Daniel 6
1 Och Darios syntes godt vara, att han skulle sätta öfver hela riket tjugu och hundrade landshöfdingar.
HE mea pono i ka manao o Dariu e hoonoho maluna o ke aupuni i na alii he haneri a me ka iwakalua, e alii ai lakou maluna o ke aupuni a pau;
2 Öfver dessa satte han tre Förstar; den ene var Daniel, hvilkom de landshöfdingar skulle räkenskap göra, att Konungen dess mindre bekymmer hafva skulle.
A maluna o lakou i ekolu luna, o Daniela ka mua o lakou: i hoike mai keia mau alii i ka lakou mau mea i keia poe, i ole ai e poho ke alii i kekahi mea.
3 Men Daniel gick alla de Förstar och landshöfdingar vidt öfver; ty en hög ande var i honom; derföre tänkte Konungen att sätta honom öfver hela riket.
Alaila, ua hookiekieia o Daniela maluna o na luna a me na'lii, no ka mea, aia iloko ona he naau maikai loa; a manao iho la ke alii e hoonoho ia ia maluna o ke aupuni a pau loa.
4 Fördenskull foro de Förstar och landshöfdingar derefter, huru de kunde finna en sak med Daniel, den emot riket vore; men de kunde ingen sak eller missgerning finna; ty han var trogen, så att man ingen skuld eller ogerning med honom finna kunde.
No ia mea, imi na luna me na'lii i ka hewa iloko o Daniela ma na mea o ke aupuni: aole nae i loaa ka hala a me ka hewa; no ka mea, ua kupono kana, aole i loaa iloko ona kekahi mea kekee a me ka hewa.
5 Då sade männerne: Vi finne ingen sak med Daniel, utan om hans Gudstjenst.
Olelo ae la ua poe la, Aole e loaa ia kakou kekahi hewa iloko o ua Daniela nei, i ole kakou e imi hala ma na mea e pili ana i ke kanawai o kona Akua.
6 Då kommo de Förstar och landshöfdingar tillhopa inför Konungen, och sade till honom alltså: Herre Konung, Darios, Gud unne dig länge lefva.
Alaila hoakoakoa ae la ua poe luna la, a me na alii imua o ke alii, a olelo aku la ia ia, E Dariu, e ke alii e, e ola mau loa oe.
7 De Förstar i rikena, herrarna, landshöfdingarna, Rådet och ämbetsmännerna, hafva alle betänkt, att man skall låta utgå en Konungslig befallning, och ett strängt påbud, att ho som helst i tretio dagar någon ting vill bedja af någon Gud eller mennisko, utan af dig, Konung allena, han skall varda kastad för lejon uti gropena.
Ua kukakuka pu na luna o ke aupuni, na kiaaina, a me na'lii, na kakaolelo, a me na luna koa, e kau i kanawai aupuni, i lilo ia i olelo paa, o ka mea e noi aku i kekahi akua, a i kekahi kanaka e paha, aole ia oe, e ke alii, a hala na la he kanakolu, e hooleiia aku ia iloko o ka lua liona.
8 Derföre, o Konung, måste du detta budet stadfästa, och underskrifva dig; på det att det icke skall omvändt varda, efter de Meders och Persers rätt, det ingen öfverträda djerfves.
Ano, e ke alii e, e hana oe i olelo paa, a e kakau oe i kou inoa ma ua palapala la, i ole e hoololi ia, ma ko ke kanawai o ko Media a me ko Peresia, he mea luli ole.
9 Alltså underskref sig Konungen Darios.
No ia mea, kakau iho la o Dariu ke alii i kona inoa ma ka palapala o ua kanawai la.
10 Som nu Daniel förnam, att sådant bud underskrifvet var, gick han upp i sitt hus; och han hade i sino sommarhuse öppna fenster emot Jerusalem; der föll han tre resor om dagen på sin knä, bad, lofvade och tackade sin Gud, såsom han tillförene plägade göra.
A ike iho la o Daniela, ua kau ka inoa ma ua palapala la, komo iho la oia iloko o kona hale; a ua hamama kekahi mau puka makani o kona keena maluna, ma ka aoao e ku pono ana i Ierusalema, kukuli iho la oia ma kona kuli, ekolu manawa i ka la hookahi, pule aku la, a hoomaikai aku la imua o kona Akua, e like me ia mamua.
