Daniel 8
1 Uti tredje årena af Konung Belsazars rike syntes mig, Daniel, en syn, efter den som mig i förstone synts hade.
Padixaⱨ Bǝlxazar tǝhtkǝ olturup üqinqi yili, mǝnki Daniyal ikkinqi bir ƣayibanǝ alamǝtni kɵrdüm.
2 Men jag var, då jag denna syn såg, i Susan, hufvudstadenom i Elams land, vid den älfven Ulai.
Ƣayibanǝ kɵrünüxtǝ, ɵzümni Elam ɵlkisidiki Xuxan ⱪǝl’ǝsidǝ kɵrdüm. Kɵrünüxtǝ mǝn Ulay qong ɵstingi boyida idim.
3 Och jag hof upp min ögon, och såg; och si, en vädur stod för älfvene, och han hade tu hög horn; dock det ena högre än det andra, och det högsta växte sist.
Beximni kɵtürüp ⱪarisam, ikki münggüzi bar bir ⱪoqⱪarning qong ɵstǝng aldida turƣanliⱪini kɵrdüm. Uning münggüzi egiz bolup, bir münggüz yǝnǝ biridin egiz idi; egizrǝk bolƣan münggüz yǝnǝ birsidin keyinrǝk ɵsüp qiⱪⱪanidi.
4 Jag såg, att väduren stötte med hornen vesterut, norrut och söderut; och intet djur kunde bestå för honom, eller fria sig ifrå hans hand, utan han gjorde hvad han ville, och vardt stor.
Mǝn ⱪoqⱪarning ƣǝrb, ximal wǝ jǝnub tǝrǝplǝrgǝ üsüwatⱪinini kɵrdüm. Ⱨeqⱪandaⱪ ⱨaywan uningƣa tǝng kelǝlmǝytti wǝ ⱨeqkim ⱨeqkimni uning qanggilidin ⱪutⱪuzalmaytti. U nemǝ ⱪilixni halisa, xuni ⱪilatti, barƣanseri ⱨǝywǝtlik bolup ketiwatatti.
5 Och vid jag gaf der akt uppå, så kom en getabock, vestanefter, öfver hela jordena, så att han intet kom vid jordena; och den bocken hade ett skönt horn emellan sin ögon.
Mǝn bu toƣruluⱪ oylawatattim, mana, ƣǝrb tǝrǝptin bir tekǝ putliri yǝrgǝ tǝgmigǝn ⱨalda pütün jaⱨanni kezip yügürüp kǝldi. Uning ikki kɵzi arisiƣa kɵrünǝrlik qong bir münggüz ɵsüp qiⱪⱪanidi.
6 Och han kom allt intill den väduren som tu horn hade, den jag såg stå för älfvene, och han lopp i sine vrede väldeliga intill honom.
U mǝn dǝslǝp kɵrgǝn ⱨeliⱪi ɵstǝng boyida turƣan ikki münggüzlük ⱪoqⱪarƣa ⱪarap ⱪǝⱨri bilǝn xiddǝtlik etildi.
7 Och jag såg, att han kom hardt intill väduren, och förgrymmade sig öfver honom, och stötte till väduren, och sönderslog hans tu horn; och väduren hade ingen magt till att stå honom emot, utan han stötte honom till markena, och trampade uppå honom; och ingen förmåtte hjelpa väduren utu hans hand.
Mǝn uning ⱪoqⱪarƣa yeⱪin kelip, ƣǝzǝp bilǝn ⱪoqⱪarni üsüp ikki münggüzini sunduriwǝtkǝnlikini kɵrdüm. Ⱪoqⱪarning ⱪarxiliⱪ kɵrsǝtküdǝk madari ⱪalmiƣanidi, tekǝ uni yǝrgǝ yiⱪitip, dǝssǝp-qǝylidi, tekining qanggilidin uni ⱪutⱪuziwalidiƣan adǝm qiⱪmidi.
8 Och den getabocken vardt ganska stor, och då han som starkast vorden var, gick det stora hornet sönder, och i dess stad växte fyra sköna, emot fyra himmelens väder.
Tekǝ barƣanseri ⱨǝywǝtlik bolup kǝtti; lekin u heli küqiyip bolƣanda, qong münggüzi sunup qüxüp, ǝslidiki jayidin asmandiki tɵt xamalƣa ⱪarap turidiƣan, kɵzgǝ kɵrünǝrlik tɵt münggüz ɵsüp qiⱪti.
9 Och af enodera växte ett litet horn; det vardt ganska stort, söderut, österut, och inemot det lustiga landet.
Bu tɵt münggüzning iqidiki biridin yǝnǝ bir münggüz ɵsüp qiⱪti. U kiqik münggüz ɵsüp intayin ⱨǝywǝtlik boldi, jǝnub, xǝrⱪ tǝrǝplǝrgǝ wǝ «güzǝl zemin»ƣa ⱪarap tǝsir küqini kengǝytti.
