< 5 Mosebok 30 >

1 När nu allt detta kommer öfver dig, antingen välsignelsen eller förbannelsen, som jag dig föresatt hafver, och du begynner lägga på hjertat, huru du äst ibland Hedningar, dit Herren din Gud dig fördrifvit hafver;
Hichengse hin nahin lhun den jeng uva, ka seidohsa phattheina leh gaosapna ahin, Pakai, Pathen henga nacheuva hiche gamsunga chu nachen tenguleh, na lungthim uva nageldoh sohkei diu ahi.
2 Och du omvänder dig till Herran din Gud, så att du lyder hans röst, du och din barn, af allo hjerta, och af allo själ, i allt det som jag bjuder dig i denna dag;
Chuteng nanghon nahin nachateu chengse jaona a Pakai, Pathen henga na hung kile diu, tunia ka thupeh chengse hi Pakai awgin mong ahiti, kichihset a najah a nangai diu ahi.
3 Så skall Herren din Gud vända ditt fängelse, och förbarma sig öfver dig, och skall åter församla dig utur all folk, dit Herren din Gud dig förskingrat hafver.
Pakai, Pathen in na phatthei nadiu lampi ahinsem ding, na chunguva lungsetna aumsah ding, Pakaiyin muntina nathe cheh nauva kona nahin suh khom kitdiu ahi.
4 Om du vore bortdrifven allt intill himmelens ända, så skall dock Herren din Gud församla dig dädan, och hemta dig dädan.
Vannoi tin chenga kithe cheh jong leu chun, hiche muna kon chun Pakai, Pathen in nahin sukhom soh keiyun tin, khat jeng cha jong ki dalha louva na kisuh kimsel diu ahi.
5 Och Herren din Gud skall låta dig komma i det land, som dine fäder besutit hafva; och du skall det intaga, och han skall göra dig godt, och föröka dig öfver dina fäder.
Pakai, Pathen in napu luiteu chenna muna chu nahin puilut diu, hiche muna chu chenna phatah nanei diu, Pakaiyin napu luiyu, napa luiteu sanga haosatna napeh diu, ha puna na punbe diu ahi.
6 Och Herren din Gud skall omskära ditt hjerta, och dine säds hjerta, att du Herran din Gud älska skall af allo hjerta, och af allo själ; på det att du må lefva.
Pakai, Pathen in nangho leh nachilhahteu lungthim sunga chep atan ding, chuteng Pakai, Pathen chu na lungthim sung pumpiuva na ngailut diu chule na hebol diu ahi.
7 Men denna förbannelsen skall Herren din Gud alla låta komma uppå dina fiendar, och uppå dem som dig hata och förfölja.
Chule Pakai, Pathen in nangho sugentheiya pang galmite chunga, gaosapna hichengse hi aboncha alhunsah ding ahi.
8 Men du skall omvända dig, och lyda Herrans röst, att du gör all hans bud, som jag bjuder dig i dag.
Chuni tengleh nanghon avela Pakai awgin na ngaiyuva, Pakaiya kona thupeh keiman ka pehson chengse aboncha na nitsoh kei diu ahi.
9 Och Herren din Gud skall gifva dig lycko i alla dina händers gerningar; i dins lifs frukt, i dins boskaps frukt, i dins lands frukt, att det kommer dig till godo; ty Herren skall vända sig, så att han skall fröjda sig öfver dig, dig till godo, såsom han sig öfver dina fäder fröjdat hafver;
Nangho Pakai, Pathen in nabol natohna jouseu natha hatsah diu, na haodoh sah jeng diu, na chilhahteu ahin, na ganchateu ahin, thalhing soh kei diu ahi. Ajeh chu napu luiteu ahaosat uva akipa bang uva, Pakaiyin nangho na haosah'uva nakipa diu chu adeisah ahi.
10 Derföre, att du Herrans dins Guds röst lyder, till att hålla hans bud och rätter, som skrifne äro i desso lagbok; såframt du vänder dig till Herran din Gud af allo hjerta, och af allo själ.
