Predikaren 10
1 Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
Muscæ morientes perdunt suavitatem unguenti. Pretiosior est sapientia et gloria, parva et ad tempus stultitia.
2 Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
Cor sapientis in dextera eius, et cor stulti in sinistra illius.
3 Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
Sed et in via stultus ambulans, cum ipse insipiens sit, omnes stultos æstimat.
4 Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
Si spiritus potestatem habentis ascenderit super te, locum tuum ne demiseris: quia curatio faciet cessare peccata maxima.
5 Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
Est malum quod vidi sub sole, quasi per errorem egrediens a facie principis:
6 Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
positum stultum in dignitate sublimi, et divites sedere deorsum.
7 Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
Vidi servos in equis: et principes ambulantes super terram quasi servos.
8 Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
Qui fodit foveam, incidet in eam: et qui dissipat sepem, mordebit eum coluber.
9 Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
Qui transfert lapides, affligetur in eis: et qui scindit ligna, vulnerabitur ab eis.
10 Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
Si retusum fuerit ferrum, et hoc non ut prius, sed hebetatum fuerit, multo labore exacuetur, et post industriam sequetur sapientia.
11 En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
Si mordeat serpens in silentio, nihil eo minus habet qui occulte detrahit.
12 De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
Verba oris sapientis gratia: et labia insipientis præcipitabunt eum:
13 Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
Initium verborum eius stultitia, et novissimum oris illius error pessimus.
14 En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
Stultus verba multiplicat. Ignorat homo quid ante se fuerit: et quid post se futurum sit, quis ei poterit indicare?
15 De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
Labor stultorum affliget eos, qui nesciunt in urbem pergere.
16 Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
Væ tibi terra, cuius rex puer est, et cuius principes mane comedunt.
17 Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
Beata terra, cuius rex nobilis est, et cuius principes vescuntur in tempore suo ad reficiendum, et non ad luxuriam.
18 Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
In pigritiis humiliabitur contignatio, et in infirmitate manuum perstillabit domus.
19 Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
In risum faciunt panem, et vinum ut epulentur viventes: et pecuniæ obediunt omnia.
20 Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.
In cogitatione tua regi ne detrahas, et in secreto cubiculi tui ne maledixeris diviti: quia et aves cæli portabunt vocem tuam, et qui habet pennas annunciabit sententiam.