10 Och det växte allt intill himmelens här, och kastade somliga neder dädan, och af stjernorna till jordena, och trampade uppå dem.
U intayin ⱨǝywǝtlik bolup, ⱨǝtta samawiy ⱪoxundikilǝrgǝ ⱨujum ⱪilƣudǝk dǝrijigǝ yǝtti, samawiy ⱪoxundikilǝrdin wǝ yultuzlardin birmunqisini yǝrgǝ taxlap, ularning üstigǝ dǝssidi
11 Ja, det växte allt intill Förstan för hären; och tog bort ifrå honom det dagliga offret, och förödde hans helgedoms boning.
(u tolimu mǝƣrurlinip, ⱨǝtta samawiy ⱪoxunning Sǝrdari bilǝn tǝng bolmaⱪqi bolup, ibadǝthanida Sǝrdarƣa atap kündilik ⱪurbanliⱪ sunuxni ǝmǝldin ⱪaldurdi, ⱨǝmdǝ Sǝrdarning ibadǝthanisidiki «muⱪǝddǝs jay»ni wǝyran ⱪiliwǝtti.
12 Och sådana magt vardt honom gifven emot det dagliga offret för syndernas skull, så att han skulle slå neder sanningena, och hvad han gjorde, skulle framgång hafva.
Asiyliⱪ tüpǝylidin Hudaning hǝlⱪi wǝ kündilik ⱪurbanliⱪ qong münggüzgǝ tapxurulidu). U ⱨǝⱪiⱪǝtni ayaƣ asti ⱪilidu; uning barliⱪ ixliri naⱨayiti onguxluⱪ boldi.
13 Men jag hörde en heligan tala; och den samme helige sade till en som talade: Huru länge skall dock denna synen, om det dagliga offret, vara, och om synderna, för hvilkas skull denna förödning sker, så att både helgedomen och hären förtrampad varder?
Kǝynidin, bir muⱪǝddǝs [pǝrixtining] sɵz ⱪilƣanliⱪini anglidim, xuning bilǝn yǝnǝ bir muⱪǝddǝs [pǝrixtǝ] sɵz ⱪilƣan [pǝrixtidin]: — Ƣayibanǝ alamǝttǝ kɵrüngǝn bu wǝⱪǝlǝr, yǝni «wǝyran ⱪilƣuqi» asiyliⱪ, kündilik ⱪurbanliⱪning ǝmǝldin ⱪalduruluxi, ⱨǝmdǝ muⱪǝddǝs ibadǝthanidiki «muⱪǝddǝs jay»ning ⱨǝm Hudaning hǝlⱪining ayaƣ asti ⱪilinixi ⱪanqilik waⱪit dawamlixidu? — dǝp soriƣanliⱪini anglidim.
14 Och han svarade mig: Det är tutusende och trehundrade dagar, efter afton och morgon räknandes, så skall helgedomen åter vigder varda.
Ⱨeliⱪi pǝrixtǝ manga jawabǝn: — Bu ixlar ikki ming üq yüz keqǝ-kündüz dawamlixidu. Bu mǝzgildin keyin muⱪǝddǝs ibadǝthanidiki «muⱪǝddǝs jay» pakizlinip ǝsligǝ kǝltürülidu, — dedi.
15 Och då jag, Daniel, såg den synena, och hade gerna förståndit henne; si, då stod för mig såsom en man.
Bu ƣayibanǝ kɵrünüxni kɵrgǝndin keyin, mǝnki Daniyal uning mǝnisini oylawatⱪinimda, mana, aldimda adǝmning ⱪiyapitidǝ birsi pǝyda bolup ɵrǝ turdi.
16 Och jag hörde emellan Ulai ene menniskos röst, som ropade och sade: Gabriel, uttyd dessom synena, så att han förstår henne.
Ulay ɵstingining otturisidin: — Əy Jǝbrail, bu adǝmgǝ ƣayibanǝ alamǝtni qüxǝndürüp bǝr, — degǝn bir adǝmning küqlük awazini anglidim.
17 Och han kom hardt intill mig; och jag vardt förskräckt, då han kom, och föll neder uppå mitt ansigte, och han sade till mig: Gif akt häruppå, du menniskobarn, ty denna synen lyder uppå ändans tid.
[Jǝbrail] yenimƣa kǝldi. Kǝlgǝndǝ, mǝn naⱨayiti ⱪorⱪup ketip yǝrgǝ yiⱪilip düm qüxtüm. U manga: — Əy insan oƣli, sǝn xuni qüxinixing kerǝkki, bu ƣayibanǝ alamǝt ahir zaman toƣrisididur, — dedi.
18 Och då han talade med mig, dignade jag af vanmägtighet neder på mitt ansigte till jordena; men han tog uppå mig, och rätte mig upp, så att jag blef ståndandes.
