5 Mosebok 1

1 Desse äro de ord, som Mose talade till hela Israel på hinsidon Jordan i öknene, på den markene emot röda hafvet, emellan Paran och Tophel, Laban, Hazeroth och Disahab;

Ko eni ʻae ngaahi lea naʻe lea ʻaki ʻe Mōsese ki ʻIsileli kotoa pē ʻi he potu mai ʻo Sioatani ʻi he toafa, ʻi he toafa ʻoku hangatonu ki he tahi Kulokula, ʻi he vahaʻa ʻo Palani, mo Tofeli, mo Lepani, mo Heseloti, mo Tesapi.

2 Ellofva dagsresor ifrå Horeb, den vägen om Seirs berg intill KadesBarnea.

(Ko e fonongaʻanga ia ʻoe ʻaho ʻe hongofulu ma taha mei Holepi ʻi he hala ʻoe moʻunga ko Seia ki Ketesi-pania.)

3 Och det skedde i fyrationde årena, på första dagen i den ellofte månadenom; då talade Mose med Israels barn, allt det Herren honom till dem budit hade;

Pea naʻe hoko ʻo pehē ʻi hono fāngofulu taʻu, ʻi hono hongofulu ma taha ʻoe māhina, ʻi he ʻuluaki [ʻaho ]ʻoe māhina, naʻe lea ʻa Mōsese ki he fānau ʻa ʻIsileli ʻo fakatatau ki he meʻa kotoa pē naʻe fekau atu ʻe Sihova kiate ia ke tala kiate kinautolu;

4 Sedan att han hade slagit Sihon, de Amoreers Konung, som i Hesbon bodde; dertill Og, Konungen i Basan, som i Astaroth och i Edrei bodde.

Hili ʻene tāmateʻi ʻa Sihoni ko e tuʻi ʻoe kau ʻAmoli, ʻaia naʻe nofo ʻi Hesiponi, mo Oki ko e tuʻi ʻo Pesani, ʻaia naʻe nofo ʻi ʻAsitelote ʻi ʻEtilei:

5 På hinsidon Jordan, i de Moabiters lande, begynte Mose utlägga denna lagen, och sade:

‌ʻI he potu mai ʻo Sioatani, ʻI he fonua ʻo Moape, naʻe kamata fakahā ʻe Mōsese ʻae fono ni, ʻo pehē,

6 Herren vår Gud talade med oss på Horebs berg, och sade: I hafven länge nog varit vid detta berget.

“Naʻe folofola ʻa Sihova ko hotau ʻOtua kiate kitautolu ʻi Holepi, ʻo pehē, ‘Kuo mou nofo fuoloa lelei ʻi he moʻunga ni:

7 Vänder eder, och drager åstad, att I mån komma till de Amoreers berg, och till alla deras grannar, till mark, på berg och i dalar, söderut, och emot hafsens hamn, i Canaans lande, och till berget Libanon, allt intill den stora älfvena Phrath.

Mou tafoki, ʻo hiki homou fononga, pea ʻalu ki he moʻunga ʻoe kau ʻAmoli, pea ki he ngaahi potu ofi ki ai, ʻi he tafangafanga, ʻi he ngaahi moʻunga, pea ʻi he teleʻa, pea ʻi he potu tonga, pea ʻi he potu matātahi, ki he fonua ʻoe kau Kēnani, pea ki Lepanoni, ki he vaitafe lahi, ʻae vaitafe ko ʻIufaletesi.

8 Si, jag hafver gifvit eder landet, som för eder ligger; går derin, och intager det, såsom Herren edra fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, att han dem, och deras säd efter dem, det gifva ville.

Vakai, kuo u tuku ʻae fonua ki homou ʻao: mou ʻalu ki ai ʻo maʻu ʻae fonua ʻaia naʻe fuakava ai ʻe Sihova ki hoʻomou ngaahi tamai, ko ʻEpalahame mo ʻAisake, mo Sēkope, ke foaki ia kiate kinautolu, pea ki honau hako kimui ʻiate kinautolu.’”

