Daniel 7
1 Uti första årena Belsazars, Konungens i Babel, hade Daniel en dröm och syn på sin säng; och han skref den samma drömmen, och författade honom alltså:
I KA makahiki mua o Belehazara, ke alii o Babulona, he moe uhane ko Daniela, a me ka lia o kona poo maluna o kona wahi moe. Alaila palapala iho la o Daniela i ua moe la, a hoike aku ia i ka nui o ia mau mea.
2 Jag, Daniel, såg en syn om nattene, och si, de fyra väder under himmelen stormade emot hvartannat på stora hafvena.
Olelo aku la o Daniela, i aku, Ua ike au ma ko'u hihio ana i ka po, aia hoi, ua paio ikaika ae la ua makani eha o ka lani maluua iho o ke kai nui.
3 Och fyra stor djur stego upp utu hafvet, ju det ena annorlunda än det andra;
A hoea mai la na holoholona nui eha mailoko mai o ke kai, ua like ole ko lakou ano kekahi me kekahi.
4 Det första såsom ett lejon, och hade vingar såsom en örn; jag såg till, intilldess att vingarne vordo thy afryckte, och det vardt tagit bort af jordene, och det stod på sina fötter såsom en menniska; och thy vardt ett menniskligit hjerta gifvet.
O ka mua, ua like ia me ka liona, a he mau eheu aeto kona; ike aku la au a mokumokuia iho la kona mau eheu, a hapaiia ae la ia iluna mai ka honua ae, a hookuia ae la ma na wawae me he kanaka la, a haawiia aku he naau kanaka noua.
5 Och si, det andra djuret dernäst var likt enom björn, och stod på den ena sidone, och hade i sinom mun, ibland sina tänder, tre stora långa tänder; och man sade till det: Statt upp, och ät mycket kött.
Aia hoi, kekahi holoholona e, o ka lua ia, o kona ano ua like ia me ka bea, hoala ae la oia ia ia iho ma kona aoao iho, aia hoi, ekolu iwi aoao iloko o kona waha iwaena o kona mau niho; a olelu ae la lakou ia ia, E ku ae oe, e ai i ka io he nui.
6 Efter detta såg jag, och si, ett annat djur, likt enom parde, det hade fyra vingar, såsom en fogel, på sin rygg; och det samma djuret hade fyra hufvud, och thy vardt magt gifven.
A mahope iho o keia, ike aku ia au, aia hoi kekahi, ua like me ka leopadi, a maluua o kona kua eha mau eheu manu; eha no hoi poo o ua holoholona la; a ua haawiia mai ia ia ke alii ana.
7 Efter detta såg jag i denna synene om nattena, och si, det fjerde djuret var grufveligit och förskräckligit, och mägta starkt, och hade stora jerntänder; åt omkring sig, och förkrossade, och hvad qvart var, trampade det med sina fötter. Det var ock mycket annars än de förra, och hade tio horn.
A mahopo iho o keia, ike hou aku la au ma ka hihio ana i ka po, aia hoi kekahi holoholona e, o ka ha ia, he mea weliweli loa ia, he mea makau nui, he nui hoi kona ikaika; he mau niho hao nui kona, ua ai wale aku ia, a okaoka liilii, a hehi iho la ia i ke koena malalo o kona mau wawae; aole ia i like iki me na holoholona mamua. He umi hoi na pepeiaohao ona.
8 Då jag nu skådade hornen, si, då gick der ut ibland dem ett annat litet horn, för hvilko de tre främsta hornen afstött vordo; och si, det samma hornet hade ögon såsom menniskoögon, och en mun, den stor ting talade.
I ko'u noonoo ana i ua mau pepeiaohao la, aia hoi, kupu mai la iwaenakonu o lakou kekahi pepeiaohao uuku, uhukiia ae la imua ona na pepeiaohao mua ekolu: a iloko o ua pepeiaohao uuku la, aia hoi, he mau maka me he maka kanaka la, a he waha hoi e olelo ana i na mea nui.
