Predikaren 11
1 Låt ditt bröd fara öfver vatten, så varder du det finnandes i längdene.
Send bread your on [the] surface of the waters for in [the] abundance of days you will find it.
2 Skift ut emellan sju, ock emellan åtta; ty du vetst icke, hvad olycka på jordene komma kan.
Give a portion to seven and also to eight for not you know what? will it be calamity on the earth.
3 När molnskyarna fulle äro, så gifva de regn på jordena; och när trät faller, det falle söderut, eller norrut, på hvilket rum det faller, der blifver det liggandes.
If they will be filled the clouds rain on the earth they will pour [it] out and whether it falls a tree at the south and or at the north [the] place where it falls the tree there it will be.
4 Den som aktar på vädret, han sår intet, och den som uppå skyarna skådar, han skär intet upp.
[one who] watches for A wind not he will sow and [one who] looks on the clouds not he will reap.
5 Såsom du icke vetst vädrens väg, och huru benen i moderlifvet tillredd varda, så kan du ock icke veta Guds verk, som han allt gör.
Just as not you [are] knowing what? [is] [the] way of the wind like bones in [the] womb of the full [woman] thus not you know [the] work of God who he makes everything.
6 Så dina säd om morgonen, och håll icke upp med dine hand om aftonen; ty du vetst icke, hvilketdera bättre lyckas kan; och om både lyckades, så vore det dess bättre.
In the morning sow seed your and to the evening may not you give rest to hand your for not you [are] knowing where? this will it succeed ¿ this or? this and or? [will] both of them as one [be] good.
7 Ljuset är sött, och ögonen är ljuft att se solena.
And [is] sweet the light and [is] good for the eyes to see the sun.
8 Om en menniska i lång tid lefver, och är glad i all ting, så tänker han dock allenast på de onda dagar, att de så månge äro; ty allt det honom vederfars, är fåfängelighet.
That except years [surely] a multitude will live person in all of them let him be take pleasure and he may remember [the] days of darkness for [surely] many will be all that has come [is] futility.
9 Så gläd dig nu, du yngling, i dinom ungdom, och låt ditt hjerta vara gladt i dinom ungdom; gör hvad dino hjerta lyster, och dinom ögom behagar; och vet, att Gud skall, för allt detta, hafva dig fram för domen.
Rejoice O young man in youth your and let it make good you heart your in [the] days of youth your and walk in [the] ways of heart your and in [the] sight of eyes your and know that on all these [things] he will bring you God in judgment.
10 Lägg bort sorg utaf ditt hjerta, och kasta bort det onda ifrå dinom kropp; ty barndom och ungdom är fåfängelighet.
And remove vexation from heart your and put away evil from flesh your for youth and the black hair [are] futility.
