5 Mosebok 8

1 All de bud, som jag bjuder dig i dag, skolen I hålla, att I gören derefter; på det I mågen lefva och förökas, och komma in, och intaga det land, som Herren edra fäder svorit hafver;

Be thou war diligentli, that thou do ech comaundement which Y comaunde to thee to dai, that ye moun lyue, and be multiplied, and that ye entre, and welde the lond, for which the Lord swoor to youre fadris.

2 Och skall tänka på allan den väg, genom hvilken Herren din Gud dig ledt hafver, i dessa fyratio åren i öknene; på det han skulle späka och försöka dig, att kunnigt skulle varda hvad i dino hjerta var; om du hölle hans bud eller ej.

And thou schalt haue mynde of al the weie, bi which thi Lord God ledde thee by fourti yeer, bi deseert, that he schulde turmente, and schulde tempte thee; and that tho thingis that weren tretid in `thi soule schulden be knowun, whether thou woldist kepe hise comaundementis, ethir nay.

3 Han späkte dig och lät dig hungra, och spisade dig med Man, det du och dine fäder intet känt hade; på det han skulle låta dig veta, att menniskan lefver icke allenast af bröd, utan af allt det af Herrans mun går.

And he turmentide thee with nedynesse, and he yaf to thee meete, manna which thou knewist not, and thi fadris `knewen not, that he schulde schewe to thee, that a man lyueth not in breed aloone, but in ech word that cometh `out of the Lordis mouth, `that is, bi manna, that cam down `at the heest of the Lord.

4 Din kläder äro intet förslitne på dig, och dine fötter äro intet svullnade i dessa fyratio år.

Thi cloth, bi which thou were hilid, failide not for eldnesse, and thi foot was not brokun undernethe, lo!

5 Så finner du ju i dino hjerta, att Herren din Gud dig lärt hafver, såsom en man lärer sin son.

the fourtith yeer is; that thou thenke in thin herte, for as a man techith his sone,

6 Så håll nu Herrans dins Guds bud, att du vandrar i hans vägar, och fruktar honom.

so thi Lord God tauyte thee, that thou kepe the comaundementis of thi Lord God, and go in hise weies, and drede hym.

7 Ty Herren din Gud förer dig uti ett godt land; i ett land, der bäcker, och brunnar, och djup uti äro, hvilke utmed bergen och inpå slättena flyta;

For thi Lord God schal lede thee in to a good lond, in to the lond of ryueris, and of `stondynge watris, and of wellis, in whos feeldis and mounteyns the depthis of floodis breken out;

8 Ett land, der hvete, korn, vinträ, fikonträ och granatäple uti äro; ett land, der oljoträ och hannog uti växer;

in to the lond of wheete, of barli, and of vyneris, in which lond fige trees, and pumgranadis, and `olyue trees comen forth; in to the lond of oile, and of hony;

9 Ett land, der du skall hafva bröd nog till att äta, der ock intet fattas; ett land, hvilkets stenar äro jern; der du ock koppar utu bergen hugger.

where thow schalt ete thi breed with out nedynesse, and schalt vse the aboundaunce of alle thingis; of which lond the stonys ben yrun, and metals of tyn ben diggid of the hillis therof;

10 Och när du ätit hafver och äst mätt, att du då lofvar Herran din Gud, för det goda land, som han dig gifvit hafver;

that whanne thou hast ete, and art fillid, thou blesse thi Lord God for the beste lond which he yaf to thee.

11 Så tag dig nu vara, att du icke förgäter Herran din Gud, dermed, att du icke håller hans bud, och hans lag och rätter, som jag bjuder dig i dag;

Therfor kepe thou, and be war, lest ony tyme thou foryete thi Lord God, and dispise hise comaundementis, and domes, and cerymonyes, whiche Y comaunde to thee to dai;

12 Att när du ätit hafver, och äst mätt, och bygger skön hus, der du uti bor;

lest aftir that thou hast ete, and art fillid, hast bildid faire housis, and hast dwellid in tho,

13 Och ditt fä och får, och silfver och guld, och allt det du hafver, förökas;

and hast droues of oxun, and flockis of scheep, and plente of siluer, and of gold, and of alle thingis, thine herte be reisid,

14 Att ditt hjerta då icke upphäfves, och du förgäter Herran din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, utu träldomens hus;

and thenke not on thi Lord God, that ledde thee out of the lond of Egipt, and fro the hous of seruage,

15 Och hafver ledt dig igenom denna stora och förskräckeliga öknen, der brännande ormar, och scorpion, och torrhet, och platt intet vatten var, och lät dig utgå vatten ur hårda hälleberget;

and was thi ledere in the greet wildirnesse and ferdful, in which was a serpent brenninge with blast, and scorpioun, and dipsas, and outirli no `watris; which Lord ledde out stremes of the hardeste stoon,

16 Och spisade dig med Man i öknene, der dine fäder intet af vetat hade; på det han skulle späka och försöka dig, och framdeles göra väl emot dig;

and fedde thee with manna in the wildirnesse, which manna thi fadris knewen not. And after that the Lord turmentid thee, and preuede, at the last he hadd mersi on thee,

17 Annars måtte du säga i dino hjerta: Min kraft och mina händers starkhet hafver mig denna förmågona gjort;

lest thou woldist seie in thin herte, My strengthe, and the myyt of myn hond yaf alle these thingis to me.

18 Utan tänk på Herran din Gud; ty han är den som kraft gifver till att komma detta åstad; på det han skulle fullkomna sitt förbund, som han dina fäder svorit hade, såsom det tillgår i denna dag.

But thenke thou on thi Lord God, that he yaf strengthis to thee, that he schulde fille his couenaunt, of whiche he swoor to thi fadris, as present dai schewith.

19 Men om du förgäter Herran din Gud, och följer andra gudar efter, och tjenar dem, och tillbeder dem; så betygar jag i dag öfver eder, att I skolen slätt förgås.

Forsothe if thou foryetist thi Lord God, and suest aliene goddis, and worschipist hem `in herte, and onourist `with outforth, lo! now Y biforseie to thee, that thou schalt perische outerli;

20 Lika som Hedningarna, hvilka Herren förgör för edart ansigte, så skolen ock I förgås; derföre, att I icke ären Herrans edars Guds röst hörige.

as hethen men perischiden, whiche the Lord dide awei in thin entryng, so and ye schulen perische, if ye schulen be vnobedient to the vois of youre Lord God.