5 Mosebok 1

1 Desse äro de ord, som Mose talade till hela Israel på hinsidon Jordan i öknene, på den markene emot röda hafvet, emellan Paran och Tophel, Laban, Hazeroth och Disahab;

These are the words which Moses spoke to all Israel beyond the Jordan in the wilderness, in the Arabah opposite Suf, between Paran, Tophel, Laban, Hazeroth, and Dizahab.

2 Ellofva dagsresor ifrå Horeb, den vägen om Seirs berg intill KadesBarnea.

It is eleven days’ journey from Horeb by the way of Mount Seir to Kadesh Barnea.

3 Och det skedde i fyrationde årena, på första dagen i den ellofte månadenom; då talade Mose med Israels barn, allt det Herren honom till dem budit hade;

In the fortieth year, in the eleventh month, on the first day of the month, Moses spoke to the children of Israel according to all that the LORD had given him in commandment to them,

4 Sedan att han hade slagit Sihon, de Amoreers Konung, som i Hesbon bodde; dertill Og, Konungen i Basan, som i Astaroth och i Edrei bodde.

after he had struck Sihon the king of the Amorites who lived in Heshbon, and Og the king of Bashan who lived in Ashtaroth, at Edrei.

5 På hinsidon Jordan, i de Moabiters lande, begynte Mose utlägga denna lagen, och sade:

Beyond the Jordan, in the land of Moab, Moses began to declare this law, saying,

6 Herren vår Gud talade med oss på Horebs berg, och sade: I hafven länge nog varit vid detta berget.

“The LORD our God spoke to us in Horeb, saying, ‘You have lived long enough at this mountain.

7 Vänder eder, och drager åstad, att I mån komma till de Amoreers berg, och till alla deras grannar, till mark, på berg och i dalar, söderut, och emot hafsens hamn, i Canaans lande, och till berget Libanon, allt intill den stora älfvena Phrath.

Turn, and take your journey, and go to the hill country of the Amorites and to all the places near there: in the Arabah, in the hill country, in the lowland, in the South, by the seashore, in the land of the Canaanites, and in Lebanon as far as the great river, the river Euphrates.

8 Si, jag hafver gifvit eder landet, som för eder ligger; går derin, och intager det, såsom Herren edra fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, att han dem, och deras säd efter dem, det gifva ville.

Behold, I have set the land before you. Go in and possess the land which the LORD swore to your fathers—to Abraham, to Isaac, and to Jacob—to give to them and to their offspring after them.’”

9 Då sade jag till eder på samma tiden: Jag förmår icke allena utstå med eder;

I spoke to you at that time, saying, “I am not able to bear you myself alone.

10 Förty Herren edar Gud hafver förökat eder, så att I på denna dag ären såsom stjernornas tal på himmelen.

The LORD your God has multiplied you, and behold, you are today as the stars of the sky for multitude.

11 Herren edra fäders Gud göre eder ännu mång tusend mer, och välsigne eder, såsom han eder sagt hafver.

May the LORD, the God of your fathers, make you a thousand times as many as you are and bless you, as he has promised you!

12 Huru kan jag allena sådana mödo, och tunga, och trätor, draga af eder?

How can I myself alone bear your problems, your burdens, and your strife?

13 Tager utaf eder visa och förståndiga män, de som ibland edra slägter bekände äro, dem vill jag uppsätta eder för höfvitsmän.

Take wise men of understanding who are respected among your tribes, and I will make them heads over you.”

14 Då svaraden I mig, och saden: Det är en god ting, der du om talar, att du göra vill.

You answered me, and said, “The thing which you have spoken is good to do.”

15 Så tog jag de yppersta af edra slägter, visa och bekända män, och satte dem öfver eder till höfvitsmän, öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, öfver tio, och ämbetsmän i edra slägter;

So I took the heads of your tribes, wise and respected men, and made them heads over you, captains of thousands, captains of hundreds, captains of fifties, captains of tens, and officers, according to your tribes.

16 Och böd edra domare på samma tid, och sade: Förhörer edra bröder, och dömer rätt emellan hvar man och hans broder, och främlingen.