U gǝp ⱪiliwatⱪanda mǝn biⱨox ⱨalda yǝrdǝ düm yatattim. Lekin u manga xundaⱪ bir yenik tegipla meni turƣuzdi wǝ manga mundaⱪ dedi: —
19 Och han sade: Si, jag vill visa dig, huru det gå skall på yttersta vredenes tid; ty änden hafver sin bestämda tid.
«Mǝn ⱨazir sanga [Hudaning] ƣǝzipi kǝlgǝn mǝzgildǝ keyinki ixlarning ⱪandaⱪ bolidiƣanliⱪini kɵrsitip berǝy. Qünki bu ƣayibanǝ alamǝt zamanlarning bekitilgǝn ahirⱪi nuⱪtisi toƣrisididur.
20 Väduren med de tu horn, som du sågst, äro de Konungar i Meden och Persien;
Sǝn kɵrgǝn ikki münggüzlük ⱪoqⱪar Media bilǝn Pars padixaⱨlirini kɵrsitidu.
21 Men getabocken är Konungen i Grekeland; det stora hornet emellan hans ögon är den förste Konungen.
Yawa tekǝ bolsa Gretsiyǝ padixaⱨliⱪi bolup, kɵzining otturisidki kɵzgǝ kɵrünǝrlik münggüz bolsa, uning birinqi padixaⱨidur.
22 Men att fyra stodo i dess stad, då det sönderslagit vardt, betyder, att fyra rike skola uppkomma af det folket; men icke så mägtig som han var.
U münggüz sunup kǝtkǝndin keyin ornidin ɵsüp qiⱪⱪan ⱨeliⱪi tɵt münggüz bu ǝlning tɵt padixaⱨliⱪⱪa bɵlünidiƣanliⱪini kɵrsitidu. Biraⱪ ularning küqi birinqi padixaⱨliⱪⱪa yǝtmǝydu.
23 Efter dessa riken, när öfverträdelsen stor vorden är, skall uppkomma en arg och listig Konung.
Bu padixaⱨliⱪlarning ahirⱪi mǝzgilidǝ, asiyliⱪ ⱪilƣuqilarning gunaⱨi toxuxi bilǝn tolimu nomussiz, qigix mǝsililǝrni bir tǝrǝp ⱪilalaydiƣan bir padixaⱨ mǝydanƣa qiⱪidu.
24 Han skall vara mägtig, dock icke genom sina kraft; han skall underliga föröda, och skall hafva framgång, att han det uträttar; han skall förstöra de starka, och det heliga folket.
Uning küqi heli zor bolidu, lekin ǝmǝliyǝttǝ bu küq ɵzlükidin qiⱪmaydu; u misli kɵrülmigǝn wǝyranqiliⱪni kǝltürüp qiⱪiridu. Uning ixliri jǝzmǝn onguxluⱪ bolup, nemini halisa xuni ⱪilalaydu. U küqlüklǝrni wǝ [Hudaning] muⱪǝddǝs mɵmin hǝlⱪini yoⱪitidu.
25 Och genom hans klokhet skall hans bedrägeri framgå, och han skall upphäfva sig i sitt hjerta, och genom framgång skall han många förderfva, och skall uppsätta sig emot alla Förstars Första; men han skall utan hand förlagd varda.
Ɵz ustatliⱪi bilǝn uning nazariti astida ⱨǝrⱪandaⱪ ⱨiylǝ-mikirlik heli ronaⱪ tapidu. U kɵnglidǝ tǝkǝbburlixip ɵzini qong tutidu; baxⱪilarning ɵzlirini bihǝtǝr ⱨes ⱪilƣan waⱪtidin paydilinip tuyuⱪsiz zǝrb ⱪilip nurƣun kixilǝrni ⱨalak ⱪilidu; u ⱨǝtta oquⱪtin oquⱪ «Əmirlǝrning Əmiri»gǝ ⱪarxi qiⱪidu. Lekin u ahirda insanlarning ⱪolisiz ⱨalak ⱪilinidu.
26 Denna synen, om afton och morgon, som dig sagd är, hon är sann; men du skall hålla synena hemliga, ty det är ännu en lång tid dit.
Sanga ayan ⱪilinƣan, ahxamdin ǝtigǝngiqǝ dawamlaxⱪan bu ƣayibanǝ alamǝt ǝmǝlgǝ axmay ⱪalmaydu. Lekin sǝn uni waⱪtinqǝ mǝhpiy tut. Qünki u kɵp künlǝr keyinki kǝlgüsi ⱨǝⱪⱪididur».
27 Och jag, Daniel, vardt svag, och låg i några dagar krank; sedan stod jag upp, och beställde Konungens ärende, och förundrade mig uppå synena; och ingen var, som kunde reda mig henne ut.
Mǝnki Daniyal maƣdurumdin ⱪelip, birnǝqqǝ kün aƣrip yetip ⱪaldim. Keyin ornumdin turup yǝnila padixaⱨning ixlirida boldum. Lekin bu ƣayibanǝ alamǝt kɵnglümni parakǝndǝ ⱪiliwǝtkǝnidi. Uning mǝnisini yexǝlǝydiƣan adǝm yoⱪ idi.