11 Då kommo desse männerna hopetals, och funno Daniel bedjandes och åkallandes inför sin Gud.
Akoakoa ae la ua mau kanaka la, a loaa ia lakou o Daniela e pule ana, a e noi ana imua o kona Akua.
12 Så gingo de fram, och talade med Konungen om det Konungsliga budet: Herre Konung, hafver du icke underskrifvit ett bud, att ho som helst i tretio dagar något både af någon gud, eller af någon mennisko, utan af dig Konungenom allena, han skulle kastas för lejon i gropena? Konungen svarade, och sade: Det är sant, och de Meders och Persers rätt skall ingen öfverträda.
Alaila hookokoke aku la lakou, a olelo aku imua o ke alii, no ko ke alii kanawai; Aole anei oe i kau i kou inoa ma ke kanawai, o ka mea i noi aku i kekahi akua, a i ke kahi kanaka e paha, aole ia oe, e ke alii, a hala na la he kanakolu, e hooleiia'ku oia iloko o ka lua liona? Hai mai la ke alii, i mai, He oiaio no ia, ma ko ke kanawai o ko Media, a me ko Peresia poe, ka mea i luli ole.
13 De svarade, och sade för Konungen: Daniel, en af Juda fångar, aktar hvarken dig, o Konung, eller ditt bud, som du underskrifvit hafver; ty han beder tre resor om dagen.
Olelo aku lakou imua o ke alii, i aku la, O Danila, ka mea no ko Iuda poe pio, aole ia i manao ia oe, e ke alii, aole hoi i ke kanawai au i kau iho ai i kou iuoa, aka, ua noi aku oia ekolu pule ana i ka la hookahi.
14 Då Konungen detta hörde, vardt han fast bedröfvad, och vinnlade sig storliga, att han måtte fria Daniel; och arbetade derom intill solen nedergick, att han måtte hjelpa honom.
A lohe ke alii i keia olelo, huhu loa oia ia ia iho, a kau iho la i kona manao maluna o Daniela e hoopakele ia ia; a imi nui iho la ia a napo ka la i mea e hoopakele ia ia.
15 Men männerne kommo samman till Konungen, och sade till honom: Du vetst, herre Konung, att de Meders och Persers rätt är, att all bud och befallningar, som Konungen beslutit hafver, skola oförvandlade blifva.
Alaila akoakoa hou ae la ua poe kanaka la imua o ke alii, olelo aku la lakou i ke alii, i aku, E ike oe, e ke alii, o ke kanawai o ko Media, a me ko Peresia, peneia, aole e hoololiia kekahi olelo paa, a me ke kanawai a ke alii e kau iho ai.
16 Då befallde Konungen, att man skulle hafva Daniel fram, och de kastade honom för lejonen i gropena; men Konungen sade till Daniel: Din Gud, den du utan återvändo tjenar, han hjelpe dig.
A kauoha ae la ke alii, a ua laweia mai o Daniela, a hooleiia iho la oia iloko o ka lua liona. Olelo mai la ke alii ia Daniela, i mai la, O kou Akua, ka mea au i hoomana mau ai, e hoopakele no oia ia oe.
17 Och de båro en sten fram, den lade de på locket af gropene; honom förseglade Konungen med sin egen ring, och med sina väldigas ring, på det att ingen skulle eljest något bruka på Daniel.
Ua laweia no hoi he pohaku, a ua kauia maluna o ka puka o ua lua la; a hoailona ke alii ia mea me kona hoailona, a me ka hoailona o kona mau alii, i hookahuli ole ia ka manao ia Daniela.
18 Och Konungen gick sin väg på sina borg, och åt intet, och lät ingen mat för sig bära, och kunde ej heller sofva.
A i ko ke alii hoi ana i kona halealii, noho iho la oia ia po me ka ai ole i ka ai; aole hoi i laweia kana mau haiawahine imua ona, aole hoi oia i hiamoe iki.