I commanded your judges at that time, saying, “Hear cases between your brothers and judge righteously between a man and his brother, and the foreigner who is living with him.

17 I skolen ingen person anse i domen; utan skolen höra den litsla såsom den stora, och icke hafva försyn för någons mans person; ty domsämbetet hörer Gudi till. Om någor sak varder eder för svår, den låter komma till mig, att jag må den höra.

You shall not show partiality in judgment; you shall hear the small and the great alike. You shall not be afraid of the face of man, for the judgment is God’s. The case that is too hard for you, you shall bring to me, and I will hear it.”

18 Alltså böd jag eder på den tiden allt det I göra skullen.

I commanded you at that time all the things which you should do.

19 Så drogo vi ut ifrå Horeb, och vandrade genom den hela öknena, den stor och grufvelig är, såsom I sett hafven, uppå den vägen till de Amoreers berg, såsom Herren vår Gud oss budit hade; och kommo intill KadesBarnea.

We traveled from Horeb and went through all that great and terrible wilderness which you saw, by the way to the hill country of the Amorites, as the LORD our God commanded us; and we came to Kadesh Barnea.

20 Då sade jag till eder: I ären komne intill de Amoreers berg, det Herren vår Gud oss gifva skall.

I said to you, “You have come to the hill country of the Amorites, which the LORD our God gives to us.

21 Si, landet före dig, hvilket Herren din Gud dig gifvit hafver! Drag ditupp, och tag det in, såsom Herren dina fäders Gud dig sagt hafver; frukta dig intet, och grufva dig intet.

Behold, the LORD your God has set the land before you. Go up, take possession, as the LORD the God of your fathers has spoken to you. Don’t be afraid, neither be dismayed.”

22 Så kommen I till mig alle, och saden: Låt oss sända några män framför oss, som bespeja oss landet, och säga oss igen, hvilken vägen vi skole draga derin, och de städer, der vi inkomma skole.

You came near to me, everyone of you, and said, “Let’s send men before us, that they may search the land for us, and bring back to us word of the way by which we must go up, and the cities to which we shall come.”

23 Det nöjde mig väl; och tog utaf eder tolf män, utaf hvart slägtet en.

The thing pleased me well. I took twelve of your men, one man for every tribe.

24 Då de samme gingo åstad, och drogo upp på berget, och kommo till den bäcken Escol, så skådade de det;

They turned and went up into the hill country, and came to the valley of Eshcol, and spied it out.

25 Och togo landsens frukt med sig, och båro neder till oss, och bådade oss igen, och sade: Landet är godt, som Herren vår Gud oss gifvit hafver.

They took some of the fruit of the land in their hands and brought it down to us, and brought us word again, and said, “It is a good land which the LORD our God gives to us.”

26 Men I villen icke draga ditupp, och blefven Herrans edor Guds orde ohörsamme;

Yet you wouldn’t go up, but rebelled against the commandment of the LORD your God.

27 Och knorraden i edor tjäll, och saden: Herren är oss hätsk, derföre hafver han fört oss utur Egypti land, på det han skall gifva oss i de Amoreers händer, till att förgöra oss.

You murmured in your tents, and said, “Because the LORD hated us, he has brought us out of the land of Egypt, to deliver us into the hand of the Amorites to destroy us.

28 Hvad skulle vi deruppe? Våra bröder hafva förfärat vårt hjerta, och sagt: Det folket är större och högre än vi; städerna äro store och bemurade upp till himmelen; dertill hafve vi sett der Enakims barn.

Where are we going up? Our brothers have made our heart melt, saying, ‘The people are greater and taller than we. The cities are great and fortified up to the sky. Moreover we have seen the sons of the Anakim there!’”

29 Och jag sade till eder: Grufver eder icke, och frukter eder intet för dem.

Then I said to you, “Don’t be terrified. Don’t be afraid of them.