9 Då sade jag till eder på samma tiden: Jag förmår icke allena utstå med eder;

Pea ne u lea kiate kimoutolu ʻi he kuonga ko ia, ʻo pehē, “ʻOku ʻikai te u mafai ke kātakiʻi ʻakimoutolu ʻeau pe:

10 Förty Herren edar Gud hafver förökat eder, så att I på denna dag ären såsom stjernornas tal på himmelen.

Kuo fakatokolahi ʻakimoutolu ʻe Sihova ko homou ʻOtua, pea, vakai, ʻoku mou tatau he ʻaho ni mo e ngaahi fetuʻu ʻoe langi hono lahi.

11 Herren edra fäders Gud göre eder ännu mång tusend mer, och välsigne eder, såsom han eder sagt hafver.

(Kae ʻofa ke fakatokolahi ʻakimoutolu ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻo hoʻomou ngaahi tamai ke laui liunga afe ʻa homou tokolahi ni, pea tāpuakiʻi ʻakimoutolu, ʻo hangē ko ia kuo ne talaʻofa kiate kimoutolu!)

12 Huru kan jag allena sådana mödo, och tunga, och trätor, draga af eder?

‌ʻE fēfē ʻeku faʻa fai ke kātaki ʻeau pe hoʻomou fakafiu mo hoʻomou kavenga, mo hoʻomou fekeʻikeʻi?

13 Tager utaf eder visa och förståndiga män, de som ibland edra slägter bekände äro, dem vill jag uppsätta eder för höfvitsmän.

Mou fili ha kau tangata poto, ʻoku loto matala, ʻaia kuo ʻiloa ʻi homou ngaahi faʻahinga, pea te u fakanofo ʻakinautolu kenau puleʻi ʻakimoutolu.

14 Då svaraden I mig, och saden: Det är en god ting, der du om talar, att du göra vill.

Pea ne mou tala mai kiate au, ʻo pehē, Ko e meʻa kuo ke lea ki ai ʻoku lelei ia ke mau fai.”

15 Så tog jag de yppersta af edra slägter, visa och bekända män, och satte dem öfver eder till höfvitsmän, öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, öfver tio, och ämbetsmän i edra slägter;

Pea ne u fili mai ʻae houʻeiki ʻo homou ngaahi faʻahinga, ʻae kau tangata poto, pea ongoongo, ʻo fakanofo ʻakinautolu ke puleʻi ʻakimoutolu, ko e kau pule ki he ngaahi toko afe, mo e kau pule ʻoe ngaahi toko teau, mo e kau pule ʻoe ngaahi toko nimangofulu, mo e kau pule ʻoe ngaahi toko hongofulu, mo e kau matāpule ʻi homou ngaahi faʻahinga.

16 Och böd edra domare på samma tid, och sade: Förhörer edra bröder, och dömer rätt emellan hvar man och hans broder, och främlingen.

“Pea ne u fekau ki hoʻomou kau fakamaau ʻi he kuonga ko ia, ʻo pehē, ‘Mou fanongo ki he ngaahi meʻa ʻa homou ngaahi kāinga, pea fakamaau māʻoniʻoni ki he tangata kotoa pē mo hono tokoua, pea mo e muli ʻoku ʻiate ia.

17 I skolen ingen person anse i domen; utan skolen höra den litsla såsom den stora, och icke hafva försyn för någons mans person; ty domsämbetet hörer Gudi till. Om någor sak varder eder för svår, den låter komma till mig, att jag må den höra.

‌ʻOua naʻa mou filifilimānako ki he kakai ʻi he fakamaau; ka te mou fanongo ki he siʻi pea mo e lahi; ʻoua naʻa mou manavahē ki he mata ʻoe tangata; he ʻoku ʻae ʻOtua ʻae fakamaau: pea ko e meʻa ʻoku faingataʻa kiate kimoutolu, ʻomi ia kiate au, pea te u fanongo ki ai.’

18 Alltså böd jag eder på den tiden allt det I göra skullen.

Pea ne u fekau kiate kimoutolu ʻi he kuonga ko ia ʻae ngaahi meʻa kotoa pē ke mou fai.

