Predikaren 10
1 Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
Assim como a mosca morta faz exhalar mau cheiro e evaporar o unguento do perfumador, assim o faz ao famoso em sabedoria e em honra uma pouca de estulticia.
2 Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
O coração do sabio está á sua dextra, mas o coração do tolo está á sua esquerda.
3 Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
E, até quando o tolo vae pelo caminho, falta-lhe o seu entendimento e diz a todos que é tolo.
4 Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
Levantando-se contra ti o espirito do governador, não deixes o teu logar, porque é um remedio que aquieta grandes peccados.
5 Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
Ainda ha um mal que vi debaixo do sol, como o erro que procede de diante do governador.
6 Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
Ao tolo assentam em grandes alturas, mas os ricos estão assentados na baixeza.
7 Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
Vi os servos a cavallo, e os principes que andavam a pé como servos sobre a terra.
8 Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
Quem cavar uma cova, cairá n'ella, e, quem romper um muro, uma cobra o morderá.
9 Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
Quem acarretar pedras, será maltratado por ellas, e o que rachar lenha perigará com ella.
10 Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
Se estiver embotado o ferro, e não se amollar o córte, então se devem pôr mais forças: mas a sabedoria é excellente para dirigir.
11 En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
Se a cobra morder, não estando encantada, então remedio nenhum se espera do encantador, por mais habil que seja.
12 De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
Nas palavras da bocca do sabio ha favor, porém os labios do tolo o devoram.
13 Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
O principio das palavras da sua bocca é a estulticia, e o fim da sua bocca um desvario pessimo.
14 En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
Bem que o tolo multiplique as palavras, não sabe o homem o que ha de ser; e quem lhe fará saber o que será depois d'elle?
15 De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
O trabalho dos tolos a cada um d'elles fatiga, porque não sabem ir á cidade.
16 Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
Ai de ti, ó terra, cujo rei é criança, e cujos principes comem de manhã.
17 Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
Bemaventurada tu, ó terra, cujo rei é filho dos nobres, e cujos principes comem a tempo, para refazerem as forças, e não para bebedice.
18 Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
Pela muita preguiça se enfraquece o tecto, e pela frouxidão das mãos goteja a casa.
19 Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
Para rir se fazem convites, e o vinho alegra a vida, e por tudo o dinheiro responde.
20 Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.
Nem ainda no teu pensamento amaldiçoes ao rei, nem tão pouco no mais interior da tua recamara amaldiçoes ao rico: porque as aves dos céus levariam a voz, e os que teem azas dariam noticia da palavra.
