Predikaren 10

1 Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.

Mampitrotrotse ty menam-pañemboke ty laletse mate; le mavesatse te ami’ty hihitse naho ty asiñe, ty hagegeañe kede.

2 Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.

Mitolike mb’an-kavàna ty arofo’ i mahihitsey, mb’ankavia ka ty tro’ i dagolay.

3 Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.

Ndra te mijelanjelañe an-dalañe eo ty derendereñe, kanao po-hilala, aboa’e amy màroy ty hagegea’e.

4 Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.

Naho miforoforo ama’o ty haviñera’ ty mpifehe, ko apo’o ty toe’o, amy te mañafa-tsirìka-mena ty hamora-fo.

5 Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;

Eo ty haratiañe nitendrek’ahy ambane’ i àndroy, hoe lilatse aboa’ ty mpifehe.

6 Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.

Onjoneñe mb’an-toetse ambone ty seretse maro, ie mitozoke ambane eo o mpañalealeo.

7 Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.

Nahatrea ondevo miningi-tsoavala iraho, vaho ty ana-donake mañavelo an-tane eo hoe ondevo.

8 Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.

Mete hivariñe ama’e ao ty mihaly koboñe; naho mete hehere’ ty mereñe ze misorodidy kijoly.

9 Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.

Mete joie’ ty vato ty mihaly aze; le mete hizo fere ty mampitserake hatae.

10 Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.

Naho malomo ty viñe, ie tsy sioña’e ty lela’e, le añ’ozatse ambone ty ifanehafa’e; lombolombo’e ty hihitse mahatafetetse.

11 En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.

Ie hehere’ ty mereñe tsy nampipendreñeñe; le an-koheke i mpitroboy.

12 De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.

Matarike o entam-­palie’ i mahihitseio, fe mampibotseke ty dagola o soñi’eo.

13 Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.

Mifototse an-kagegeañe o fivolam-bava’eo, naho migadon-ko haratian-dagola;

14 En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?

mangaradadak’ avao ty minè. Tsy fohi’ ondatio ty ho zoeñe, ia ty mahatalily ama’e ty hanonjohy aze?

15 De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.

Akore ty hamokora’ i dagolay amy fitromaha’ey, kanao tsy fohi’e ty homba’e mb’an-drova mb’eo.

16 Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.

Hoy hoy ty ama’o, ry tane, naho ajaja ty mpanjaka’o vaho mpanao bedidake maraindray o ana-dona’oo!

17 Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.

Haha irehe ry tane, te roandriañe ty mpanjaka’o, vaho mikama ami’ty evae’e o ana-dona’oo hihaozara’e fa tsy ty himamoa’e!

18 Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.

Havotroañe ty mahakolemake tafo; tañañe ledra’e ty mahatsopatsopake traño.

19 Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.

Natao hampiankahake ty sabadidake; te hahafale fiay ty divay, vaho te hamale ze he’e ty drala.

20 Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.

tovo’e: Ko mamatse ty mpanjaka am-pitsakorea’o ao, naho ty mpiefoefo an-trañom-pandrea’o ao; ke hinday ty feo’o i voron-tiokey, hera haboele’ i amañ’elatsey i enta’oy.