5 Mosebok 11

1 Så skall du nu älska Herran din Gud, och hålla hans lag, hans seder, hans rätter och hans bud, så länge du lefver.

Ko ia ke ke “ʻOfa kia Sihova ko ho ʻOtua, pea tauhi maʻuaipē ʻene pule, mo ʻene ngaahi tuʻutuʻuni, mo ʻene ngaahi fakamaau, mo ʻene ngaahi fekau.

2 Och förnimmer i dag det edor barn icke veta, eller sett hafva; nämliga Herrans edars Guds tuktan, hans härlighet, och hans mägtiga hand, och uträckta arm;

Pea ke mou ʻilo he ʻaho ni: he ʻoku ʻikai te u lea pe ki hoʻomou fānau ʻaia naʻe ʻikai ke ʻilo, pe mamata ki he tautea meia Sihova ko homou ʻOtua, ko ʻene māfimafi, mo hono nima mālohi, mo hono nima kuo mafao atu,

3 Och hans tecken och verk, som han gjorde ibland de Egyptier, på Pharao, Konungen i Egypten, och på allt hans land;

Mo ʻene ngaahi mana, mo ʻene ngaahi ngāue, ʻaia naʻa ne fai ʻi loto ʻIsipite, kia Felo ko e tuʻi ʻo ʻIsipite, pea ki hono fonua kotoa pē;

4 Och hvad han gjorde på de Egyptiers magt; på deras hästar och vagnar, då han lät komma vattnet af det röda hafvet öfver dem, när de foro efter eder, och Herren förgjorde dem, allt intill denna dag;

Pea mo ia naʻa ne fai ki he kautau ʻo ʻIsipite, ki heʻenau fanga hoosi, pea ki heʻenau ngaahi saliote; ʻa ʻene ngaohi ʻae vai ʻoe Tahi Kulokula ke lōmakiʻi ʻakinautolu ʻi heʻenau tuli ʻakimoutolu, pea mo e fakaʻauha ʻakinautolu ʻe Sihova ʻo aʻu ki he ʻaho ni;

5 Och hvad han eder gjorde i öknene, intilldess I nu till detta rummet komne ären;

Mo ia naʻa ne fai kiate kimoutolu ʻi he toafa ʻo aʻu ki hoʻomou hoko ki he potu ni;

6 Hvad han gjorde Dathan och Abiram, Eliabs sönom, Rubens sons; huru jorden öppnade sin mun, och uppsvalg dem med deras folk och tjäll, och alla deras ägodelar, som under dem voro, midt i hela Israel.

Pea mo ia naʻa ne fai kia Tatani mo ʻEpilami, ko e ongo foha ʻo ʻIliapi, ko e foha ʻo Lupeni: ʻi he mafaʻa ʻe he kelekele hono ngutu, ʻo ne folo hifo ʻakinaua, mo hona kakai, mo hona ngaahi fale fehikitaki, mo e meʻa moʻui kotoa pē naʻa na maʻu, ʻi he lotolotonga ʻo ʻIsileli kotoa pē:

7 Ty edor ögon hafva sett de stora Herrans gerningar, som han gjort hafver.

Ka kuo mamata ʻe homou mata ki he ngaahi ngāue lahi kotoa pē ʻa Sihova ʻaia naʻa ne fai.

8 Derföre skolen I hålla all de bud, som jag bjuder eder i dag, på det I skolen styrkte varda till att komma in, och intaga landet, dit I faren till att intaga det;

Ko ia ke mou tauhi ai ʻae ngaahi fekau ʻoku ou fekau ai kiate kimoutolu ʻi he ʻaho ni, koeʻuhi ke mou mālohi, pea ʻalu atu ʻo maʻu ʻae fonua, ʻaia ʻoku mou ʻalu ke nofo ai;

9 Och att du skall länge lefva i landena, som Herren edra fäder svorit hafver att gifva dem och deras säd, ett land der mjölk och hannog uti flyter.

Pea koeʻuhi ke mou fakatolonga ai homou ngaahi ʻaho ʻi he fonua, ʻaia naʻe fuakava ai ʻa Sihova ki hoʻomou ngaahi tamai ke foaki kiate kinautolu mo honau hako, ko e fonua ʻoku mahutafea ʻi he huʻahuhu mo e honi.

10 Ty det landet, som du kommer till att intaga, är icke såsom Egypti land, der I utdragne ären, der man sår säd, och bär dit vatten till fots, såsom till en kålgård;

“Ka ko e fonua, ʻaia ʻoku mou ʻalu ke maʻu ia, ʻoku ʻikai tatau mo e fonua ko ʻIsipite, ʻaia naʻa mou haʻu mei ai, ʻaia naʻa ke tūtuuʻi ai hoʻo tengaʻi ʻakau, pea fakaviviku ʻaki ia ho vaʻe, ʻo hangē ha ngoue ʻoe ngaahi ʻakau kai:

11 Utan det hafver berg, och slättmarker, hvilka regn af himmelen vattna måste;

Ka ko e fonua, ʻoku mou ʻalu ai ke mou maʻu, ko e fonua moʻungaʻia mo tokalelei, pea ʻoku ne inu vai ʻi he ʻuha mei he langi:

12 Om hvilket land Herren din Gud låter sig vårda, och Herrans dins Guds ögon se alltid deruppå, ifrå begynnelsen på året, intill ändan.

