Predikaren 1
1 Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
Palabras del Predicador, hijo de David, rey de Jerusalén.
2 Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
Vanidad de vanidades, decía el Predicador; vanidad de vanidades; todo es vanidad.
3 Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
¿Qué provecho saca el hombre de todo el trabajo con que se afana debajo del sol?
4 En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
Una generación se va y otra generación viene, mas la tierra es siempre la misma.
5 Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
El sol se levanta, el sol se pone, y camina presuroso hacia su lugar, donde nace (de nuevo).
6 Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
El viento se dirige hacia el mediodía, declina luego hacia el norte; gira y gira sin cesar el viento, y así retorna girando.
7 Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
Todos los ríos van al mar, y el mar nunca se llena; al lugar de donde los ríos vienen, allá vuelven para correr de nuevo.
8 All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
Todas las cosas son afanes, más de cuanto se puede decir. Los ojos nunca se hartan de ver, ni los oídos se llenan de oír.
9 Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
Lo que fue, eso será; lo que se hizo, lo mismo se hará; nada hay de nuevo bajo el sol.
10 Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
Si hay una cosa de que dicen: “Mira, esto es nuevo”, también esa existió ya en los tiempos que nos precedieron.
11 Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
No queda memoria de las cosas pasadas, ni recuerdo de las futuras entre los que han de venir.
12 Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
Yo, el Predicador, fui rey sobre Israel, en Jerusalén.
13 Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
Y me puse en el corazón averiguar y escudriñar, por medio de la sabiduría, todo cuanto se hace debajo del cielo. Esta dura tarea ha dado Dios a los hijos de los hombres, para que se ocupen en ella.
14 Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
He visto todo cuanto se hace bajo el sol, y he aquí que todo es vanidad y correr tras el viento.
15 Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
Lo torcido no puede enderezarse, y es imposible contar las cosas que faltan.
16 Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
Dije para mí esto: “Mira cómo soy grande; soy más sabio que cuantos antes de mí fueron en Jerusalén; inmensa es la sabiduría y ciencia que mi corazón ha visto.”
17 Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
Propuse en mi ánimo conocer la sabiduría, y asimismo la necedad y la insensatez; y aprendí que también esto es correr tras el viento.
18 Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
Pues donde hay mucho saber hay mucha molestia; quien aumenta la ciencia, aumenta el dolor.