19 Så drogo vi ut ifrå Horeb, och vandrade genom den hela öknena, den stor och grufvelig är, såsom I sett hafven, uppå den vägen till de Amoreers berg, såsom Herren vår Gud oss budit hade; och kommo intill KadesBarnea.

“Pea ʻi heʻetau hiki mei Holepi, naʻa tau ʻalu ai pe ʻi he fuʻu toafa lahi ko ia mo fakamanavahē, ʻaia naʻa mou mamata ʻi he hala ʻoe moʻunga ʻoe kau ʻAmoli, ʻo hangē ko e fekau ʻa Sihova ko hotau ʻOtua kiate kitautolu; pea naʻa tau hoko ki Ketesi-pania.

20 Då sade jag till eder: I ären komne intill de Amoreers berg, det Herren vår Gud oss gifva skall.

Pea ne u pehē kiate kimoutolu, Kuo mou hoko ki he moʻunga ʻoe kau ʻAmoli, ʻaia ʻoku foaki ʻe Sihova ko hotau ʻOtua kiate kitautolu.

21 Si, landet före dig, hvilket Herren din Gud dig gifvit hafver! Drag ditupp, och tag det in, såsom Herren dina fäders Gud dig sagt hafver; frukta dig intet, och grufva dig intet.

Vakai, kuo tuku ʻe Sihova ko ho ʻOtua ʻae fonua ʻi ho ʻao: ʻalu hake ʻo maʻu ia, ʻo hangē ko e folofola ʻa Sihova ko e ʻOtua ʻo hoʻo ngaahi tamai kiate koe; ʻoua naʻa manavahē, pe loto vaivai.

22 Så kommen I till mig alle, och saden: Låt oss sända några män framför oss, som bespeja oss landet, och säga oss igen, hvilken vägen vi skole draga derin, och de städer, der vi inkomma skole.

“Pea naʻa mou ʻunuʻunu mai kotoa pē kiate au ʻo mou pehē, Te mau fekau ʻae kau tangata ke muʻomuʻa ʻiate kimautolu, kenau asiasi ʻae fonua, pea toe fakahā mai ʻae hala ʻoku totonu ke mau ʻalu hake ai, pea ko e kolo fē ia te mau hoko ki ai.

23 Det nöjde mig väl; och tog utaf eder tolf män, utaf hvart slägtet en.

Pea ne u fiemālie lahi ʻi he lea ko ia pea ne u fili ʻae kau tangata ʻe toko hongofulu ma toko ua ʻiate kimoutolu, ʻo tautau tokotaha ʻi he faʻahinga.

24 Då de samme gingo åstad, och drogo upp på berget, och kommo till den bäcken Escol, så skådade de det;

Pea naʻa nau afe ʻo ʻalu hake ki he moʻunga, pea ne nau hifo ki he potu tafangafanga ʻo ʻEsikoli, ʻonau vakai foli ia.

25 Och togo landsens frukt med sig, och båro neder till oss, och bådade oss igen, och sade: Landet är godt, som Herren vår Gud oss gifvit hafver.

Pea naʻa nau toʻo ʻae fua ʻoe fonua ʻi honau nima, ʻonau ʻomi ia kiate kitautolu, ʻonau ʻomi mo e lea kiate kitautolu, ʻo pehē, Ko e fonua lelei ʻaia ʻoku foaki ʻe Sihova ko hotau ʻOtua kiate kitautolu.

26 Men I villen icke draga ditupp, och blefven Herrans edor Guds orde ohörsamme;

Ka naʻe ʻikai te mou fie ʻalu hake ki ai, pea ne mou fai talangataʻa ki he fekau ʻa Sihova ko homou ʻOtua:

27 Och knorraden i edor tjäll, och saden: Herren är oss hätsk, derföre hafver han fört oss utur Egypti land, på det han skall gifva oss i de Amoreers händer, till att förgöra oss.

Pea naʻa mou lāunga, ʻi homou ngaahi fale fehikitaki, ʻo pehē, Ko e meʻa ʻi he fehiʻa ʻa Sihova kiate kitautolu, ko ia kuo ne ʻomi ai ʻakitautolu mei he fonua ko ʻIsipite, ke tukuange ʻakitautolu ki he nima ʻoe kau ʻAmoli, ke fakaʻauha ʻakitautolu.

