Predikaren 10

1 Onda flugor förderfva goda salvo; derföre är dårskap stundom bättre än vishet och ära.

Døde Fluer gør Salveblanderens Olie stinkende, lidt Dårskab ødelægger Visdommens Værd.

2 Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.

Den vise har sin Forstand tilhøjre, Tåben har sin til venstre,

3 Och ändå att den galne sjelf galen är i sin anslag, håller han likväl alla för galna.

Hvor Dåren end færdes, svigter hans Forstand, og han røber for alle, at han er en Dåre.

4 Derföre, om ens väldigs mans trug hafver framgång emot din vilja, så gif dig icke öfver; ty unddraga stillar mycket ondt.

Når en Herskers Vrede rejser sig mod dig, forlad ikke derfor din Plads; thi Sagtmodighed hindrer store Synder.

5 Det är ännu en usel ting, som jag såg under solene, nämliga oförstånd, det ibland de väldiga allmänneligit är;

Der er et Onde, jeg så under Solen; det ser ud som et Misgreb af ham, som har Magten:

6 Att en dåre sitter i stora värdighet, och de rike sitta nedre.

Dårskab sættes i Højsædet, nederst sidder de rige.

7 Jag såg tjenare på hästar, och Förstar gå till fots, såsom tjenare.

Trælle så jeg højt til Hest og Høvdinger til Fods som Trælle.

8 Men den ena grop grafver, han skall sjelf falla deruti; och den en gård rifver, honom skall stinga en orm.

Den, som graver en Grav, falder selv deri; den, som nedbryder en Mur, ham bider en Slange;

9 Den der stenar bortvältar, han skall hafva der mödo med; den som ved klyfver, han varder sargad deraf.

den, som bryder Sten, kan såre sig på dem; den, som kløver Træ, er i Fare.

10 Då ett jern slött varder, och mister skarphetena, så måste man med mödo hvässat igen; alltså följer ock visdom efter flit.

Når Øksen er sløv og dens Æg ej hvæsses, må Kraft lægges i; men den dygtiges Fortrin er Visdom.

11 En lackare är icke bättre än en orm, som obesvoren stinger.

Bider en Slange, før den besværges, har Besværgeren ingen Gavn af sin Kunst.

12 De ord, som gå af ens vis mans mun, äro täckelig; men ens dåras läppar uppsvälja honom.

Ord fra Vismands Mund vinder Yndest, en Dåres Læber bringer ham Våde;

13 Begynnelsen på hans ord är dårskap, och änden är skadelig galenskap.

hans Tale begynder med Dårskab og ender med den værste Galskab.

14 En dåre hafver mång ord; ty menniskan vet icke hvad varit hafver; och ho vill säga henne, hvad efter henne komma skall?

Tåben bruger mange Ord. Ej ved Mennesket, hvad der skal ske; hvad der efter hans Død skal ske, hvo siger ham det?

15 De dårars arbete varder dem svårt, efter man icke vet gå in i staden.

Dårens Flid gør ham træt, thi end ikke til Bys ved han Vej.

16 Ve dig, land, hvilkets Konung barn är, och hvilkets Förstar bittida äta.

Ve dig, du Land, hvis Konge er en Dreng og hvis Fyrster holder Gilde ved Gry.

17 Väl är dig, land, hvilkets Konung ädla är, och hvilkets Förstar äta i rättom tid, till styrko, och icke till vällust.

Held dig; du Land, hvis Konge er ædelbåren, hvis Fyrster holder Gilde til sømmelig Tid som Mænd og ikke som drankere.

18 Ty för lättjas skull förfalla bjelkarna, och för försummeliga händers skull varder huset drypande.

Ved Ladhed synker Bjælkelaget; når Hænderne slappes, drypper det i Huset.

19 Det våller, att de bereda bröd till vällust, och vinet måste glädja de lefvande, och penningen måste dem allt uträtta.

Til Morskab holder man Gæstebud, og Vin gør de levende glade; men Penge skaffer alt til Veje.

20 Banna icke Konungenom i ditt hjerta, och banna icke dem rika i dinom sängakammar; ty foglarna under himmelen föra dina röst, och de der vingar hafva, säga det efter.

End ikke i din Tanke må du bande en Konge, end ikke i dit Sovekammer en, som er rig; thi Himlens Fugle kan udsprede Ordet, de vingede røbe, hvad du siger.