30 Herren edar Gud drager för eder, och han skall strida för eder, såsom han hafver gjort med eder i Egypten för edor ögon;

The LORD your God, who goes before you, he will fight for you, according to all that he did for you in Egypt before your eyes,

31 Och i öknene, der du sett hafver, huru Herren din Gud dig burit hafver, såsom en man bär sin son, i allom dem väg, der I vandrat hafven, intilldess I till detta rummet komne ären.

and in the wilderness where you have seen how that the LORD your God carried you, as a man carries his son, in all the way that you went, until you came to this place.”

32 Men I skötten der intet om, att I måtten trott Herranom edrom Gud;

Yet in this thing you didn’t believe the LORD your God,

33 Den för eder gick, till att visa eder de rum, der I eder lägra skullen, om nattena i eld, att han skulle visa eder vägen, den I gå skullen, och om dagen i molnskyn.

who went before you on the way, to seek out a place for you to pitch your tents in: in fire by night, to show you by what way you should go, and in the cloud by day.

34 Då nu Herren hörde edart rop, vardt han vred, och svor, och sade:

The LORD heard the voice of your words and was angry, and swore, saying,

35 Ingen af detta onda slägtet skall få se det goda landet, som jag svorit hafver att gifva deras fäder;

“Surely not one of these men of this evil generation shall see the good land which I swore to give to your fathers,

36 Förutan Caleb, Jephunne son, han skall se det; honom vill jag gifva det landet, der han på stigit hafver, och hans barnom; derföre att han hafver troliga efterföljt Herran.

except Caleb the son of Jephunneh. He shall see it. I will give the land that he has trodden on to him and to his children, because he has wholly followed the LORD.”

37 Och vardt Herren vred på mig för edra skull, och sade: Du skall icke heller komma derin.

Also the LORD was angry with me for your sakes, saying, “You also shall not go in there.

38 Men Josua, Nuns son, som din tjenare är, han skall komma derin; styrk honom; ty han skall utskifta Israel arfvet.

Joshua the son of Nun, who stands before you, shall go in there. Encourage him, for he shall cause Israel to inherit it.

39 Och edor barn, om hvilka I saden: De skola blifva till ett rof; och edra söner, som på denna dag hvarken veta godt eller ondt; de skola komma derin, dem skall jag gifva det, och de skola taga det in.

Moreover your little ones, whom you said would be captured or killed, your children, who today have no knowledge of good or evil, shall go in there. I will give it to them, and they shall possess it.

40 Men vänder I om, och drager åt öknena, den vägen åt röda hafvet.

But as for you, turn, and take your journey into the wilderness by the way to the Sea of Suf.”

41 Då svaraden I, och saden till mig: Vi hafve syndat emot Herran; vi vilje ditupp och strida, såsom Herren vår Gud oss budit hafver. Som I nu redo voren, hvar i sitt harnesk, och skullen draga upp på berget,

Then you answered and said to me, “We have sinned against the LORD. We will go up and fight, according to all that the LORD our God commanded us.” Every man of you put on his weapons of war, and presumed to go up into the hill country.

42 Sade Herren till mig: Säg dem, att de icke draga ditupp, ej heller strida; ty jag är icke med eder; att I icke varden slagne för edra fiendar.

The LORD said to me, “Tell them, ‘Don’t go up and don’t fight; for I am not among you, lest you be struck before your enemies.’”

43 Då jag detta sade eder, lydden I intet, och vorden Herrans ord ohörsamme, och vorden öfverdådige, och drogen upp på berget.

So I spoke to you, and you didn’t listen; but you rebelled against the commandment of the LORD, and were presumptuous, and went up into the hill country.

44 Så drogo de Amoreer ut, som på berget bodde, emot eder, och jagade eder, såsom bin göra, och slogo eder i Seir allt intill Horma.

The Amorites, who lived in that hill country, came out against you and chased you as bees do, and beat you down in Seir, even to Hormah.

45 Då I nu igenkommen, och greten för Herranom, ville Herren icke höra edra röst, och böjde sin öron intet till eder.

You returned and wept before the LORD, but the LORD didn’t listen to your voice, nor turn his ear to you.

46 Så blefven I uti Kades en långan tid.

So you stayed in Kadesh many days, according to the days that you remained.