Predikaren 1
1 Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
These are the words of the Teacher, the descendant of David and king in Jerusalem.
2 Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
The Teacher says this. “Like a vapor of mist, like a breeze in the wind, everything vanishes, leaving many questions.
3 Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
What profit does mankind gain from all the work that they labor at under the sun?
4 En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
One generation goes, and another generation comes, but the earth remains forever.
5 Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
The sun rises, and it goes down and hurries back to the place where it rises again.
6 Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
The wind blows south and circles around to the north, always going around along its pathway and coming back again.
7 Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
All the rivers flow into the sea, but the sea is never full. To the place where the rivers go, there they go again.
8 All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
Everything becomes wearisome, and no one can explain it. The eye is not satisfied by what it sees, nor is the ear fulfilled by what it hears.
9 Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
Whatever has been is what will be, and whatever has been done is what will be done. There is nothing new under the sun.
10 Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
Is there anything about which it may be said, 'Look, this is new'? Whatever exists has already existed for a long time, during ages which came long before us.
11 Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
No one seems to remember the things that happened in ancient times, and the things that happened much later and that will happen in the future will not likely be remembered either.”
12 Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
I am the Teacher, and I have been king over Israel in Jerusalem.
13 Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
I applied my mind to study and to search out by wisdom everything that is done under heaven. That search is a burdensome task that God has given to the children of mankind to be busy with.
14 Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
I have seen all the deeds that are done under the sun, and look, they all amount to vapor and chasing the wind.
15 Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
The twisted cannot be straightened! The missing cannot be counted!
16 Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
I have spoken to my heart saying, “Look, I have acquired greater wisdom than all who were before me in Jerusalem. My mind has seen great wisdom and knowledge.”
17 Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
So I applied my heart to know wisdom and also madness and folly. I came to understand that this also was an attempt to shepherd the wind.
18 Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
For in the abundance of wisdom there is much frustration, and he who increases knowledge increases sorrow.
