Daniel 7
1 Uti första årena Belsazars, Konungens i Babel, hade Daniel en dröm och syn på sin säng; och han skref den samma drömmen, och författade honom alltså:
Hagi Belsasa'ma agafa huno Babiloni kinima efore'ma huno mania kafufina, Danieli'a mago zupa sipa'are mase'neno ava'nagnaza keteno amanage huno avona krente'ne.
2 Jag, Daniel, såg en syn om nattene, och si, de fyra väder under himmelen stormade emot hvartannat på stora hafvena.
Nagra Danieli'na kenage'ma mase'nena ava'nagna zama koana, ama mopafina maka asoparegatira zaho eazamo ra hagerina emeri kranto kranto hu'ne.
3 Och fyra stor djur stego upp utu hafvet, ju det ena annorlunda än det andra;
Anama hutege'na koana, hagerimpintira 4'a tusizankna ruzahu ruzahu afi'zaga atiramiza e'naze.
4 Det första såsom ett lejon, och hade vingar såsom en örn; jag såg till, intilldess att vingarne vordo thy afryckte, och det vardt tagit bort af jordene, och det stod på sina fötter såsom en menniska; och thy vardt ett menniskligit hjerta gifvet.
Kotama atirami'nea afi zagamo'a laionigna higeno, tumpamofoma hiaza huno ageko'na hunte'ne. Anante negoge'za ana afi'zagamofo ageko'na eri ampukasi atre'naze. Anama hute'za atrazageno'a vahe'mo'ma hiaza huno, tare agiareti mopare reno oti'ne. Hagi ana afi'zagamofona vahe antahintahi ami'ne.
5 Och si, det andra djuret dernäst var likt enom björn, och stod på den ena sidone, och hade i sinom mun, ibland sina tänder, tre stora långa tänder; och man sade till det: Statt upp, och ät mycket kött.
Anante nampa 2 afi'zagama koana beagna hu'neankino, agia mopafi reno oti'nege'na kogeno, mago zagamofona 3'a asoza zaferina agipi haninkofi'ne. Anante antahugeno mago vahe'mofo agerumo'a asamino, Otio! Otinka nama'a vahe'mofo avufgama nenaku'ma hanunka no hu'ne.
6 Efter detta såg jag, och si, ett annat djur, likt enom parde, det hade fyra vingar, såsom en fogel, på sin rygg; och det samma djuret hade fyra hufvud, och thy vardt magt gifven.
Anante nampa 3 afi'zagama ke'noana lepatigna higeno, amagenafina namamofoma hiaza huno 4'a agekona huntegeno, 4'a aseni hunte'nea zaga efore hige'na ke'noe. Ana higeno ana zagamofona mikazama kegavama hu hihamu hankavea ami'ne.
7 Efter detta såg jag i denna synene om nattena, och si, det fjerde djuret var grufveligit och förskräckligit, och mägta starkt, och hade stora jerntänder; åt omkring sig, och förkrossade, och hvad qvart var, trampade det med sina fötter. Det var ock mycket annars än de förra, och hade tio horn.
Hagi anante kenage'ma ava'nagna zama kofina, magora nampa 4 afi zaga ke'noe. Ana zagamofona koro huga avugosa huntenegeno, hankavenentake hu'neno ainire ave hunte'neankino, ana aveteti ha'ma huntaza vahera anintrantru huno neneno zamatrea vahe'enena agianuti maka rentrantru ahe vagare'ne. Ana zagamo'a 3'a afi zagagafa zamagatereno ruzahu hu'neankino, 10ni'a pazive asenifina hunte'nege'na ke'noe.
8 Då jag nu skådade hornen, si, då gick der ut ibland dem ett annat litet horn, för hvilko de tre främsta hornen afstött vordo; och si, det samma hornet hade ögon såsom menniskoögon, och en mun, den stor ting talade.
Hanki ana zagamofo 10ni'a pazivetamima negogeno'a, ana pazivemokizmi amu'no zamifintira ame huno mago osi pazive mareri'ne. Ana pazivemo'a ko'ma me'nea 3'a pazivetamina retagre netreno, zamagri nona eri'ne. Ana osi pazivemofona vahe avurgagna avurgarare hunte'negeno, agi'ma hunte'nefintira veganokno ke nehuno, avufga erisgahu naneke nehige'na antahi'noe.
9 Sådant såg jag, tilldess stolar framsatte vordo, och den gamle satte sig, hvilkens kläde var snöhvitt, och håret på hans hufvud såsom ren ull; hans stol var alltsammans eldslåge, och hans hjul brunno af eld.
