Predikaren 10
1 Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.
죽은 파리가 향기름으로 악취가 나게 하는 것 같이 적은 우매가 지혜와 존귀로 패하게 하느니라
2 Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.
지혜자의 마음은 오른편에 있고 우매자의 마음은 왼편에 있느니라
3 Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.
우매자는 길에 행할 때에도 지혜가 결핍하여 각 사람에게 자기의 우매한 것을 말하느니라
4 Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.
주권자가 네게 분을 일으키거든 너는 네 자리를 떠나지 말라 공순이 큰 허물을 경하게 하느니라
5 Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;
내가 해 아래서 한 가지 폐단 곧 주권자에게서 나는 허물인 듯한것을 보았노니
6 Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.
우매자가 크게 높은 지위를 얻고 부자가 낮은 지위에 앉는도다
7 Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.
또 보았노니 종들은 말을 타고 방백들은 종처럼 땅에 걸어 다니는도다
8 Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.
함정을 파는 자는 거기 빠질 것이요 담을 허는 자는 뱀에게 물리리라
9 Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.
돌을 떠내는 자는 그로 인하여 상할 것이요 나무를 쪼개는 자는 그로 인하여 위험을 당하리라
10 Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.
무딘 철 연장 날을 갈지 아니하면 힘이 더 드느니라 오직 지혜는 성공하기에 유익하니라
11 En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.
방술을 베풀기 전에 뱀에게 물렸으면 술객은 무용하니라
12 De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.
지혜자의 입의 말은 은혜로우나 우매자의 입술은 자기를 삼키나니
13 Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.
그 입의 말의 시작은 우매요 끝은 광패니라
14 En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?
우매자는 말을 많이 하거니와 사람이 장래 일을 알지 못하나니 신후사를 알게 할 자가 누구이냐
15 De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.
우매자들의 수고는 제각기 곤하게 할 뿐이라 저희는 성읍에 들어갈 줄도 알지 못함이니라
16 Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.
왕은 어리고 대신들은 아침에 연락하는 이 나라여 화가 있도다
17 Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.
왕은 귀족의 아들이요 대신들은 취하려 함이 아니라 기력을 보하려고 마땅한 때에 먹는 이 나라여 복이 있도다
18 Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.
게으른즉 석가래가 퇴락하고 손이 풀어진즉 집이 새느니라
19 Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.
잔치는 희락을 위하여 베푸는 것이요 포도주는 생명을 기쁘게 하는 것이나 돈은 범사에 응용되느니라
20 Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.
심중에라도 왕을 저주하지 말며 침방에서라도 부자를 저주하지 말라 공중의 새가 그 소리를 전하고 날짐승이 그 일을 전파할 것임이니라