9 Sådant såg jag, tilldess stolar framsatte vordo, och den gamle satte sig, hvilkens kläde var snöhvitt, och håret på hans hufvud såsom ren ull; hans stol var alltsammans eldslåge, och hans hjul brunno af eld.
Ike aku la au, a ua kauia iho la na nohoalii, a ua noho mai la ka Makamua o na la, ua huali loa kona kapa e like me ka hau, a o ka lauoho o kona poo ua like me ka hulu hipa maemae; o kona nohoalii, ua like ia me ka lapalapa ana o ke ahi, a o kona mau kaa e like me ke ahi e aa ana.
10 Och af honom utgick en lång eldstrimma: Tusende sinom tusend tjente honom, och tio sinom hundrade tusend stodo för honom. Domen vardt hållen, och böckerna vordo upplåtna.
A puka mai la kekahi lapala pa ahi a kahe ae mai kona alo aku: lawelawe nona na tausani o na tausani, a ku iho la imua ona ua lehulehu o na lehulehu: ua hoonohoia iho la ka hookolokolo, a weheia ae la na buke.
11 Jag såg till, för de stora ords skull, som det hornet talade; jag såg till, intilldess djuret dräpit vardt, och dess kropp förgicks, och i eld kastad vardt;
Nana aku la au, a no ka leo o na huaolelo nui a ua pepeiaohao la i olelo ai; nana au a pepehiia iho la ka holoholona, a ua lukuia kona kino, a ua hooleiia no hoi ma ke ahi e aa ana.
12 Och de andra djurs välde också ute var; ty dem var en tid och stund bestämd, huru länge hvartdera vara skulle.
A o na holoholona i koe, ua laweia'ku ko lakou alii ana; aka ua hooloihiia ko lakou ola ana no kekahi manawa a me ka wa.
13 Jag såg i denna synene om nattene; och si, en kom i himmelens sky, såsom ens menniskos Son, allt intill den gamla, och han vardt framhafd för honom.
A ike aku la no hoi au ma ka hihio ana i ka po, aia hoi, kekahi ua like ia me ke keiki a ke kanaka e hele mai ana ma na ao o ka lani, a hele mai no ia i ka Makamua o na la, a hookokoke lakou ia ia imua ona.
14 Honom gaf han våld, äro och rike, att all land, och folk, och tungomål, skulle tjena honom: Hans välde är evigt, det icke förgås, och hans rike hafver ingen ända.
A ua haawiia mai nona ke alii ana, a me ka nani, a me ke aupuni, i hookauwa nana na lahuikanaka, a me ko na aina, a me na olelo e. O kona alii ana ua mau loa ia, aole ia e pau, a o kona aupuni, aole ia e auhulihia.
15 Jag, Daniel, förskräckte mig derföre, och sådana syn förfärade mig.
Owau, o Daniela nei, ua kaumaha loa kuu naau iloko o kuu kino, a ua pihoihoi au i na lia o kuu poo.
16 Och jag gick till en af dem som der stodo, och bad honom, att han skulle gifva mig en viss undervisning om allt detta; och han talade med mig, och tedde mig hvad det betydde:
Hookokoke aku la au i kekahi o na mea e ku ana malaila, a ninau aku la au ia ia i ka oiaio ana o keia mau mea a pau. Alaila hai mai la oia ia'u, a hoakaka mai ia'u i ke ano o keia mau mea.
17 Dessa fyra stora djur äro fyra rike, som på jordena komma skola;
O keia mau holoholona nui eha, he mau alii lakou eha, na mea e hoea iluna mai ka honua ae.
18 Men dens Högstas helige skola intaga riket och skola besitta det i evig tid.
Aka, o na haipule o ka Mea kiekie loa, e lilo ia lakou ke aupuni; a ia lakou no ke aupuni ia ao aku, ia ao aku, a mau loa aku no.