Ko e fonua ʻoku tokangaʻi ʻe Sihova ko ho ʻOtua: ko e fofonga ʻo Sihova ko ho ʻOtua ʻoku ʻafio maʻu ki ai, mei he kamataʻanga ʻoe taʻu ki hono ngataʻanga ʻoe taʻu.

13 Om I nu hören min bud, som jag bjuder eder i dag, att I älsken Herran edar Gud, och tjenen honom af allt hjerta, och af allo själ;

“Pea ʻe hoko ʻo pehē, kapau te mou faʻa tokanga ki heʻeku ngaahi fekau ʻaia ʻoku ou fekau ai kiate kimoutolu ʻi he ʻaho ni, ke ʻofa kia Sihova ko homou ʻOtua, pea ke tauhi ʻaki ia homou loto kotoa mo homou laumālie kotoa,

14 Så skall jag gifva edro lande regn i sinom tid, arla och serla, att du skall inberga din säd, ditt vin, och dina oljo;

Te u tuku ai kiate kimoutolu ʻae ʻuha ʻo homou fonua ʻi hono faʻahitaʻu totonu, ʻae ʻuha muʻa mo e ʻuha mui, koeʻuhi ke ke tānaki hoʻo uite, mo hoʻo uaine, mo hoʻo lolo.

15 Och skall gifva dinom boskap gräs på dine mark, att I mågen äta och varda mätte.

Pea te u ʻatu ʻae mohuku ki he fonua ki hoʻo fanga manu, koeʻuhi ke ke kai pea ke mākona.

16 Men tager eder vara, att edart hjerta icke låter draga sig dertill, att I afträden, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem;

Vakai kiate kimoutolu naʻa kākāʻia homou loto, pea mou tafoki, pea tauhi ʻae ngaahi ʻotua kehe, pea lotu kiate kinautolu;

17 Och Herrans vrede förgrymmar sig då öfver eder, och lycker himmelen till, att intet regn kommer, och jorden icke gifver sin växt, och I snarliga förgås utaf det goda landet, som Herren eder gifvit hafver.

Pea tupu ai ʻae houhau ʻo Sihova kiate kimoutolu, pea tāpuni ai ʻae langi, ke ʻoua naʻa ʻuha, pea ke ʻoua naʻa tupu ʻi he fonua hono ngaahi fua; pea mou ʻauha vave mei he fonua lelei ʻaia ʻoku foaki ʻe Sihova kiate kimoutolu.

18 Så fatter nu dessa orden i hjertat, och i edra själar, och binder dem för ett tecken på edra hand, att de äro till en åminnelse för edor ögon;

“Ko ia ke mou ʻai ʻeku ngaahi lea ni ki homou loto mo homou laumālie, pea nonoʻo ia ki ho nima ko e fakaʻilonga, pea ke ʻiate koe ia ko e pale ʻi he vahaʻa ʻo ho mata.

19 Och lärer dem edor barn, så att du talar derom, när du sitter i dino huse, eller går på vägen; när du lägger dig neder, och när du uppstår.

Pea ke mou ako ʻaki ia ki hoʻomou fānau, ʻo talanoa ki ai ʻoka ke ka nofo ʻi ho fale, pea ʻoka ke ka ʻeveʻeva ʻi he hala, ʻoka ke ka tokoto hifo, pea ʻoka ke ka tuʻu hake.

20 Och skrif dem på dörrträn i dino huse, och på dine dörr;

Pea ke ke tohi ia ki he ngaahi pou ʻoe matapā ʻo ho fale, pea ki ho ngaahi matapā.

21 Att du och din barn mågen länge lefva i landena, som Herren dine fäder svorit hafver att gifva dem, så länge dagarna af himmelen på jordene vara.

Koeʻuhi ke fakalahi ai homou ngaahi ʻaho, mo e ngaahi ʻaho ʻo hoʻomou fānau, ʻi he fonua ʻaia naʻe fuakava ki ai ʻa Sihova ki hoʻomou ngaahi tamai ke foaki kiate kinautolu, ʻo hangē ko e ngaahi ʻaho ʻoe langi ki he māmani.