19 Om morgonen bittida, då det dagades, stod Konungen upp, och gick med hast till gropena, der lejonen uti voro.
A ala ae la ke alii iluna i kakahiaka nui, a hele wikiwiki aku la ma ia lua liona.
20 Och som han kom till gropena, ropade han till Daniel med sorgeliga röst; och Konungen sade till Daniel: Daniel, du lefvandes Guds tjenare, hafver ock din Gud, den du utan återvändo tjenar, förmått frälsa dig för lejonen?
A kokoke ia i ka lua, hea aku la ia me ka leo kaniuhu ia Daniela; kahea aku ke alii ia Daniela, i aku la, E Daniela, e ke kauwa a ke Akua ola, ua hiki anei i kou Akua, ka mea au i hookauwa mau aku ai, ke hoopakele ia oe mai na liona ae?
21 Då talade Daniel med Konungen: Herre Konung, Gud unne dig länge lefva!
I mai la o Daniela i ke alii, E ke alii, e ola mau loa oe.
22 Min Gud hafver sändt sin Ängel, hvilken lejonens mun tillhållit hafver, att de hafva ingen skada gjort mig; ty för honom är jag oskyldig funnen: Så hafver jag ej heller något gjort emot dig, Herre Konung.
Ua hoouna mai ko'u Akua i kona anela e hoopaa mai i ka waha o na liona, i ole e hoeha mai lakou ia'u; no ka mea, imua ona aole hala iloko o'u, aole no hoi au i hana ino aku ia oe, e ke alii.
23 Då vardt Konungen ganska glad, och lät taga Daniel utu gropene; och de togo Daniel utu gropene, och man fann platt ingen skada gjord vara uppå honom; ty han hade trott sinom Gud.
Alaila, hauoli nui ke alii no Daniela, a kena aku la e huki ia ia mailoko mai o ka lua. A na hukiia o Daniela mailoko mai o ka lua, aole wahi eha i loaa ia ia, no ka mea, ua paulele aku no ia i kona Akua.
24 Då lät Konungen komma fram de män, som Daniel beklagat hade, och kasta dem inför lejonen i gropena, samt med deras barn och hustrur; och förr än de kommo ned till bottnen, fingo lejonen dem fatt, förkrossade ock alla deras ben.
A kena aku la ke alii alakai mai i ka poe nana i niania wale aku ia Daniela, a e hoolei ia lakou iloko o ka lua liona, o lakou a me ka lakou mau keiki, a me ka lakou mau wahine; a lanakila na liona maluna o lakou, a ua hakihaki liilii loa ia ko lakou mau iwi mamua o ko lakou hiki ana ilalo o ka lua.
25 Sedan lät Konungen Darios skrifva till all land, och folk, och tungomål: Gud gifve eder mycken frid!
Alaila, palapala aku la o Dariu ke alii i na lahuikanaka a pau, me ko na aina, a me na olelo e, ka poe i noho ma ka honua a puni; E mahuahuaia mai ko oukou maluhia.
26 Detta är min befallning, att uti allt mins rikes herradöme skall man frukta och rädas Daniels Gud; ty han är den lefvande Gud, som blifver evinnerliga, och hans rike är oförgängeligit, och hans herradöme hafver ingen ända.
Ke kau nei au i olelo paa, i haalulu na kanaka ma na aina a pau o ko'u aupuni, i makau hoi imua o ke Akua o Daniela; no ka mea, oia ke Akua ola, ua paa mau loa ia, a o kona aupuni, oia ka mea e anai ole ia, a o kona alii ana, e mau loa ana ia.
27 Han är en frälsare och nödhjelpare, och han gör tecken och under, både i himmelen och på jordene; han hafver frälst Daniel ifrå lejonen.
Ke hoopakele mai nei oia, a hoola mai no hoi, ke hana mai nei oia i na hana mana, a me na mea kupaianaha ma ka lani a ma ka honua, oia ka i hoopakele mai ia Daniela mai ka ikaika o na liona mai.
28 Och Daniel var väldig i Darios rike, och desslikes i Cores, den Persens, rike.
Pela i noho maluhia ai o Daniela i ke au ia Dariu, a i ke au ia Kuro o ka Peresia.
