< Predikaren 10 >

1 Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
Мертві мухи псують та зашумовують оливу мирова́рника, — так трохи глупо́ти псує мудрість та славу.
2 Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
Серце мудрого тягне право́руч, а серце безумного — ліво́руч.
3 Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
Коли нерозумний і прямою дорогою йде, йому серця бракує, і всім він говорить, що він нерозумний.
4 Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
Коли гнів володаря стане на тебе, не лишай свого місця, — бо лагі́дність доводить до про́щення навіть великих провин.
5 Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
Є зло, що я бачив під сонцем, мов по́милка, що повстає від володаря:
6 Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
на великих висо́тах глупо́та буває поста́влена, а багаті сидять у низині́!
7 Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
Я бачив на ко́нях рабів, князі́ ж пішки ходили, немов ті раби.
8 Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
Хто яму копає, той в неї впаде́, а хто валить мура, того га́дина вкусить.
9 Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
Хто зно́сить камі́ння, пора́ниться ним; хто дро́ва рубає, загро́жений ними.
10 Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
Як залізо ступіє, й хтось ле́за не ви́гострить, той мусить напру́жити свою силу, — та мудрість зара́дить йому!
11 En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
Коли вкусить гадюка перед закля́ттям, тоді ворожби́т не потрібний.
12 De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
Слова́ з уст премудрого — милість, а губи безумного нищать його:
13 Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
поча́ток слів його уст — глупо́та, а кінець його уст — зле шале́нство.
14 En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
Нерозумний говорить багато, та не знає люди́на, що́ буде; а що буде по ньому, хто скаже йому?
15 De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
Втомляє безумного праця його, бо не знає й дороги до міста.
16 Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
Горе, кра́ю, тобі, коли цар твій — хлопчи́на, а влади́ки твої спозара́нку їдять!
17 Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
Щасливий ти, кра́ю, коли син шляхе́тних у тебе царем, а влади́ки твої своєча́сно їдять, як ті му́жі, а не як п'яни́ці!
18 Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
Від лі́нощів ва́литься стеля, а з опу́щення рук тече дах.
19 Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
Гости́ну справляють для радощів, і вином весели́ться життя, а за срі́бло все це можна мати.
20 Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.
Навіть у ду́мці своїй не злосло́в на царя, і в спа́льні своїй не кляни багача́, — небесний бо птах віднесе́ твою мову, а крила́тий розкаже про слово твоє.

< Predikaren 10 >