5 Mosebok 9
1 Hör, Israel: I dag skall du gå öfver Jordan, att du inkommer till att intaga de folk, som större och starkare äro än du; stora städer, murade upp till himmelen;
Hear, O Israel: Thou are to pass over the Jordan this day, to go in to dispossess nations greater and mightier than thyself, cities great and fortified up to heaven,
2 Ett stort högt folk, Enakims barn, som du känt hafver, af hvilkom du ock hört hafver: Ho kan stå emot Enaks barn?
a people great and tall, the sons of the Anakim, whom thou know, and of whom thou have heard say, Who can stand before the sons of Anak?
3 Så skall du veta i dag, att Herren din Gud går framför dig, en förtärande eld; han varder dem förgörandes och nederläggandes för dig, och skall fördrifva dem, och omintetgöra dem snarliga, såsom Herren dig sagt hafver.
Know therefore this day, that Jehovah thy God is he who goes over before thee as a devouring fire. He will destroy them, and he will bring them down before thee. So thou shall drive them out, and make them to perish quickly, as Jehovah has spoken to thee.
4 Då nu Herren din Gud dem utdrifvit hafver för dig, så säg icke i dino hjerta: Herren hafver mig här infört, till att intaga detta landet för mina rättfärdighets skull; ändock Herren fördrifver Hedningarna för dig, för deras ogudaktighets skull.
Do not speak thou in thy heart, after Jehovah thy God has thrust them out from before thee, saying, For my righteousness Jehovah has brought me in to possess this land. Whereas for the wickedness of these nations Jehovah drives them out from before thee.
5 Ty du kommer icke in i landet till att besitta det, för dina rättfärdighet, eller för dins hjertas fromhets skull; utan Herren din Gud fördrifver dessa Hedningarna för deras ogudaktighets skull, på det han skall fullkomna det ord, som Herren dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver.
Not for thy righteousness, or for the uprightness of thy heart, do thou go in to possess their land, but for the wickedness of these nations Jehovah thy God drives them out from before thee, and that he may establish the word which Jehovah swore to thy fathers, to Abraham, to Isaac, and to Jacob.
6 Så vet nu, att Herren din Gud icke gifver dig detta goda landet till att intaga för dina rättfärdighets skull; efter du äst ett halsstyft folk.
Know therefore, that Jehovah thy God does not give thee this good land to possess it for thy righteousness, for thou are a stiff-necked people.
7 Kom ihåg, och förgät icke, huru du Herran din Gud förtörnade i öknene; ifrå den dag att du drog utur Egypti land, tilldess I komne ären till detta rum, hafven I varit Herranom ohörsamme.
Remember, do not thou forget how thou provoked Jehovah thy God to wrath in the wilderness. From the day that thou went forth out of the land of Egypt, until ye came to this place, ye have been rebellious against Jehovah.
8 Förty i Horeb förtörnaden I Herran, så att Herren för vredes skull ville förgöra eder;
Also in Horeb ye provoked Jehovah to wrath, and Jehovah was angry with you to destroy you.
9 Då jag gången var på berget, till att anamma de stentaflor, förbundsens taflor, som Herren gjorde med eder, och jag blef på bergena fyratio dagar, och fyratio nätter, och åt intet bröd och drack intet vatten.
When I was gone up onto the mount to receive the tablets of stone, even the tablets of the covenant which Jehovah made with you, then I abode on the mount forty days and forty nights. I neither ate bread nor drank water.
10 Och Herren fick mig de två stentaflorna, beskrefna med Guds finger, och derutinnan all ord, som Herren med eder utur elden på berget talat hade, på församlingenes dag.
And Jehovah delivered to me the two tablets of stone written with the finger of God. And on them was according to all the words, which Jehovah spoke with you in the mount out of the midst of the fire in the day of the assembly.
11 Och efter de fyratio dagar och fyratio nätter fick mig Herren de två förbundsens stentaflor.
And it came to pass, at the end of forty days and forty nights, that Jehovah gave me the two tablets of stone, even the tablets of the covenant.
12 Och Herren sade till mig: Statt upp, gack snart ned hädan; ty ditt folk, som du utfört hafver af Egypten, hafver förderfvat det; de äro snarliga trädde ifrå den vägen, som jag hafver budit dem; de hafva gjort sig ett gjutet beläte.
And Jehovah said to me, Arise, get thee down quickly from here, for thy people that thou have brought forth out of Egypt have corrupted themselves. They have quickly turned aside out of the way which I commanded them. They have made them a molten image.
13 Och Herren sade till mig: Jag ser, att detta folket är ett halsstyft folk.
Furthermore Jehovah spoke to me, saying, I have seen this people, and, behold, it is a stiff-necked people.
