5 Mosebok 10

1 På samma tiden sade Herren till mig: Uthugg dig två stentaflor såsom de första, och kom till mig på berget, och gör dig en ark af trä;

At that time the Lord said to me: Hew thee two tables of stone like the former, and come up to me into the mount: and thou shalt make an ark of mood,

2 Så vill jag skrifva på taflorna de ord, som på de första voro, hvilka du sönderslagit hafver; och du skall lägga dem i arken.

And I will write on the tables the words that were in them, which thou brokest before, and thou shalt put them in the ark.

3 Så gjorde jag då en ark af furoträ, och uthögg två stentaflor, sådana som de första voro, och gick upp på berget, och hade de två taflorna i mina händer.

And I made an ark of setim wood And when I had hewn two tables of stone like the former, I went up into the mount, having them in my hands.

4 Då skref han på taflorna, såsom den första skriften var, de tio ord, som Herren talade till eder utur eldenom på berget, på församlingenes dag; och Herren fick mig dem.

And he wrote in the tables, according as he had written before, the ten words, which the Lord spoke to you in the mount from the midst of the fire, when the people were assembled: and he gave them to me.

5 Och jag vände om, och gick af berget, och lade taflorna i arken, som jag gjort hade, att de skulle der blifva, såsom Herren mig budit hade.

And returning from the mount, I came down, and put the tables into the ark, that I had made, and they are there till this present, as the Lord commanded me.

6 Och Israels barn drogo ut ifrå Beeroth BeneJaakan till Moserah; der blef Aaron död, och vardt der begrafven; och hans son Eleazar vardt Prester för honom.

And the children of Israel removed their camp from Beroth of the children of Jacan into Mosera, where Aaron died and was buried, and Eleazar his son succeeded him in the priestly office.

7 Dädan drogo de ut till Gudgoda; ifrå Gudgoda till Jothbath, ett land der bäcker äro.

From thence they came to Gadgad, from which place they departed, and camped in Jetebatha, in a land of waters and torrents.

8 På den tiden afskiljde Herren Levi slägte, till att bära Herrans förbunds ark, och till att stå för Herranom, till att tjena honom, och lofva hans Namn, allt intill denna dag.

At that time he separated the tribe of Levi, to carry the ark of the covenant of the Lord, and to stand before him in the ministry, and to bless in his name until this present day.

9 Derföre skulle de Leviter ingen del eller arf hafva med sina bröder; ty Herren är deras arf, såsom Herren din Gud dem sagt hafver.

Wherefore Levi hath no part nor possession with his brethren: because the Lord himself is his possession, as the Lord thy God promised him.

10 Och jag stod på bergena, såsom tillförene, fyratio dagar och fyratio nätter, och Herren bönhörde mig än i den gången, och Herren ville icke förgöra dig.

And I stood in the mount, as before, forty days and nights: and the Lord heard me this time also, and would not destroy thee.

11 Men Herren sade till mig: Statt upp, och gack åstad, att du går för folket, att de inkomma, och intaga landet, som jag deras fäder svorit hafver dem att gifva.

And he said to me: Go, and walk before the people, that they may enter, and possess the land, which I swore to their fathers that I would give them.

12 Nu, Israel, hvad äskar Herren din Gud af dig, utan att du skall frukta Herran din Gud, att du vandrar i alla hans vägar, och älskar honom, och tjenar Herranom dinom Gud, af allo hjerta och af allo själ;

And now, Israel, what doth the Lord thy God require of thee, but that thou fear the Lord thy God, and walk in his ways, and love him, and serve the Lord thy God, with all thy heart, and with all thy soul:

13 Att du håller Herrans bud och hans rätter, de jag dig bjuder i denna dag, på det att dig må väl gå?

And keep the commandments of the Lord, and his ceremonies, which I command thee this day, that it may be well with thee?

14 Si, himmelen och alla himlars himlar, och jorden, och allt det deruti är, är Herrans dins Guds;

Behold heaven is the Lord’s thy God, and the heaven of heaven, the earth and all things that are therein.

15 Dock likväl hafver Herren allena haft vilja till dina fäder, så att han älskade dem, och hafver utvalt deras säd efter dem, nämliga eder, utöfver allt folk, såsom det ock tillgår på denna dag.

And yet the Lord hath been closely joined to thy fathers, and loved them and chose their seed after them, that is to say, you, out of all nations, as this day it is proved.

16 Så omskärer nu edars hjertas förhud, och varer icke mer halsstyfve.

Circumcise therefore the foreskin of your heart, and stiffen your neck no more.

17 Förty Herren edar Gud är en Gud öfver alla gudar, och en Herre öfver alla herrar, en stor Gud, mägtig och förfärlig, den ingen person aktar, och tager inga mutor;

Because the Lord your God he is the God of gods, and the Lord of lords, a great God and mighty and terrible, a who accepteth no person nor taketh bribes.

18 Och skaffar dem faderlösom och enkom rätt, och älskar de främmande, så att han gifver dem födo och kläde.

He doth judgment to the fatherless and the widow, loveth the stranger, and giveth him food and raiment.

19 Derföre skolen I ock älska de främmande; ty I hafven ock varit främmande uti Egypti land.

And do you therefore love strangers, because you also were strangers in the land of Egypt.

20 Herran din Gud skall du frukta; honom skall du tjena; till honom skall du hålla dig, och svärja vid hans Namn.

Thou shalt fear the Lord thy God, and serve him only: to him thou shalt adhere, and shalt swear by his name.

21 Han är ditt lof, och din Gud, den med dig så stor och förfärlig ting gjort hafver, såsom din ögon sett hafva.

He is thy praise, and thy God, that hath done for thee these great and terrible things, which thy eyes have seen.

22 Dine fäder foro neder uti Egypten med sjutio själar; men nu hafver Herren din Gud förökat dig, såsom stjernorna på himmelen.

In seventy souls thy fathers went down into Egypt: and behold now the Lord thy God hath multiplied thee as the stars of heaven.