28 Hvad skulle vi deruppe? Våra bröder hafva förfärat vårt hjerta, och sagt: Det folket är större och högre än vi; städerna äro store och bemurade upp till himmelen; dertill hafve vi sett der Enakims barn.

Te tau ʻalu hake ki fē? Kuo fakavaivaiʻi homau loto ʻe homau ngaahi kāinga, ʻo pehē, ʻOku lahi hake mo lōloa ʻae kakai ʻiate kimautolu; ʻoku lahi ʻae ngaahi kolo pea ʻoku hoko hake ki he langi honau ʻā; kaeʻumaʻā foki ʻemau mamata ʻi ai ki he ngaahi foha ʻoe kau ʻAnaki.

29 Och jag sade till eder: Grufver eder icke, och frukter eder intet för dem.

Pea ne u pehē kiate kimoutolu, ʻoua naʻa mou lilika, pea ʻoua naʻa mou manavahē kiate kinautolu.

30 Herren edar Gud drager för eder, och han skall strida för eder, såsom han hafver gjort med eder i Egypten för edor ögon;

Ko Sihova ko homou ʻOtua ʻaia ʻoku muʻomuʻa ʻiate kimoutolu, ʻe tau ia maʻamoutolu, ʻo hangē ko ia kotoa pē naʻa ne fai ʻi ʻIsipite maʻamoutolu ʻi homou ʻao:

31 Och i öknene, der du sett hafver, huru Herren din Gud dig burit hafver, såsom en man bär sin son, i allom dem väg, der I vandrat hafven, intilldess I till detta rummet komne ären.

Pea ʻi he toafa, ʻaia naʻa ke mamata ai ki he fua ko e ʻe Sihova ko ho ʻOtua, ʻo hangē ko e fua ʻe he tangata hono foha, ʻi he hala kotoa pē naʻa mou ʻalu ai, kaeʻoua ke mou hoko ki he potu ni.

32 Men I skötten der intet om, att I måtten trott Herranom edrom Gud;

Ka ʻi he meʻa ni naʻe ʻikai te mou tui kia Sihova ko homou ʻOtua,

33 Den för eder gick, till att visa eder de rum, der I eder lägra skullen, om nattena i eld, att han skulle visa eder vägen, den I gå skullen, och om dagen i molnskyn.

‌ʻAia naʻe ʻalu muʻomuʻa ʻi he hala ʻiate kimoutolu, ke kumi ʻae potu ke fokotuʻu ai homou ngaahi fale fehikitaki, ʻi he afi ʻi he poʻuli, ke fakahā kiate kimoutolu ʻae hala ko ia te mou ʻalu ai, pea ʻi he ʻao ʻi he ʻaho.

34 Då nu Herren hörde edart rop, vardt han vred, och svor, och sade:

Pea naʻe ongoʻi ʻe Sihova ʻae leʻo ʻo hoʻomou ngaahi lea, pea naʻe houhau ia, pea ne fuakava, ʻo pehē,

35 Ingen af detta onda slägtet skall få se det goda landet, som jag svorit hafver att gifva deras fäder;

Ko e moʻoni ʻe ʻikai ha tokotaha ʻoe kau tangata ʻoe toʻutangata kovi ni te ne mamata ki he fonua lelei ko ia, ʻaia ne u fuakava ke foaki ki hoʻomou ngaahi tamai,

36 Förutan Caleb, Jephunne son, han skall se det; honom vill jag gifva det landet, der han på stigit hafver, och hans barnom; derföre att han hafver troliga efterföljt Herran.

Ka ko Kelepi ko e foha ʻo Sifune: ʻe mamata ia ki ai, pea te u foaki kiate ia, ʻae fonua kuo ne tuʻu ki ai, pea ki heʻene fānau ko e meʻa ʻi heʻene muimui angatonu kia Sihova.

37 Och vardt Herren vred på mig för edra skull, och sade: Du skall icke heller komma derin.

Pea naʻe houhau ʻa Sihova kiate au foki koeʻuhi ko kimoutolu, ʻo pehē, Ko koe foki ʻe ʻikai te ke hoko ki ai.