22 Ty om I alla dessa buden hållen, som jag bjuder eder, och derefter gören, så att I älsken Herran edar Gud, och vandren i alla hans vägar, och håller eder intill honom;

“He kapau te mou hangahanga tauhi ʻae ngaahi fekau ni ʻaia ʻoku ou fekau ai kiate kimoutolu ke fai ki ai, ke ʻofa kia Sihova ko homou ʻOtua, ke ʻalu ʻi hono ngaahi hala kotoa pē, pea ke mou pikitai kiate ia;

23 Så skall Herren fördrifva allt detta folket för eder, så att I skolen intaga större och starkare folk än I ären.

Pehē ʻe toki kapusi ai ʻe Sihova ʻae ngaahi puleʻanga kotoa pē mei homou ʻao, pea te mou hoko ʻo maʻu ʻae ngaahi puleʻanga ʻoku lahi hake pea mālohi lahi ʻiate kimoutolu.

24 All rum, som edar fot på träder, skola vara edor; ifrån öknene och ifrå berget Libanon, och ifrån älfvene Phrath, allt intill det yttersta hafvet, skall edart landamäre vara.

Ko e potu kotoa pē ʻe tuʻu ki ai homou ʻaofivaʻe ʻe ʻomoutolu ia: mei he toafa mo Lepanoni, mei he vaitafe, ʻae vaitafe ko ʻIufaletesi, ʻio, ʻo aʻu atu ki he tahi mamaʻo ko homou potu ia.

25 Ingen skall kunna stå eder emot; edar räddhåga och förfärelse skall Herren låta komma öfver all de land, der I inresen, såsom han eder sagt hafver.

‌ʻE ʻikai ha tangata ʻe faʻa tuʻu ʻi homou ʻao; koeʻuhi ʻe tuku ʻe Sihova ko homou ʻOtua ʻae manavahē kiate kimoutolu mo e lilika kiate kimoutolu ki he fonua kotoa pē ʻaia te mou hoko ʻo tuʻu ki ai, ʻo hangē ko ʻene folofola kiate kimoutolu.

26 Si, jag lägger eder före i dag välsignelse och förbannelse:

“Vakai, ʻoku ou tuku ʻi homou ʻao he ʻaho ni ʻae monūʻia mo e malaʻia;

27 Välsignelse, om I lyden Herrans edars Guds bud, som jag bjuder eder i dag;

Ko e monūʻia, ʻo kapau te mou talangofua ki he ngaahi fekau ʻa Sihova ko homou ʻOtua, ʻaia ʻoku ou fekau kiate kimoutolu he ʻaho ni:

28 Förbannelse, om I icke lyden Herrans edars Guds bud, och afträden ifrå den vägen, som jag bjuder eder i dag, så att I vandren efter andra gudar, de I icke kännen.

Pea ko e malaʻia, ʻokapau ʻe ʻikai te mou talangofua ki he ngaahi fekau ʻa Sihova ko ho ʻOtua, ka mou tafoki ʻo afe mei he hala ʻaia ʻoku ou fekau kiate kimoutolu he ʻaho ni, ke ʻalu ʻo muimui ʻi he ngaahi ʻotua kehe, ʻaia naʻe ʻikai te mou ʻilo.

29 När Herren din Gud förer dig in i det land, der du inkommer till att intagat, så skall du låta tala välsignelsen på det berget Grisim, och förbannelsen på det berget Ebal;

Pea ʻe hoko ʻo pehē, ʻoka ʻomi koe ʻe Sihova ko ho ʻOtua ki he fonua ʻaia ʻoku ke ʻalu ki ai ke maʻu ia, te ke ʻai ʻae monūʻia ki he moʻunga ko Kelisimi, mo e malaʻia ki he moʻunga ko Ipale.

30 Hvilke äro på hinsidon Jordan, på den vägen vesterut, i de Cananeers lande, som bo på den slättmarkene in emot Gilgal, vid den lunden More.

‌ʻIkai ʻoku na ʻi he kauvai ʻe taha ʻo Sioatani, ʻi he hala ʻaia ʻoku ʻalu hifo ai ʻae laʻā, ʻi he fonua ʻoe kakai Kēnani, ʻaia ʻoku nofo ʻi he toafa ʻo hangatonu atu ki Kilikali, ʻo ofi ki he ngaahi tafangafanga ʻo Mole?

31 Ty du måste gå öfver Jordan, att du inkommer, och tager landet in, som Herren edar Gud eder gifvit hafver, att I det intaga och deruti bo skolen.

He te mou hoko atu ki he kauvai ʻe taha ʻo Sioatani ke ʻalu atu ʻo maʻu ʻae fonua ʻaia ʻoku foaki ʻe Sihova ko homou ʻOtua kiate kimoutolu, pea te mou maʻu ia, pea nofo ki ai.

32 Så ser nu till, att I gören efter all de bud och rätter, som jag eder i dag förelägger.

Pea ke mou tokanga ʻo fai ʻae ngaahi tuʻutuʻuni mo e ngaahi fakamaau ʻaia ʻoku ou fokotuʻu ʻi homou ʻao he ʻaho ni.