Nanghon Pakai, Pathen thupeh chengse hi na ngaiyuva, achonna jouse, danthu lekhabua kisun jouse hi nanit soh keiyuva, na chilhahteu ahin, na ganchateu ahin, na theiga hou jong aboncha bulhing sel ding ahi. Ajeh chu napu luiyu, napa luiteu ahao banga nangho jong na haosat uva Pakai, Pathen henga na hung kihei lut diu ahi.
11 Ty det budet, som jag bjuder dig i dag, är dig icke fördoldt, ej heller för fjerran;
Ajeh chu tunia ka thupeh chengse hi thil hahsa tah leh, jui hah ding ahipoi.
12 Ej heller i himmelen, så att du måtte säga: Ho vill fara oss upp i himmelen, och hemta oss det, att vi måge hörat och görat?
Chule hiche hi vana aum in, nanghon ijah uva iboldoh na diuvin, koiham vana kal touva thuchin eihin poh peh diu ham tinjong seihih un.
13 Det är icke heller på hinsidon hafvet, så att du måtte säga: Ho vill fara oss öfver hafvet, och hemta oss det, att vi måge hörat och görat?
Nanghon hiche hi twikhanglen gala uma, koipen ham ilah uva galkaiya thuchin eihin poh peh diu ham? tiajong na sei lou diu ahi.
14 Ty ordet är ganska hardt när dig, i dinom mun, och i dino hjerta, att du det göra må.
Hichengse hi gamla tah a aumpon, na lungthim uleh na kam sung'uva bou um ahi. Hitobang hi nanghon nabol doh diu mong ahi.
15 Si, jag hafver i dag satt dig före lifvet, och det goda; döden, och det onda;
Vetan, keiman na masang lam'uva hinna leh thilpha kakoi in, thina leh thilse jong ka koipeh uve.
16 Det jag bjuder dig i dag, att du skall älska Herran din Gud, och vandra i hans vägar, och hålla hans bud, lag och rätter, och få lefva, och varda förökad; och Herren din Gud skall välsigna dig i landena, der du indrager till att intaga det.
Pakai, Pathen in na thupeh chengseu keiman ka seidoh peh hohi nanit soh keiyuva, Pakai, Pathen na ngailut uva, Ama lamlhah jenga bou nalam lhah uva, Ama thupeh chengse leh achonna dan jouse na nitsoh keijyuva ahileh, nangho na pun diu, chule tua na jot lutna diu gam sunga khu phattheina lhingset na chan diu ahi.
17 Men vänder du ditt hjerta, och lyder icke, utan låter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar, och tjenar dem;
Ahinlah na lungthim'uva na kihei mang jeng uva, Pakai thupeh chengse nahsah moa na um-uva ahileh, pathen lim semthu chibai boh midang toh na che khah uva, hiche ho chu na jen leava ahileh,
18 Så förkunnar jag eder i dag, att I skolen förgås, och icke länge blifva i landena, der du indrager öfver Jordan, det att intaga.
Tunia hi na jah uva ka seipeh nahiuve, nangho na bonchauva manthah nan nalhun den diu ahi. Jordan vadung galkaiya chenna dinga na che lutna diu muna khu, iti nama jongleh na chensot lou diu ahi.
19 Jag tager i dag himmel och jord till vittne öfver eder, jag hafver satt eder före lifvet och döden, välsignelse och förbannelse, att du skall utvälja lifvet, och du och din säd mågen lefva;
Tunin keiman nangho douna hettohsah na ding in van leh lei kakou khom in, ajeh chu na masang lam'uva hinna leh thina ka koipeh un, phatthei na leh gaosapna jong ka koipeh un ahi. Hijeh chun tunin hinna hi kilhen unlang nason na chilhah jeng ujong hinna chang diu ahi.
20 Att I skolen älska Herran edar Gud, och lyda hans röst, och hålla eder intill honom; ty det är ditt lif, och din långa ålder, att du må bo i landena, som Herren dina fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver dem att gifva.
Pakai, Pathen ngailutna neiyun lang, athupeh chengse nit jing un, ama jenga kingai leu chun thilpha ahi. Ajeh chu nangho dinga hinna leh hinkho sotna ahin, chuteng Pakaiyin napu luiyu Abraham, Isaac chule Jacob henga aki hahsel a, amaho peh dinga ana kitepna gam sunga khu nangho na chen diu ahi.

< 5 Mosebok 30 >