5 Mosebok 23

1 Ingen förbråken eller snöpt skall komma in i Herrans församling.

לֹֽא־יָבֹא פְצֽוּעַ־דַּכָּא וּכְרוּת שׇׁפְכָה בִּקְהַל יְהֹוָֽה׃

2 Skall ock ingen skökoson komma i Herrans församling, ja ock efter tionde led; utan skall platt intet komma i Herrans församling.

לֹא־יָבֹא מַמְזֵר בִּקְהַל יְהֹוָה גַּם דּוֹר עֲשִׂירִי לֹא־יָבֹא לוֹ בִּקְהַל יְהֹוָֽה׃

3 De Ammoniter och Moabiter skola icke komma in i Herrans församling; ja ock efter tionde led; aldrig skola de komma in i Herrans församling;

לֹֽא־יָבֹא עַמּוֹנִי וּמוֹאָבִי בִּקְהַל יְהֹוָה גַּם דּוֹר עֲשִׂירִי לֹא־יָבֹא לָהֶם בִּקְהַל יְהֹוָה עַד־עוֹלָֽם׃

4 Derföre, att de icke ville möta dig med bröd och vatten på vägen, då I drogen utur Egypten; och dertill lejde emot eder Bileam, Beors son, den spåmannen utaf Mesopotamien, att han skulle förbanna dig.

עַל־דְּבַר אֲשֶׁר לֹא־קִדְּמוּ אֶתְכֶם בַּלֶּחֶם וּבַמַּיִם בַּדֶּרֶךְ בְּצֵאתְכֶם מִמִּצְרָיִם וַאֲשֶׁר שָׂכַר עָלֶיךָ אֶת־בִּלְעָם בֶּן־בְּעוֹר מִפְּתוֹר אֲרַם נַהֲרַיִם לְקַֽלְלֶֽךָּ׃

5 Men Herren din Gud ville icke höra Bileam; och Herren din Gud förvände dig den förbannelsen uti välsignelse; derföre, att Herren din Gud hade dig kär.

וְלֹֽא־אָבָה יְהֹוָה אֱלֹהֶיךָ לִשְׁמֹעַ אֶל־בִּלְעָם וַיַּהֲפֹךְ יְהֹוָה אֱלֹהֶיךָ לְּךָ אֶת־הַקְּלָלָה לִבְרָכָה כִּי אֲהֵֽבְךָ יְהֹוָה אֱלֹהֶֽיךָ׃

6 Du skall dem hvarken godt eller äro bevisa i alla dina lifsdagar evinnerliga.

לֹא־תִדְרֹשׁ שְׁלֹמָם וְטֹבָתָם כׇּל־יָמֶיךָ לְעוֹלָֽם׃

7 Edomeen skall du icke för styggelse hålla; ty han är din broder. Egyptien skall du ej heller hålla för styggelse; ty du hafver varit en främling i hans land.

לֹֽא־תְתַעֵב אֲדֹמִי כִּי אָחִיךָ הוּא לֹא־תְתַעֵב מִצְרִי כִּי־גֵר הָיִיתָ בְאַרְצֽוֹ׃

8 De barn, som af dem födde varda i tredje led, de måga komma in uti Herrans församling.

בָּנִים אֲשֶׁר־יִוָּלְדוּ לָהֶם דּוֹר שְׁלִישִׁי יָבֹא לָהֶם בִּקְהַל יְהֹוָֽה׃

9 När du utdrager utu lägret emot dina fiendar, så tag dig vara för allt ondt.

כִּֽי־תֵצֵא מַחֲנֶה עַל־אֹיְבֶיךָ וְנִשְׁמַרְתָּ מִכֹּל דָּבָר רָֽע׃

10 Är någor ibland dig, som icke är ren, att honom om natten något vederfaret är, han skall gå ut för lägret, och icke igen inkomma;

כִּֽי־יִהְיֶה בְךָ אִישׁ אֲשֶׁר לֹא־יִהְיֶה טָהוֹר מִקְּרֵה־לָיְלָה וְיָצָא אֶל־מִחוּץ לַֽמַּחֲנֶה לֹא יָבֹא אֶל־תּוֹךְ הַֽמַּחֲנֶֽה׃

11 Förra än han mot aftonen tvår sig i vatten; och när solen nedergången är, skall han åter komma i lägret igen.

וְהָיָה לִפְנֽוֹת־עֶרֶב יִרְחַץ בַּמָּיִם וּכְבֹא הַשֶּׁמֶשׁ יָבֹא אֶל־תּוֹךְ הַֽמַּחֲנֶֽה׃

12 Utanför lägret skall du hafva en plats, der du ut uppå går till dina tarfver;

וְיָד תִּהְיֶה לְךָ מִחוּץ לַֽמַּחֲנֶה וְיָצָאתָ שָּׁמָּה חֽוּץ׃

13 Och skall hafva en staka vid bältet, och när du dig derute sätta vill, skall du grafva dermed; och när du sutit hafver, skall du med mullene öfverskyla det af dig gånget är.

וְיָתֵד תִּהְיֶה לְךָ עַל־אֲזֵנֶךָ וְהָיָה בְּשִׁבְתְּךָ חוּץ וְחָפַרְתָּה בָהּ וְשַׁבְתָּ וְכִסִּיתָ אֶת־צֵאָתֶֽךָ׃

14 Ty Herren din Gud vandrar i dino lägre, att han skall frälsa dig, och gifva dina fiendar för dig; derföre skall ditt lägre vara heligt, att ingen skam skall sedd vara ibland dig, och han vänder sig ifrå dig.