Ana ava'nafima koge'za kini trara eri'za e'za noma'are erinte fatgo hu'za eme nentage'na ke'noe. Anama hutazageno'a korapa'ma mani'neno, mani vava nehia Anumzamo'a tra'a erino mani'neno vahe refko huzmantenaku eme ante'ne. Kukenama hu'nea kukenamo'a efeke hampomo hiaza huno efenentake nehigeno, azokamo'a efenentake hu'ne. Hagi agrama mani'nea kini tra'mofona tevemo hagna hagna nehigeno, anama mani'nea tra'mofo wirifina tevemo akarukaru huno nerege'na ke'noe.
10 Och af honom utgick en lång eldstrimma: Tusende sinom tusend tjente honom, och tio sinom hundrade tusend stodo för honom. Domen vardt hållen, och böckerna vordo upplåtna.
Ana nehigeno agrama mani'nefintira teve tirupinti tinkna huno varehirami varehirami huno tevemo'a e'ne. Ana nehige'za tausen tausenia agatereno rama'a vahetamimo'za agri tvaontera mani'neza agri eri'zana erinentazageno, ohampriga'a vahe krerfamo'za Agri avuga oti'naze. Anante keagafina ufreno agafa huno keaga refko hu'za higeno, avontafe tamimo'a ru vakarente vagarege'na ke'noe.
11 Jag såg till, för de stora ords skull, som det hornet talade; jag såg till, intilldess djuret dräpit vardt, och dess kropp förgicks, och i eld kastad vardt;
Hagi ana ava'nafima koana ana osi pazivemo'a tusiza huno avufga erisga hu nanekea nehige'na ke'noe. Ana nehige'na negoge'za nampa 4 afi zaga ahe'za avufga'a tevefi kre fanane hu'naze.
12 Och de andra djurs välde också ute var; ty dem var en tid och stund bestämd, huru länge hvartdera vara skulle.
Hagi ana 3'a afi zaga kafamokizmia hihamu hankave zamia eri atre'neanagi, huhampri ante'nea kna'ama esigu osi'a kna zamatrege'za mani'naze.
13 Jag såg i denna synene om nattene; och si, en kom i himmelens sky, såsom ens menniskos Son, allt intill den gamla, och han vardt framhafd för honom.
Ana kenage'ma mago'anema ke'noa ava'nafina, vahe'mofo mofavregna ne'mo hampompi mani'neno monafintira e'ne. Ana hume eazamo korapa'ma mani'neno manivava huno ne-ea Anumzamo'ma mani'nea tavaonte egeno agrama nemanifinka avreno ufre'ne.
14 Honom gaf han våld, äro och rike, att all land, och folk, och tungomål, skulle tjena honom: Hans välde är evigt, det icke förgås, och hans rike hafver ingen ända.
Ana huteno ragine, hankavene maka ama mopafima mani'naza vahe'ma kegavama hania hihamu hankavea agrike ami'neanki'za, maka ama mopafima ru zamavufagane ru zamavufagane vahe'ma mani'ne'za, ru zamageru ru zamageru'ma neraza vahe'mo'za agri kege antahigahaze. Agrama kinima manino kegavama hania kumamo'a, mevava hanigeno mago zamo'a eri haviza osugahie.
15 Jag, Daniel, förskräckte mig derföre, och sådana syn förfärade mig.
Hagi nagra Danieli'na ana ava'nama ketena tusi antri nehugeno, nagu'amo'a kna nehige'na, antahintahi hakare hu'noe.
16 Och jag gick till en af dem som der stodo, och bad honom, att han skulle gifva mig en viss undervisning om allt detta; och han talade med mig, och tedde mig hvad det betydde:
Ana hige'na Anumzamo'ma nemania kini tra'mofo tvaonte'ma mani'za vahepi mago'mofonte vu'na, ana ava'namofo agu'agesa'a eri ama hunka nasamio hu'na antahige'noe. Anama hugeno'a amanage huno eri ama huno nasami'ne.
17 Dessa fyra stora djur äro fyra rike, som på jordena komma skola;
Kagrama 4'a afi zagagafama ava'nafima ke'nana zamofo agu'agesamo'a amana hu'ne, ama mopafintira 4'a hankavenentake kinia efore hugahaze.
18 Men dens Högstas helige skola intaga riket och skola besitta det i evig tid.
Hianagi marerisa Anumzamofo avure'ma ruotage'ma hu'naza vahe'amokizmia, ana mopa zamisnige'za kegava hu vava hu'za vugahaze.
19 Sedan hade jag gerna vetat en viss undervisning om det fjerde djuret, hvilket platt annars var, än all de andra, ganska grufveligit; det jerntänder och kopparklor hade, det omkring sig åt, och förkrossade, och det qvart var med sina fötter trampade;
Hagi nampa 4 afi zagama ke'noa zamofo agu'agesa'a eri ama huno nasamisniegu hu'noe. Na'ankure agra mago'a afi zagakfa zamagatereno ruzahu hu'neankino, vahera zamazeri koro huga zaga mani'ne. Ana hu'neankino agri'ma ha'ma hunte'naku'ma nehaza vahera ainire aveteti'ene bronsire azankonuti anintrantru neheno atreama'a agareti rehapa titre'ne.
