5 Mosebok 30

1 När nu allt detta kommer öfver dig, antingen välsignelsen eller förbannelsen, som jag dig föresatt hafver, och du begynner lägga på hjertat, huru du äst ibland Hedningar, dit Herren din Gud dig fördrifvit hafver;

Pea ʻe hoko ʻo pehē, “ʻI he fai ʻae ngaahi meʻa ni kotoa pē kiate koe, ʻae tāpuaki mo e malaʻia, ʻaia kuo u fokotuʻu ʻi ho ʻao, pea ke fakamanatu ki he ngaahi meʻa ni ʻi he puleʻanga kotoa pē, ʻaia kuo kapusi koe ki ai ʻe Sihova ko ho ʻOtua,

2 Och du omvänder dig till Herran din Gud, så att du lyder hans röst, du och din barn, af allo hjerta, och af allo själ, i allt det som jag bjuder dig i denna dag;

Pea ke tafoki kia Sihova ko ho ʻOtua, ʻo fai talangofua ki hono leʻo ʻo fakatatau ki he meʻa kotoa pē ʻaia ʻoku ou fekau kiate koe he ʻaho ni, ʻa koe mo hoʻo fānau, ʻaki ho loto kotoa pea ʻi ho laumālie kotoa;

3 Så skall Herren din Gud vända ditt fängelse, och förbarma sig öfver dig, och skall åter församla dig utur all folk, dit Herren din Gud dig förskingrat hafver.

‌ʻE toki liliu ai ʻe Sihova ko ho ʻOtua ʻa ho pōpula, pea ʻe ʻaloʻofa [ia ]kiate koe, pea ʻe tafoki [ia ]ʻo tānaki koe mei he ngaahi puleʻanga kotoa pē, ʻaia kuo fakamovetevete koe ki ai ʻe Sihova ko ho ʻOtua.

4 Om du vore bortdrifven allt intill himmelens ända, så skall dock Herren din Gud församla dig dädan, och hemta dig dädan.

Kapau ʻoku ai hao niʻihi kuo kapusi atu ki he potu mamaʻo ange ʻaupito ʻoe langi, ʻe tānaki koe mei ai ʻe Sihova ko ho ʻOtua, pea te ne ʻomi koe mei ai:

5 Och Herren din Gud skall låta dig komma i det land, som dine fäder besutit hafva; och du skall det intaga, och han skall göra dig godt, och föröka dig öfver dina fäder.

Pea ʻe ʻomi koe ʻe Sihova ko ho ʻOtua ki he fonua ʻaia naʻe maʻu ʻe hoʻo ngaahi tamai, pea te ke maʻu ia; pea ʻe fai lelei ʻe ia kiate koe, pea fakatokolahi hake koe ʻi hoʻo ngaahi tamai.

6 Och Herren din Gud skall omskära ditt hjerta, och dine säds hjerta, att du Herran din Gud älska skall af allo hjerta, och af allo själ; på det att du må lefva.

Pea ʻe kamuʻi ho loto ʻe Sihova ko ho ʻOtua, mo e loto ʻo ho hako, ke ke ʻofa kia Sihova ko ho ʻOtua ʻaki ho loto kotoa, pea ʻi ho laumālie kotoa, koeʻuhi ke ke moʻui.

7 Men denna förbannelsen skall Herren din Gud alla låta komma uppå dina fiendar, och uppå dem som dig hata och förfölja.

Pea ʻe ʻai ʻe Sihova ko ho ʻOtua ʻae ngaahi malaʻia ni kotoa pē ki ho ngaahi fili, pea kiate kinautolu ʻoku fehiʻa kiate koe, mo fakatangaʻi koe.

8 Men du skall omvända dig, och lyda Herrans röst, att du gör all hans bud, som jag bjuder dig i dag.

Pea te ke tafoki ʻo fai talangofua ki he leʻo ʻo Sihova, ʻo fai ʻae ngaahi fekau ni kotoa pē ʻaia ʻoku ou fekau kiate koe he ʻaho ni.

9 Och Herren din Gud skall gifva dig lycko i alla dina händers gerningar; i dins lifs frukt, i dins boskaps frukt, i dins lands frukt, att det kommer dig till godo; ty Herren skall vända sig, så att han skall fröjda sig öfver dig, dig till godo, såsom han sig öfver dina fäder fröjdat hafver;

Pea ʻe fakamonūʻiaʻi koe ʻe Sihova ko ho ʻOtua ʻi he ngāue kotoa pē ʻa ho nima, ʻi he fua ʻo ho sino, ʻi he fua ʻo hoʻo fanga manu, pea ʻi he fua ʻo ho fonua, ke ke lelei ai: koeʻuhi ʻe toe fiefia ʻa Sihova kiate koe ʻi he lelei, ʻo hangē ko ʻene fiefia ki hoʻo ngaahi tamai:

10 Derföre, att du Herrans dins Guds röst lyder, till att hålla hans bud och rätter, som skrifne äro i desso lagbok; såframt du vänder dig till Herran din Gud af allo hjerta, och af allo själ.