כִּי יְהֹוָה אֱלֹהֶיךָ מִתְהַלֵּךְ ׀ בְּקֶרֶב מַחֲנֶךָ לְהַצִּֽילְךָ וְלָתֵת אֹיְבֶיךָ לְפָנֶיךָ וְהָיָה מַחֲנֶיךָ קָדוֹשׁ וְלֹֽא־יִרְאֶה בְךָ עֶרְוַת דָּבָר וְשָׁב מֵאַחֲרֶֽיךָ׃

15 Du skall icke igen antvarda husbondanom tjenaren, som ifrå honom flyr till dig.

לֹא־תַסְגִּיר עֶבֶד אֶל־אֲדֹנָיו אֲשֶׁר־יִנָּצֵל אֵלֶיךָ מֵעִם אֲדֹנָֽיו׃

16 Han skall blifva när dig på det rum, som honom täckes i någon af dina portar, sig till godo, och skall icke bedröfva honom.

עִמְּךָ יֵשֵׁב בְּקִרְבְּךָ בַּמָּקוֹם אֲשֶׁר־יִבְחַר בְּאַחַד שְׁעָרֶיךָ בַּטּוֹב לוֹ לֹא תּוֹנֶֽנּוּ׃

17 Ingen sköka skall vara ibland Israels döttrar, och ingen bolare ibland Israels söner.

לֹא־תִהְיֶה קְדֵשָׁה מִבְּנוֹת יִשְׂרָאֵל וְלֹֽא־יִהְיֶה קָדֵשׁ מִבְּנֵי יִשְׂרָאֵֽל׃

18 Du skall icke bära skökolön eller hundapenningar uti Herrans dins Guds hus, af någrahanda löfte; ty både äro Herranom dinom Gud en styggelse.

לֹא־תָבִיא אֶתְנַן זוֹנָה וּמְחִיר כֶּלֶב בֵּית יְהֹוָה אֱלֹהֶיךָ לְכׇל־נֶדֶר כִּי תוֹעֲבַת יְהֹוָה אֱלֹהֶיךָ גַּם־שְׁנֵיהֶֽם׃

19 Du skall icke ockra på dinom broder, antingen med penningar eller fetalia, eller med någon ting, der man med ockra kan.

לֹא־תַשִּׁיךְ לְאָחִיךָ נֶשֶׁךְ כֶּסֶף נֶשֶׁךְ אֹכֶל נֶשֶׁךְ כׇּל־דָּבָר אֲשֶׁר יִשָּֽׁךְ׃

20 På dem främmande må du ockra, men icke på dinom broder; på det Herren din Gud skall välsigna dig i allt det du företager i landena, dit du kommer till att intaga det.

לַנׇּכְרִי תַשִּׁיךְ וּלְאָחִיךָ לֹא תַשִּׁיךְ לְמַעַן יְבָרֶכְךָ יְהֹוָה אֱלֹהֶיךָ בְּכֹל מִשְׁלַח יָדֶךָ עַל־הָאָרֶץ אֲשֶׁר־אַתָּה בָא־שָׁמָּה לְרִשְׁתָּֽהּ׃

21 När du gör Herranom dinom Gud ett löfte, så skall du icke fördröja att hålla det; ty Herren din Gud varder det utkräfvandes af dig; och det blifver dig räknadt till synd.

כִּֽי־תִדֹּר נֶדֶר לַיהֹוָה אֱלֹהֶיךָ לֹא תְאַחֵר לְשַׁלְּמוֹ כִּֽי־דָרֹשׁ יִדְרְשֶׁנּוּ יְהֹוָה אֱלֹהֶיךָ מֵֽעִמָּךְ וְהָיָה בְךָ חֵֽטְא׃

22 Om du intet löfte lofvar, så är det dig ingen synd.

וְכִי תֶחְדַּל לִנְדֹּר לֹֽא־יִהְיֶה בְךָ חֵֽטְא׃

23 Hvad af dina läppar utgånget är, det skall du hålla, och göra derefter, såsom du Herranom dinom Gud med fri vilja lofvat hafver, det du med dinom mun talat hafver.

מוֹצָא שְׂפָתֶיךָ תִּשְׁמֹר וְעָשִׂיתָ כַּאֲשֶׁר נָדַרְתָּ לַיהֹוָה אֱלֹהֶיךָ נְדָבָה אֲשֶׁר דִּבַּרְתָּ בְּפִֽיךָ׃

24 När du går i dins nästas vingård, så må du äta af vinbären så mycket dig täckes, tilldess du blifver mätt; men du skall intet taga med dig i dino kärile.

כִּי תָבֹא בְּכֶרֶם רֵעֶךָ וְאָכַלְתָּ עֲנָבִים כְּנַפְשְׁךָ שׇׂבְעֶךָ וְאֶֽל־כֶּלְיְךָ לֹא תִתֵּֽן׃

25 När du går i dins nästas säd, så må du afplocka ax; men med lian skall du icke gå dertill.

כִּי תָבֹא בְּקָמַת רֵעֶךָ וְקָטַפְתָּ מְלִילֹת בְּיָדֶךָ וְחֶרְמֵשׁ לֹא תָנִיף עַל קָמַת רֵעֶֽךָ׃