14 Låt mig betämma, att jag förgör dem, och utskrapar deras namn under himmelen. Jag vill göra ett starkare och mägtigare folk af dig, än detta är.
Let me alone, that I may destroy them, and blot out their name from under heaven, and I will make of thee a nation mightier and greater than they.
15 Och som jag omvände mig, och gick ned af berget, som brann i eld, och hade de två förbundsens taflor i båda mina händer;
So I turned and came down from the mount, and the mount was burning with fire. And the two tablets of the covenant were in my two hands.
16 Då såg jag, och si, då haden I syndat emot Herran edar Gud, så att I haden gjort en gjuten kalf, och voren snarliga trädde ifrå den vägen, den Herren eder budit hade.
And I looked, and, behold, ye had sinned against Jehovah your God. Ye had made you a molten calf. Ye had turned aside quickly out of the way which Jehovah had commanded you.
17 Så tog jag båda taflorna, och kastade dem bort utu båda händerna, och slog dem sönder för edor ögon;
And I took hold of the two tablets, and cast them out of my two hands, and broke them before your eyes.
18 Och föll ned för Herran, såsom tillförene, i fyratio dagar, och fyratio nätter; och åt intet bröd, och drack intet vatten, för alla edra synders skull, som I gjort haden; i det I sådant ondt gjorden för Herranom, till att förtörna honom.
And I fell down before Jehovah, as at the first, forty days and forty nights. I neither ate bread nor drank water, because of all your sin which ye sinned, in doing that which was evil in the sight of Jehovah, to provoke him to anger.
19 Ty jag fruktade för den vrede och grymhet, der Herren på eder med förtörnad var, så att han ville förgöra eder. Och Herren hörde mig än i den gången.
For I was afraid of the anger and hot displeasure with which Jehovah was angry against you to destroy you. But Jehovah hearkened to me that time also.
20 Var ock Herren storliga vred på Aaron, så att han ville förgöra honom; men jag bad ock för Aaron på samma tiden.
And Jehovah was very angry with Aaron to destroy him. And I prayed for Aaron also at the same time.
21 Men edor synd, kalfven som I gjort haden, tog jag och brände upp i elde, och slog sönder honom, och sönderstötte, tilldess han vardt stoft; och kastade stoftet i bäcken, som flyter utaf bergena.
And I took your sin, the calf which ye had made, and burnt it with fire, and stamped it, grinding it very small, until it was as fine as dust. And I cast the dust of it into the brook that descended out of the mount.
22 Sammalunda förtörnaden I ock Herran i Thabeera, och i Massa, och vid de Lustgrifter.
And at Taberah, and at Massah, and at Kibroth-hattaavah, ye provoked Jehovah to wrath.
23 Och då Herren sände eder ifrå KadesBarnea, och sade: Går ditupp, och tager landet in, som jag eder gifvit hafver; voren I Herrans edars Guds mun ohörsamme, och trodden icke på honom, och lydden icke hans röst;
And when Jehovah sent you from Kadesh-barnea, saying, Go up and possess the land which I have given you, then ye rebelled against the commandment of Jehovah your God, and ye did not believe him, nor hearken to his voice.
24 Ty I hafven varit Herranom ohörsamme, så länge som jag eder känt hafver.
Ye have been rebellious against Jehovah from the day that I knew you.
25 Då föll jag neder för Herran fyratio dagar, och fyratio nätter, som jag der låg; ty Herren sade, att han ville förgöra eder.
So I fell down before Jehovah the forty days and forty nights that I fell down, because Jehovah had said he would destroy you.
26 Men jag bad Herran, och sade: Herre, Herre, förderfva icke ditt folk och din arfvedel, hvilket du genom dina stora magt förlossat, och med mägtiga hand utur Egypten fört hafver.
And I prayed to Jehovah, and said, O lord Jehovah, destroy not thy people and thine inheritance, that thou have redeemed through thy greatness, that thou have brought forth out of Egypt with a mighty hand.
27 Kom ihåg dina tjenare Abraham, Isaac och Jacob; se icke på detta folkets hårdhet, och detta folkets ogudaktighet och synd;
Remember thy servants, Abraham, Isaac, and Jacob. Look not to the stubbornness of this people, nor to their profaneness, nor to their sin,
28 Att det landet, der du oss utfört hafver, icke skall säga: Herren kunde icke föra dem uti det land, som han dem lofvat hade, och hafver fördenskull fört dem derut, att han var vred på dem, att han skulle dräpa dem i öknene.
lest the land from where thou brought us out say, Because Jehovah was not able to bring them into the land which he promised to them, and because he hated them, he has brought them out to kill them in the wilderness.
29 Förty de äro ditt folk, och din arfvedel, som du med dine stora magt, och med din uträckta arm, utfört hafver.
Yet they are thy people and thine inheritance, which thou brought out by thy great power and by thine outstretched arm.
