< 5 Mosebok 31 >
1 Och Mose gick bort, och talade dessa orden med hela Israel;
Once Moses had finished giving these instructions to all the Israelites,
2 Och sade till dem: Jag är i dag hundrade och tjugu åra gammal; jag kan icke mer ut och in gå; dertill hafver Herren sagt till mig: Du skall icke gå öfver denna Jordan.
he told them, I'm now a hundred and twenty years old. I can't get around like I used to, and the Lord has told me, “You are not to cross the Jordan.”
3 Herren din Gud skall sjelfver gå för dig; han skall sjelf förgöra dessa folk för dig, så att du skall taga dem in; Josua skall gå för dig deröfver, såsom Herren sagt hafver.
The Lord your God himself is going to lead you across. He will destroy these nations as you advance, and you will take over their land. Joshua will cross ahead of you, as the Lord said.
4 Och Herren skall göra dem, såsom han gjort hafver Sihon och Og, de Amoreers Konungar, och deras lande, hvilka han förgjort hafver.
The Lord will do to them what he did to Sihon and Og, the kings of the Amorites, and their land when he destroyed them.
5 När nu Herren gifver dem för eder, så skolen I göra dem efter all de bud, som jag eder budit hafver.
The Lord will hand them over to you, and you will deal with them exactly as I've told you.
6 Varer tröste, och vid godt mod; frukter eder intet, och grufver eder intet för dem; ty Herren din Gud skall sjelfver vandra med dig, och skall icke draga handena ifrå, ej heller förlåta dig.
Be strong! Be brave! Don't be frightened or terrified of them, because the Lord your God will go with you. He won't ever leave you or abandon you.
7 Och Mose kallade Josua, och sade till honom för hela Israels ögon: Var tröst, och vid godt mod; ty du skall föra detta folket i landet, som Herren deras fäder svorit hafver dem att gifva; och skall utskifta det emellan dem.
Moses called for Joshua and told him in front of all the Israelites, “Be strong! Be brave! You will accompany this people into the country that the Lord promised to give their forefathers, and you are to allocate it for them to own.
8 Men Herren, som sjelfver går för eder, han skall vara med dig, och icke draga handena ifrå, icke heller förlåta dig; frukta dig intet, och förskräck dig intet.
The Lord himself goes ahead of you. He will be with you. He won't ever leave you or abandon you. Don't be afraid and don't be discouraged.”
9 Och Mose skref denna lagen, och fick Presterna, Levi söner, som båro Herrans förbunds ark, och allom Israels äldstom;
Moses wrote this law down and gave it to the priests, the sons of Levi, who carried the Ark of the covenant of the Lord, and to all the Israelite elders.
10 Och böd dem, och sade: Ju efter sju år, då friåret är, på löfhyddohögtiden,
Moses gave them these orders, At the end of every seven years, the year when debts are canceled during the Festival of Shelters,
11 Då hela Israel kommer till att bete sig för Herranom dinom Gud, på det rum, som han utväljandes varder, skall du denna lagen låta utropa för hela Israel, för deras öron;
and when all the Israelites comes before the Lord your God at the place he will choose, you must read this law in the for everyone to hear.
12 Nämliga för folkens församling, både för män och qvinnor, barn, och dinom främling som i dina portar är; på det att de skola höra och lära, huru de skola frukta Herran sin Gud, och akta uppå, att de göra all denna lagsens ord;
Have the people gather together—the men, women, children, and the foreigners living with you—so that they can listen and learn to respect the Lord your God and to carefully observe all the instructions of this law.
13 Och att deras barn, som icke vetat, måga ock höra och lära, huru de skola frukta Herran edar Gud i alla edra lifsdagar, som I på landena lefven, dit I öfver Jordan ingån, till att intaga det.
Then their children who don't know the law will listen and learn to respect the Lord your God as the whole time you live in the country that you are going to take over after you cross the Jordan.
14 Och Herren sade till Mose: Si, din dödstid är kommen; kalla Josua, och går in i vittnesbördsens tabernakel, att jag må gifva honom befallning. Mose gick åstad med Josua, och trädde in i vittnesbördsens tabernakel.
Then the Lord told Moses, “Listen, you are soon going to die. Tell Joshua to meet you, and then both of you are to come and stand before me at the Tent of Meeting, so that I may appoint him as leader.” Moses and Joshua went to stand before the Lord at the Tent of Meeting.
15 Och Herren syntes i tabernaklet uti en molnstod, och samma molnstod stod i dörrene på tabernaklet.
The Lord appeared there at the tent in a pillar of cloud. The cloud stood at the entrance to the tent.
