5 Mosebok 5
1 Och Mose kallade hela Israel, och sade till dem: Hör, Israel, de bud och rätter, som jag i dag talar för edor öron, och lärer dem, och behåller dem, att I gören derefter.
Mose’n Israel mite akoukhom in aheng uva aseipeh tan ahi, Israel miten phatah in ngaiyun. Tunin Dan thupeh chengse hi jasoh keiyun, kihilnan neiyun lang najui kimsoh kei diu ahi!
2 Herren vår Gud hafver gjort ett förbund med oss i Horeb;
Pakai, Pathen in Sinai mola kitepna eisem peh tauvin ahi.
3 Och Herren hafver icke gjort detta förbundet med våra fäder, utan med oss, som nu här äre på denna dag, och alle lefve.
Pakaiyin hiche kitepna hi ipu-ipateu toh asem ahipon, amavang tunikhoa eiho jouse dinga asem ahi.
4 Ansigte mot ansigte hafver Herren talat med oss utur eldenom på berget.
Pakai mol chunga meikong in akilah in nangho kimaiton nakihou limpiuvin ahi.
5 Jag stod på den tiden emellan Herran och eder, att jag skulle föra Herrans ord till eder; förty I fruktaden eder för eldenom, och gingen icke upp på berget; och han sade:
Nangho leh Pakai kimlaiya keima ka ding in ahi, ajeh chu nanghon meikong nakicha uvin molchung na nailut ngam tapouve. Pakaiyin ka henga thu aseiyin, athusei doh aboncha nangho kapeh son ahi. Pakai thuseidoh chu hiche hi ahi:
6 Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, utu träldomens hus.
Keima na Pakai leh na Pathen kahi, Egypt gam'a soh a naum laiyuva na huhdoh pau chu kahi.
7 Du skall inga andra gudar hafva för mig.
Kei tailou Pathen dang nanei loudiu ahi.
8 Du skall intet beläte göra dig, efter någrahanda liknelse, antingen det ofvan i himmelen är, eller nedre på jordene, eller i vattnena under jordene.
Milim semthu kiti nanei thei lou diu, van le leiset chule twikhanglen sunga hijongleh pathen lim semthu nanei thei lou diu ahi.
9 Du skall icke tillbedja dem, eller tjena dem; ty jag är Herren din Gud, en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgerningar öfver barnen, intill tredje och fjerde led, deras som mig hata;
Hitobang lim semthu ho ang sunga chu naboh khup uva, akin nabol louhel diu ahi. Ajeh chu keima na Pakaiyu leh na Pathen u-kahin, pathen dang semthua kona thang-tomji ka hin, hiche chonset nachu nacha teu khang geiya pap kalhunsah ding; keima ei pam pai insung pumpi chunga, khangthum leh li chan geiya lethuhna ka lhunsah ding ahi.
10 Och beviser barmhertighet på mång tusend, som mig älska och min bud hålla.
Hinlah ka thupeh nit a keima eingailu jing ho chunga, akhang akhanga ngailutna kalhunsah ding ahi.
11 Du skall icke missbruka Herrans dins Guds Namn; ty Herren skall icke låta blifva honom ostraffad, som hans Namn missbrukar.
Pakai, Pathen min nasuhboh louhel diu ahi. Koihileh Pakai min suboh chan chu ngaidam chang lou ding ahi.
12 Sabbathsdagen skall du hålla, att du honom helgar; såsom Herren din Gud dig budit hafver.
Pakai, Pathen thupeh banga, Sabbath nikho theng chu nanit jing diu ahi.
13 Sex dagar skall du arbeta, och göra all din verk;
Natohna ding nigup naneiyun ahi,
14 Men på sjunde dagen är Herrans dins Guds Sabbath; då skall du intet arbete göra, icke heller din son, eller din dotter, eller din tjenare, eller din tjenarinna, eller din oxe, eller din åsne, eller all din boskap, eller främlingen som innan dina portar är; på det att din tjenare och tjenarinna måga hafva ro så väl som du.
hinlah nisagi lhinni Sabbath nikho hi Pakai, Pathen dinga nikho theng ki katdoh ahi. Hiche nikhoa hi koi machan insung natoh abol theilou ding, hiche hi nangho nahiuvin, nachapateu le nachanuteu, nasoh pasal ho le nasoh numei hou, bongchal holeh, sa-ngan ho chule nagancha jouse jaona, chule gamdangmi nalah uva hung cheng ho jaona hi ding ahi.
15 Förty du skall ihågkomma, att du vast ock en träl uti Egypti land, och Herren din Gud förde dig derut med mägtiga hand och uträcktom arme; derföre hafver Herren din Gud budit dig, att du skall hålla Sabbathsdagen.
Hiche hi nasuhmil lou diu ahi, khatvei chu Egypt gam sunga soh a um nahiuvin, hinlah Pakai, Pathen in abanthahat pana nahin puidoh'u ahi. Hiche jeh achu Pakai, Pathen in Sabbath nikhoa ki chol dinga thupeh anei ahi.
16 Du skall hedra din fader och dina moder, såsom Herren din Gud dig budit hafver; på det att du må länge lefva, och att dig må väl gå uti de lande, som Herren din Gud dig gifva skall.
Pakai, Pathen thupeh bang in nanu, napa jabol un. Chutileh nahinkhou sot ding Pakai, Pathen in napehnau gam sunga lung monga nachen diu ahi.
17 Du skall icke dräpa.
Toltha nabol lou diu ahi.
