, and the mourners have gone about the market:

6 Förrän silftåget bortkommer, och guldkällan utlöper, och ämbaret gistnar vid brunnen, och hjulet söndergår vid brunnen.

before the silver cord be [let go], or the choice gold be broken, or the pitcher be broken at the fountain, or the wheel run down to the cistern;

7 Ty stoftet måste åter komma till jord igen, såsom det varit hafver, och anden till Gud igen, den honom gifvit hafver.

[before] the dust also return to the earth as it was, and the spirit return to God who gave it.

8 Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är fåfängelighet.

Vanity of vanities, said the Preacher; all is vanity.

9 Den samme Predikaren var icke allenast vis; utan han lärde ock folket god lärdom, och märkte, och utransakade, och sammansatte mång ordspråk.

And because the Preacher was wise above [others, so it was] that he taught man excellent knowledge, and the ear will trace out the parables.

10 Predikaren sökte, att han måtte finna tacknämlig ord, och skref rätt sanningenes ord.

The Preacher sought diligently to find out acceptable words, and a correct writing, [even] words of truth.

11 Denna de visas ord äro spjut och naglar, skrefne genom församlingenes mästare, och gifne af enom herda.

The words of the wise are as goads, and as nails firmly fastened, which have been given from one shepherd by agreement.

12 Tag dig vara, min son, för andra flere; ty ingen ände är uppå att dikta böcker, och mycken predikan gör kroppen trött.

And moreover, my son, guard yourself by means of them: of making many books there is no end; and much study is a weariness of the flesh.

13 Låt oss höra hufvudsummona till all lärdom: Frukta Gud, och håll hans bud; ty det hörer allom menniskom till.

Hear the end of the matter, the sun: Fear God, and keep his commandments: for this is the whole man.

14 Ty Gud skall hafva fram alla gerningar för domen; ja, ock de der fördolda äro, ehvad de äro goda eller onda.

For God will bring every work into judgement, with everything that has been overlooked, whether [it be] good, or whether [it be] evil.