16 Och Herren sade till Mose: Si, du skall afsomna med dina fäder, och detta folket skall uppkomma, och skall löpa i horeri efter landsens främmande gudar, der de inkomma, och skola öfvergifva mig, och omintetgöra det förbund, som jag med dem gjort hafver.
The Lord told Moses, “You will join your ancestors in death, and these people are going to prostitute themselves by worshiping the foreign gods of the country they are entering. They will abandon me and break the agreement I've made with them.
17 Så skall min vrede förgrymma sig öfver dem på samma tiden, och jag skall öfvergifva dem, och fördölja mitt ansigte för dem, att de skola upptärde varda. Och när dem då mycken olycka och ångest öfverkommer, skola de säga: Hafver icke allt detta onda råkat på mig, efter Gud icke är med mig?
Then I will abandon them and turn away from them, so they will be destroyed, and they will experience many disasters and problems. At that time they'll say, ‘We're suffering these disasters because our God has abandoned us!’
18 Men jag skall på den tiden förskyla mitt ansigte, för allt det ondas skull, som de gjort hafva, att de hafva vändt sig till andra gudar.
Then I will definitely ignore them because of all the evil they have done by worshiping other gods.
19 Så skrifver eder nu denna visona, och lärer henne Israels barn; och sätter henne i deras mun, att den visan blifver mig ett vittne ibland Israels barn;
So write down this song and teach it to the Israelites. Help them learn to sing it, so it will provide evidence for me against them.
20 Ty jag vill föra dem i landet, som jag deras fäder svorit hafver, der mjölk och hannog uti flyter; och när de äta och varda mätte och fete, så varda de sig vändande till andra gudar, och tjena dem och förhäda mig, och låta mitt förbund fara.
Once I've led them into the country that I promised to give their forefathers, a land flowing with milk and honey, they will have plenty to eat and will do well. Then they will go and worship other gods, and they will abandon me and break my agreement.
21 Och när dem då mycken olycka och ångest påkommer, så skall denna visan vara dem för ett vittnesbörd, den de icke skola förgäta utu deras säds mun; ty jag vet deras tankar, som de nu allaredo med omgå, förra än jag förer dem i landet, som jag svorit hafver.
Once they've experienced plenty of trouble and suffering, this song will testify against them, because their descendants won't forget the words. I know what they're like, even before I lead them into the country that I promised to give them.”
22 Så skref Mose denna visona på samma tiden, och lärde henne Israels barn;
Right then Moses wrote down this song and taught it to the Israelites.
23 Och befallde Josua, Nuns sone, och sade: Var tröst och frimodig; förty du skall föra Israels barn i landet, som jag dem svorit hafver, och jag skall vara med dig.
Then the Lord appointed Joshua son of Nun as leader, and told him, “Be strong! Be brave! For you are going to lead the Israelites into the country that I promised to give them, and I will be with you.”
24 Då Mose hade all denna lagsens ord utskrifvit i en bok,
After Moses had finished writing down this Law in a book from start to finish,
25 Böd han Leviterna, som Herrans vittnesbörds ark båro, och sade:
he ordered the Levites who carried the Ark of the Lord's Agreement:
26 Tager denna lagsens bok, och lägger henne vid sidon på förbundsens ark, Herrans edars Guds; på det att han skall vara der till ett vittne emot dig.
“Place this book of the Law beside the Ark of the Lord your God's Agreement, so that it will be kept there as a evidence against you.
27 Förty jag känner dina olydighet och halsstyfhet; si, medan jag ännu i dag lefver med eder, hafven I olydige varit emot Herranom; huru mycket mer efter min död?
I know how stubborn and rebellious you are. If you've already started rebelling against the Lord while I'm still alive, how much worse will you get after I die?
28 Så låter nu tillhopakomma för mig alla de äldsta i edra slägter, och edra ämbetsmän, att jag må tala dessa orden för deras öron, och taga himmel och jord till vittne öfver dem.
Summon all the elders of your tribes and all your officers to gather here before me so that I can tell them this directly and call on heaven and earth as witnesses against them.
29 Ty jag vet, att I efter min död skolen förderfvat, och gå utaf vägenom, den jag eder budit hafver; så skall eder vederfaras olycka derefter, derföre, att I hafven illa gjort för Herrans ögon, och förtörnat honom genom edra händers gerningar.
I know that after my death you will become completely immoral, leaving the path I have ordered you to follow. In the future, evil things will happen to you because of the evil sins you commit in the sight of the Lord, making him angry by what you do.”
30 Alltså talade Mose denna visones ord all ut, för hela Israels församlings öron.
Then Moses recited all the words of this song as the Israelites listened.