20 Och om de tio horn på dess hufvud, och om det andra som uppväxte, för hvilko tre afföllo; och om det samma hornet som ögon hade, och en mun, som stor ting talade, och större var än de der bredvid voro.
Anazanke hu'na ana zagamofo asenifima 10ni'a pazive'ma me'nea zamofonku'ene, 3'a pazive'ma retagare netreno'ma zamagri noma eri'nea osi pazive'mofo agu'agesa'a eri ama huno nasamisniegu hu'noe. Ana osi pazivemo'a ruzahu huno mago'a pazivera zamagatere neankino, vahe avurga huntegeno agi'enena hunte'neankino, ana agipintira ke hakarea nehuno avufga erisga hu naneke hu'ne.
21 Och jag såg det samma hornet strida emot de heliga, och det behöll segren emot dem;
Ana ava'nafima kogeno'a ana pazivemo'a Anumzamo'ma huhampri'nea vahera ha' huzmagatere'ne.
22 Tilldess den gamle kom, och höll dom för dens Högstas heligom, och tiden kom, att de helige intogo riket.
Anama nehigeno'a Marerisa Anumzama korapa mani'neno mani vavama huno ne-ea Anumzamo anante eno, keaga eme refko huno agra vahe'a zamaza hu'ne. Anama hutege'za Anumzamofo vahe'mo'zama kinima mani'za maka zama kegavama hanaza knamo'a ehanati'ne.
23 Han sade alltså: Det fjerde djuret skall vara det fjerde riket på jordene, hvilket mägtigare skall vara än all rike; det skall uppäta, förtrampa och förkrossa all land.
Anante amanage huno eriama huno nasami'ne, nampa 4 afi zagama ke'nana zamofo agafa'amo'a, nampa 4 hankave kuma efore hugahiankino, ruga'amokizmia zamagatereno ruzahu kna hugahiankino, maka ama mopafi vahera zamazeri haviza nehuno, agiareti zamare hapatigahie.
24 De tio horn betyda tio Konungar, som i de rikena uppkomma skola; efter dem skall en annan uppkomma, han skall vara mägtigare än någor af de förra, och skall undertrycka tre Konungar.
Hanki 10ni'a pazive'ma ke'nana zamofo agafa'amo'a, anama hankavenentake kinimo'ma kegavama hu'nesnia mopafintira 10ni'a kini vahe efore hu'za mopa kegava hugahaze. Anama hutesnageno'a, anantera mago kini efore huno mopa kegava hugahie. Hianagi 10ni'a kini vahera ru zamagtereno ruzahukna hugahiankino, 3'a kini vahera zamazeri atregahie.
25 Han skall försmäda den Högsta, och för störa dens Högstas heliga; och skall taga sig före att förvandla tider och lag; men de skola varda gifne uti hans hand i en tid, och några tider, och en half tid.
Ana kini ne'mo'a Marerisa Anumzamofo agia huhaviza hunenteno, Anumzamo'ma huhampari zamante'nesnia vahera zamazeri haviza hugahie. Ana nehuno mono'ma nehu'za musenkasema nehaza knane, kasegenena eri ruzahe nehuno, agrama kegavama huzmantesniana 3'a kafugi 6si'a ikamofo agu'afi kegava huzmantegahie.
26 Derefter skall domen hållen varda; så skall då hans välde borttaget varda, så att han skall i grund förderfvad och förgjord varda.
Hianagi Anumzamo'a keagafi azeri otino refko hunenteno, maka hankave'a eri atrevaga resnigeno ru'enena otino mago zana osugahie.
27 Men riket, magten och väldet under hela himmelen skall varda gifvit dens Högstas heligo folke, hvilkes rike evigt är; och allt välde skall tjena honom, och lyda honom.
Hanki anante ama mopafi kini vahe'mo'za e'neriza hihamu hankavene, ra zamaginena Marerisa Anumzamo'a zamagripintira erimareno, Agrama huhampari zamante'nea vahe zamigahie. Agra kinia mani vava huno vugahianki'za, maka kva vahe'mo'za agri eri'zanke eneri'za agri kege antahigahaze.
28 Det var änden på talet. Men jag, Daniel, vardt svårliga bedröfvad i mina tankar, och mitt ansigte förvandlade sig uppå mig; dock behöll jag talet i mitt hjerta.
Hagi nagra Danieli'nama ke'noa ava'namofo nanekemo'a amare emente. Nagra ana ava'nama kete'na tusi koro nehu'na antahintahi hakare nehugeno, navugosamo'a rukrahe hu'ne. Hianagi ana zamofo nanekea vahera ozamasami atrogeno nagu'afi me'ne.