19 Sedan hade jag gerna vetat en viss undervisning om det fjerde djuret, hvilket platt annars var, än all de andra, ganska grufveligit; det jerntänder och kopparklor hade, det omkring sig åt, och förkrossade, och det qvart var med sina fötter trampade;
Alaila, makemake aku la au e ike i ke ano o ka ha o ua mau holoholona la, i ka mea i ano e i ko lakou a pau, i ka mea weliweli loa, nona na niho hao, a me na maiuu keleawe; ka mea nana i luku a okaoka loa, a hehi no hoi i ke koena malalo o kona mau wawae;
20 Och om de tio horn på dess hufvud, och om det andra som uppväxte, för hvilko tre afföllo; och om det samma hornet som ögon hade, och en mun, som stor ting talade, och större var än de der bredvid voro.
A o kona mau pepeiaohao he umi maluna o kona poo, a me kekahi mea i kupu ae, ua hina hoi na mea ekolu imua ona; ua pepeiaohao la nona na maka, a me ka waha hoi e olelo ana i na mea nui, a ua oi aku ka ikaika o kona maka mamua o ko kona poe hoa.
21 Och jag såg det samma hornet strida emot de heliga, och det behöll segren emot dem;
Ike aku la au i ua pepeiaohao la e kaua aku ana ia i ka poe haipule, a lanakila ia maluna o lakou;
22 Tilldess den gamle kom, och höll dom för dens Högstas heligom, och tiden kom, att de helige intogo riket.
A hiki mai la ka Makamua o na la, a haawiia mai i ka poe haipule o ka Mea kiekie ka hoopai ana; a ua hiki mai ka manawa e lilo ai ke aupuni i ka poe haipule.
23 Han sade alltså: Det fjerde djuret skall vara det fjerde riket på jordene, hvilket mägtigare skall vara än all rike; det skall uppäta, förtrampa och förkrossa all land.
Penei kana i i mai ai, O ka ha o ua mau holoholona la, o ka ha no ia o ke aupuni ma ka honua, he mea ano e ia i na aupuni a pau; a e luku loa ia i ko ka honua, a e hehi ia mea ilalo, a okaoka liilii loa.
24 De tio horn betyda tio Konungar, som i de rikena uppkomma skola; efter dem skall en annan uppkomma, han skall vara mägtigare än någor af de förra, och skall undertrycka tre Konungar.
A o na pepeiaohao he umi noloko mai no o keia aupuni, he mau alii ia he umi e ku mai ana; a o kekahi mea e ku mai ana no mahope o lakou; aole like ia me ka mea mua, a e luku hoi ia i na'lii ekolu.
25 Han skall försmäda den Högsta, och för störa dens Högstas heliga; och skall taga sig före att förvandla tider och lag; men de skola varda gifne uti hans hand i en tid, och några tider, och en half tid.
A e olelo ia i na mea nui ku e i ka Mea kiekie, a e hookaumaha aku ia i ka poe haipule o ka Mea kiekie loa, a e manao iho no ia e hookahuli i na manawa, a me na kanawai; a e haawiia ia mau mea iloko o kona lima, a hiki i ka manawa, a me kekahi manawa, a me ka mahele o ka manawa.
26 Derefter skall domen hållen varda; så skall då hans välde borttaget varda, så att han skall i grund förderfvad och förgjord varda.
Alaila, e hoonohoia ka hookolokolo, a e laweia aku ke aupuni mai ona aku la, e hoopauia ua mea la, a e lukuia hoi, a hiki i ka hopeua.
27 Men riket, magten och väldet under hela himmelen skall varda gifvit dens Högstas heligo folke, hvilkes rike evigt är; och allt välde skall tjena honom, och lyda honom.
Aka, o ke aupuni, a me ke alii ana, a o ka nani o ke aupuni malalo iho o na lani a puni, e haawiia mai i na kanaka haipule o ka Mea kiekie, o kona aupuni he aupuni mau loa ia; ao na'lii a pau, e hookauwa aku, a e malama aku no hoi ia ia.
28 Det var änden på talet. Men jag, Daniel, vardt svårliga bedröfvad i mina tankar, och mitt ansigte förvandlade sig uppå mig; dock behöll jag talet i mitt hjerta.
Eia ka hope o keia mea; Owau, o Daniela, ua kaumaha au i kuu manao iho, ua ano e ko'u maka; aka, ua huna au i keia mea iloko o ko'u naau iho.