18 Du skall icke göra hor.
Jon thanhoi nabol lou diu ahi.
19 Du skall icke stjäla.
Gu chat nabol lou diu ahi.
20 Du skall icke bära falskt vittnesbörd emot din nästa.
Na sopi nalhep chatvai lou diu ahi.
21 Du skall icke hafva lust till dins nästas hustru; du skall icke begära dins nästas hus, åker, tjenare, tjenarinno, oxa, åsna, eller hvad som helst honom tillhörer.
Na sopi jitoh nalupkhom lou diu ahi. Chule nasopi gam jong nachu lou diu, asoh numei hihen pasal hijongleh, abongchal hihen, asangante hijongleh nasopi nei le gou, ijakai lepthola nalah thei lou diu ahi.
22 Desse äro de ord, som Herren talade till alla edra menighet uppå berget, utur eldenom, och molnena, och töcknene, med stora röst; och lade der intet till; och skref dem på två stentaflor, och fick mig dem.
Hichengse hi molchunga nakal laiyuva Pakaiyin aseidohsa ahitai. Pakai chu meikong in akilah in aw-sang tah in asam in, chuin meibol le muthim in atomlha jeng in ahi. Hiche laimuna chu aboncha aseiya chule hichengse chu aboncha song pheng nia ajihlut a keima eipeh ahi.
23 När I hörden röstena utu mörkret, och berget brinna i elde, gingen I fram till mig, alle öfverstar i edra slägter, och edre äldste;
Nanghon awgin le mu-athime ti najauvin chule molchung pumpi athimlha jeng tan ahileh, na insung cheh uva koin lamkaiho le upa ho ka henga ahung uvin ahi.
24 Och saden: Si, Herren vår Gud hafver låtit oss se sina härlighet, och sitt majestät, och vi hafve hört hans röst utur eldenom; i dag hafve vi sett, att Gud talade med menniskom, och de blefvo i lifve.
Amahon hiti hin aseiyuve, vetan! IPakaiyu le i-Pathen uvin aloupina ki dangtah in eimusah uvin aw-sangtah meikonga kilah chu kaja uvin, tunin kamu tauve. Ajeh chu Pathen in mihemte henga thu aseiyin, hinlah ima kati deh pouvin ahi.
25 Och nu, hvi skole vi dö, så att den store elden förtärer oss? Om vi oftare höre Herrans vår Guds röst, så måste vi dö.
Tunvang ipi dinga thi ikichat kit diu ham? Ajeh chu Pakai, Pathen in iheng uva thu asei kit a ahileh, thinan ilhun den uva meikonga iki govam jeng theiyu ahi.
26 Förty hvad är allt kött, att det höra må lefvandes Guds röst tala utur eldenom, såsom vi, och kan lefva?
Haina hu neiya hing itobang hijongleh, eiho banga hing jing Pathen awgin ja'a thi louva hing thei aum dem?
27 Gack du fram, och hör allt det Herren vår Gud säger; och säg oss det. Allt det Herren vår Gud med dig talar, det vilje vi höra och göra.
Tun nangho cheuvin lang Pakai, Pathen in ipi asei em gangai tauvin. Chule hung kile kit unlang Pakaiyin ipi asei em ti kaheng uva hung seiyun, chuteng keihon kangai uva kajui diu ahi.
28 Då Herren hörde rösten af edor ord, som I taladen med mig, sade Herren till mig: Jag hafver hört detta folks ord, som de med dig talat hafva; det är allt godt, som de sagt hafva.
Keima henga nangeh chan’u Pakaiyin ajasoh tan ahi. Pakaiyin hiti hin aseiye, mipihon nangma henga ipi asei uvem ti keiman ka hesoh keiyin, chule amahon thudih aseiyu ahi.
29 Ack! det de ett sådant hjerta hade till att frukta mig, och till att hålla all min bud i deras lifsdagar; på det att dem måtte gå väl, och deras barn evinnerliga.
Oh, hitia hi amahon lung ngaichatna anei jing diu chule hiche bang achu amahon keima eigin jing diu, ka thupeh jong anit jing diu ahi! Hitia chu achon jing uva ahileh, amaho leh achilhah teu chan geiya phatthei chang diu ahi.
30 Gack, och säg dem: Går hem i edor tjäll.
Nangma chen lang aheng uva gasei tan, “Na ponbuh cheh uva kile tauvin.”
31 Men du skall stå här för mig, att jag talar med dig all lag, och bud, och rätter, som du dem lära skall, att de göra derefter uti landena, som jag dem gifva skall till att intaga.
Hinlah nangma hiche muna hin ding den nalaiyin chonna dan thupeh aboncha kasei peh ding nahi. Chule hichengse hi aboncha mipiho henga naseipeh ding chutileh amahon achen nau gamsunga chu ajui jing diu ahi.
32 Så behåller det nu, att I mån göra såsom Herren edar Gud eder budit hafver; och viker icke hvarken på högra sidon eller venstra;
Chuin Mose’n mipiho henga aseiyin, nang hon chingthei tah in Pakai, Pathen thupeh aboncha jui ding go uvin.
33 Utan vandrer i alla de vägar, som Herren edar Gud eder budit hafver; på det I mågen lefva, och eder skall väl gå, och I länge lefven i landena, som I intaga skolen.
Pakai, Pathen in nathupeh nau lampi chu jui jing uvin. Chutileh nalhun nadiu gamsunga hinkho sot tah nachen thei diu ahi.
