< Predikaren 11 >

1 Låt ditt bröd fara öfver vatten, så varder du det finnandes i längdene.
Maka tau taro ki te mata o nga wai; kia maha hoki nga ra ka kitea ano e koa.
2 Skift ut emellan sju, ock emellan åtta; ty du vetst icke, hvad olycka på jordene komma kan.
Hoatu tetahi wahi ma te tokowhitu, ae ma te tokowaru ano hoki; e kore hoki koe e mohio ko tehea kino e puta mai ki te whenua.
3 När molnskyarna fulle äro, så gifva de regn på jordena; och när trät faller, det falle söderut, eller norrut, på hvilket rum det faller, der blifver det liggandes.
Ki te ki nga kapua i te ua, ka ringihia ki te whenua: ki te hinga hoki te rakau ki te tonga, ki te raki ranei, ko te wahi e hinga ai te rakau, ko reira ano ia takoto ai.
4 Den som aktar på vädret, han sår intet, och den som uppå skyarna skådar, han skär intet upp.
Ko te tangata e whai mahara ana ki te hau, e kore e rui; ko te tangata titiro kapua e kore e kokoti.
5 Såsom du icke vetst vädrens väg, och huru benen i moderlifvet tillredd varda, så kan du ock icke veta Guds verk, som han allt gör.
Na, ka kore ano koe e mohio ki te huarahi o te hau, ki te tupu ranei o nga wheua i roto i te kopu o te wahine hapu; e kore ano hoki e mohiotia e koe te mahi a te Atua, a te kaimahi o nga mea katoa.
6 Så dina säd om morgonen, och håll icke upp med dine hand om aftonen; ty du vetst icke, hvilketdera bättre lyckas kan; och om både lyckades, så vore det dess bättre.
I te ata ruia tau purapura, a i te ahiahi kaua e pepeke tou ringa; kahore hoki koe e mohio ko tenei ranei e tika, ko tera ranei, ko raua ranei e rua ka pai ngatahi.
7 Ljuset är sött, och ögonen är ljuft att se solena.
He pono he ahuareka te marama, a he mea pai ki nga kanohi te titiro ki te ra.
8 Om en menniska i lång tid lefver, och är glad i all ting, så tänker han dock allenast på de onda dagar, att de så månge äro; ty allt det honom vederfars, är fåfängelighet.
Ae ra, ki te maha nga tau e ora ai te tangata, kia hari ia ki aua tau katoa; engari kia mahara ia ki nga tau o te pouri, tera hoki e maha. Ko nga mea e haere ake ana he horihori katoa.
9 Så gläd dig nu, du yngling, i dinom ungdom, och låt ditt hjerta vara gladt i dinom ungdom; gör hvad dino hjerta lyster, och dinom ögom behagar; och vet, att Gud skall, för allt detta, hafva dig fram för domen.
Kia koe, e te taitamariki, ki tou taitamarikitanga; kia whakahari ano hoki tou ngakau i a koe i nga ra o tou taitamarikitanga, haere hoki i nga ara o tou ngakau, i te tirohanga ano a ou kanohi: otiia kia mohio ano koe, he mea enei katoa e riro ai koe i te Atua ki te whakawa.
10 Lägg bort sorg utaf ditt hjerta, och kasta bort det onda ifrå dinom kropp; ty barndom och ungdom är fåfängelighet.
No reira whakawateatia atu te riri i tou ngakau, a whakanekehia atu te kino i tou kikokiko: he mea horihori nei hoki te taitamarikitanga, me te houkuratanga.

< Predikaren 11 >