Predikaren 10
1 Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
Giftige fluer får salvelagerens salve til å lukte ille og gjære; endog et lite grand dårskap ødelegger en mann som utmerker sig ved visdom eller ære.
2 Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
Den vises hu er vendt til høire, men dårens hu til venstre.
3 Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
Og hvor som helst dåren ferdes, fattes det ham forstand, og han lar alle merke at han er en dåre.
4 Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
Reiser herskerens vrede sig mot dig, så forlat ikke din post! For saktmodighet holder store synder nede.
5 Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
Der er et onde som jeg har sett under solen - et misgrep som utgår fra makthaveren:
6 Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
Dårskapen sitter i høie stillinger, mens fornemme folk må sitte lavt.
7 Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
Jeg har sett tjenere ride på hester og fyrster gå til fots som tjenere.
8 Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
Den som graver en grav, kan falle i den, og den som river et gjerde, kan bli bitt av en orm.
9 Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
Den som bryter sten, kan få en skade av det; den som hugger ved, kan komme i fare ved det.
10 Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
Når øksen er sløv, og han ikke har slipt eggen, så må han bruke dess større kraft; men visdom har den fordel at den gjør alt på rette måte.
11 En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
Når ormen biter uten besvergelse, har tungens eier ingen nytte av den.
12 De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
Ord fra den vises munn er liflige, men dårens leber ødelegger ham selv.
13 Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
De første ord av hans munn er dårskap, og enden på hans tale er farlig galskap.
14 En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
Dåren taler mange ord, enda mennesket ikke vet hvad som skal hende, og hvem sier ham hvad som skal hende efter hans tid?
15 De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
Dårens strev tretter ham, han som ikke engang vet veien til byen.
16 Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
Ve dig, du land som har et barn til konge, og hvis fyrster holder måltid om morgenen!
17 Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
Lykkelige land som har en konge av edel ætt, og hvis fyrster holder måltid i sømmelig tid, som menn og ikke som drankere!
18 Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
Når latheten råder, synker bjelkene sammen, og lar en hendene henge, så drypper det inn i huset.
19 Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
For å more sig holder de gjestebud, og vinen legger glede over livet; alt sammen fås for penger.
20 Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.
Ikke engang i dine tanker må du banne kongen, og ikke engang i ditt sengkammer må du banne den rike; for himmelens fugler bærer lyden avsted, og de vingede skapninger melder dine ord.