Kapau te ke tokanga ki he leʻo ʻo Sihova ko ho ʻOtua, ke tauhi ʻene ngaahi fekau mo ʻene ngaahi tuʻutuʻuni ʻaia kuo tohi ʻi he tohi ʻoe fono ni, pea kapau te ke tafoki kia Sihova ko ho ʻOtua ʻaki ho loto kotoa, mo ho laumālie kotoa.

11 Ty det budet, som jag bjuder dig i dag, är dig icke fördoldt, ej heller för fjerran;

“He ko e fekau ni ʻaia ʻoku ou fekau ai kiate koe he ʻaho ni, ʻoku ʻikai lilo meiate koe, pea ʻoku ʻikai mamaʻo ia ʻiate koe.

12 Ej heller i himmelen, så att du måtte säga: Ho vill fara oss upp i himmelen, och hemta oss det, att vi måge hörat och görat?

‌ʻOku ʻikai ʻi he langi ia, koeʻuhi ke ke pehē ai, ‘Ko hai ʻe ʻalu hake ki langi maʻatautolu, pea ʻomi ia kiate kitautolu, koeʻuhi ketau fanongo ki ai, ʻo fai ia?’

13 Det är icke heller på hinsidon hafvet, så att du måtte säga: Ho vill fara oss öfver hafvet, och hemta oss det, att vi måge hörat och görat?

Pea ʻoku ʻikai mamaʻo atu ia ʻi he tuʻa tahi, koeʻuhi ke ke pehē ai, ‘Ko hai ʻe ʻalu mamaʻo atu ʻi he tahi pea ʻomi ia kiate kitautolu, koeʻuhi ketau fanongo ai, pea fai ia?’

14 Ty ordet är ganska hardt när dig, i dinom mun, och i dino hjerta, att du det göra må.

Ka ʻoku ofi ʻaupito ʻae lea kiate koe ʻoku ʻi ho ngutu, pea ʻi ho loto, koeʻuhi ke ke fai ki ai.

15 Si, jag hafver i dag satt dig före lifvet, och det goda; döden, och det onda;

“Vakai, kuo u fokotuʻu ʻi ho ʻao he ʻaho ni ʻae moʻui mo e lelei, mo e mate mo e kovi;

16 Det jag bjuder dig i dag, att du skall älska Herran din Gud, och vandra i hans vägar, och hålla hans bud, lag och rätter, och få lefva, och varda förökad; och Herren din Gud skall välsigna dig i landena, der du indrager till att intaga det.

Koeʻuhi ʻi heʻeku fekau kiate koe he ʻaho ni ke ke ʻofa kia Sihova ko ho ʻOtua, ke ʻalu ʻi hono ngaahi hala, pea tauhi ʻene ngaahi fekau mo ʻene ngaahi tuʻutuʻuni mo ʻene ngaahi fakamaau, koeʻuhi ke ke moʻui pea hoko ʻo tokolahi: pea ʻe tāpuaki koe ʻe Sihova ko ho ʻOtua ʻi he fonua ʻaia ʻoku ke ʻalu ki ai ke maʻu ia.

17 Men vänder du ditt hjerta, och lyder icke, utan låter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar, och tjenar dem;

Pea kapau ʻe tafoki ho loto, pea ʻikai te ke tokanga, kae tohoekina koe ke mamaʻo, pea [ke ]lotu ki he ngaahi ʻotua kehe, pea tauhi ʻakinautolu;

18 Så förkunnar jag eder i dag, att I skolen förgås, och icke länge blifva i landena, der du indrager öfver Jordan, det att intaga.

‌ʻOku ou valoki ʻakimoutolu he ʻaho ni ko e moʻoni te mou ʻauha, pea ʻe ʻikai te mou fakatolonga homou ngaahi ʻaho ʻi he fonua, ʻaia ʻoku mou ʻalu ai ki he kauvai ʻe taha ʻo Sioatani ke maʻu ia.

19 Jag tager i dag himmel och jord till vittne öfver eder, jag hafver satt eder före lifvet och döden, välsignelse och förbannelse, att du skall utvälja lifvet, och du och din säd mågen lefva;

‌ʻOku ou ui ki he langi mo māmani ke fakamoʻoni he ʻaho ni, kuo u fokotuʻu ʻi homou ʻao ʻae moʻui mo e mate, ʻae tāpuaki mo e malaʻia: ko ia ke ke fili ʻae moʻui, koeʻuhi ke moʻui fakatouʻosi ai koe mo ho hako:

20 Att I skolen älska Herran edar Gud, och lyda hans röst, och hålla eder intill honom; ty det är ditt lif, och din långa ålder, att du må bo i landena, som Herren dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver dem att gifva.

Koeʻuhi ke ke ʻofa kia Sihova ko ho ʻOtua, pea ke fai talangofua ki hono leʻo, pea koeʻuhi ke ke pikitai kiate ia: he ko hoʻo moʻuiʻanga ia, mo e fakatolongaʻanga ʻo ho ngaahi ʻaho: koeʻuhi ke ke nofo ai koe ʻi he fonua ʻaia naʻe fuakava ki ai ʻe Sihova ki hoʻo ngaahi tamai, kia ʻEpalahame, mo ʻAisake, pea mo Sēkope, ke foaki kiate kinautolu.”