Predikaren 10

1 Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.

2 Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.

3 Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.

4 Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.

5 Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;

6 Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.

7 Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.

8 Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.

9 Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.

10 Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.

11 En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.

12 De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.

13 Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.

14 En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?

15 De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.

16 Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.

17 Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.

18 Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.

19 Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.

20 Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.