38 Men Josua, Nuns son, som din tjenare är, han skall komma derin; styrk honom; ty han skall utskifta Israel arfvet.

Ka ko Siosiua ko e foha ʻo Nuni, ʻaia ʻoku tuʻu ʻi ho ʻao, ʻe ʻalu ia ki ai: ke ke tokoni kiate ia: he te ne pule ke maʻu ia ʻe ʻIsileli.

39 Och edor barn, om hvilka I saden: De skola blifva till ett rof; och edra söner, som på denna dag hvarken veta godt eller ondt; de skola komma derin, dem skall jag gifva det, och de skola taga det in.

Ka ko hoʻomou ngaahi fānau iiki ʻakinautolu ne mou pehē ʻe hoko ʻo moʻua, mo hoʻomou ngaahi fānau, ʻakinautolu naʻe ʻikai ʻilo ʻi he ʻaho ko ia ʻae lelei mo e kovi, tenau hoko ki ai, pea te u foaki ia kiate kinautolu, pea tenau maʻu ia.

40 Men vänder I om, och drager åt öknena, den vägen åt röda hafvet.

Ka ko kimoutolu, mou tafoki, pea hiki homou fononga ki he toafa ʻi he hala ʻoe Tahi Kulokula.

41 Då svaraden I, och saden till mig: Vi hafve syndat emot Herran; vi vilje ditupp och strida, såsom Herren vår Gud oss budit hafver. Som I nu redo voren, hvar i sitt harnesk, och skullen draga upp på berget,

Pea naʻa mou lea ʻo pehē kiate au, Kuo mau fai angahala kia Sihova; te mau ʻalu hake ʻo tau, ʻo fakatatau ki he meʻa kotoa pē ʻoku fekau ʻe Sihova ko homau ʻOtua kiate kimautolu. Pea hili hoʻomou nonoʻo taki taha ʻae tangata ʻene mahafutau kiate ia, naʻa mou teu pe ke ʻalu ki moʻunga.

42 Sade Herren till mig: Säg dem, att de icke draga ditupp, ej heller strida; ty jag är icke med eder; att I icke varden slagne för edra fiendar.

Pea naʻe folofola ʻa Sihova kiate au, Tala kiate kinautolu, ʻOua naʻa ʻalu hake, pea ʻoua naʻa tau; he ʻoku ʻikai te u ʻiate kimoutolu; telia naʻa teʻia ʻakimoutolu ʻi he ʻao ʻo homou ngaahi fili.

43 Då jag detta sade eder, lydden I intet, och vorden Herrans ord ohörsamme, och vorden öfverdådige, och drogen upp på berget.

“Pea ne u lea kiate kimoutolu; pea naʻe ʻikai te mou tui ki ai, ka naʻa mou angatuʻu ki he fekau ʻa Sihova, ʻo ʻalu hake loto fielahi pe ki he moʻunga.

44 Så drogo de Amoreer ut, som på berget bodde, emot eder, och jagade eder, såsom bin göra, och slogo eder i Seir allt intill Horma.

Pea naʻe haʻu ʻae kau ʻAmoli, ʻaia naʻe nofo ʻi he moʻunga ko homou tali, pea naʻa nau tuli ʻakimoutolu ʻo hangē ko ia ʻoku fai ʻe he fanga pi, pea naʻe teʻia ʻakimoutolu ʻi Seia, ʻo aʻu ki Hoama.

45 Då I nu igenkommen, och greten för Herranom, ville Herren icke höra edra röst, och böjde sin öron intet till eder.

Pea ne mou foki ʻo tangi ʻi he ʻao ʻo Sihova, ka naʻe ʻikai tokanga ʻa Sihova ki homou leʻo, pe fakaongo kiate kimoutolu.

46 Så blefven I uti Kades en långan tid.

Ko ia naʻa mou nofo ai ʻi Ketesi ʻo ʻaho lahi, ʻo fakatatau ki he ngaahi ʻaho naʻa mou nofo ʻi ai.