Predikaren 1
1 Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
The words of Ecclesiastes, the son of David, king of Jerusalem.
2 Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
Vanity of vanities, said Ecclesiastes vanity of vanities, and all is vanity.
3 Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
What hath a man more of all his labour, that he taketh under the sun?
4 En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
One generation passeth away, and another generation cometh: but the earth standeth for ever.
5 Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
The sun riseth, and goeth down, and returneth to his place: and there rising again,
6 Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
Maketh his round by the south, and turneth again to the north: the spirit goeth forward surveying all places round about, and returneth to his circuits.
7 Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
All the rivers run into the sea, yet the sea doth not overflow: unto the place from whence the rivers come, they return, to flow again.
8 All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
All things are hard: man cannot explain them by word. The eye is not filled with seeing, neither is the ear filled with hearing.
9 Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
What is it that hath been? the same thing that shall be. What is it that hath been done? the same that shall be done.
10 Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
Nothing under the sun is new, neither is any man able to say: Behold this is new: for it hath already gone before in the ages that were before us.
11 Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
There is no remembrance of former things: nor indeed of those things which hereafter are to come, shall there be any remembrance with them that shall be in the latter end.
12 Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
I Ecclesiastes was king over Israel in Jerusalem,
13 Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
And I proposed in my mind to seek and search out wisely concerning all things that are done under the sun. This painful occupation hath God given to the children of men, to be exercised therein.
14 Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
I have seen all things that are done under the sun, and behold all is vanity, and vexation of spirit.
15 Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
The perverse are hard to be corrected, and the number of fools is infinite.
16 Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
I have spoken in my heart, saying: Behold I am become great, and have gone beyond all in wisdom, that were before me in Jerusalem: and my mind hath contemplated many things wisely, and I have learned.
17 Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
And I have given my heart to know prudence, and learning, and errors, and folly: and I have perceived that in these also there was labour, and vexation of spirit,
18 Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
Because In much wisdom there is much indignation: and he that addeth knowledge, addeth also labour.
