Daniel 5
1 Konung Belsazar gjorde ett härligit gästabåd till sina väldiga och höfvitsmän, och drack sig drucken med dem.
Naʻe ngaohi ʻe Pelesasa ko e tuʻi ha kātoanga kai ki hono ngaahi houʻeiki ʻe toko taha afe, pea ne inu uaine ʻi he ʻao ʻoe toko taha afe.
2 Och då han drucken var, böd han bära fram de gyldene och silfverkärile, som hans fader, NebucadNezar, utu templet i Jerusalem borttagit hade, att Konungen, med sina väldiga, med sina hustrur, och med sina frillor, skulle dricka deraf.
ʻI heʻene kei inu ʻae uaine naʻe fekau ʻe Pelesasa ke ʻomi ʻae ngaahi ipu koula, mo e ngaahi ipu siliva, ʻaia naʻe ʻomi ʻe heʻene tamai ko Nepukanesa mei he falelotu lahi ʻaia naʻe ʻi Selūsalema; koeʻuhi ke inu mei ai ʻe he tuʻi mo e houʻeiki, mo hono ngaahi uaifi, mo hono kau sinifu.
3 Alltså vordo framburne de gyldene kärile, som utu templet, utu Guds huse, i Jerusalem tagne voro; och Konungen, hans väldige, hans hustrur och frillor, drucko deraf.
Pea naʻa nau ʻomi ʻae ngaahi ipu koula, ʻaia naʻe ʻave mei he potu tapu ʻoe fale ʻoe ʻOtua, ʻaia naʻe ʻi Selūsalema; pea naʻe inu mei ai ʻae tuʻi mo e houʻeiki, mo hono ngaahi uaifi, pea mo hono kau sinifu.
4 Och då de så drucko, lofvade de de gyldene, silfver, koppar, jern, trä och stengudar.
Naʻa nau inu uaine, mo fakamālō ki he ngaahi ʻotua koula, pea mo e siliva, mo e palasa, mo e ukamea, mo e ʻakau, pea mo e maka.
5 På samma stund syntes finger, såsom ene menniskos hand, de skrefvo tvärsöfver ifrå ljusastakan, på den hvitmenade väggene i Konungssalenom; och Konungen vardt varse handena som skref.
ʻI he feituʻu pō ko ia naʻe hā mai ʻae louhiʻi nima ʻoe tangata, ʻoku tohi ʻi he funga ʻoe holisi fale ʻoe tuʻi ʻo feʻunga mo e tuʻunga maama; pea naʻe mamata ʻae tuʻi ki he louhiʻi nima naʻe tohi.
6 Då förvandlades Konungens ansigte, och hans tankar förskräckte honom, så att hans länder bäfvade, och hans ben darrade.
Pea naʻe fakakehe ʻae fofonga ʻoe tuʻi, pea ko ʻene ngaahi mahalo naʻe puputuʻu ai ia; ko ia naʻe homo ai ʻae ngaahi hokotanga ʻo hono kongaloto, pea naʻe fetaposi ʻa hono ongo tui,
7 Och Konungen ropade öfverljudt, att man skulle låta komma visa, Chaldeer och spåmän, och lät säga till de visa i Babel: Den menniska, som denna skriftena läs, och kan säga hvad hon betyder, han skall varda klädd i purpur, och bära en gyldene kedjo om halsen, och vara den tredje herren i mitt rike.
Pea naʻe kalanga ʻae tuʻi ke ʻomi ʻae kau ʻasitolōnoma, mo e kau Kalitia, pea mo e kau kikite. Pea naʻe lea ʻae tuʻi, ʻo ne pehē ki he kau tangata poto ʻo Papilone, “ʻIlonga ha taha ʻe lau ʻae tohi ni mo fakahā kiate au hono ʻuhinga, ʻe fakakofuʻaki ia ʻae kulokula, pea ʻe ʻai ʻae kahoa koula ki hono kia, pea te ne hoko ko hono toko tolu ʻi he kau pule ʻoe puleʻanga.”
8 Så vordo alle Konungens vise upphafde; men de kunde hvarken läsa skriftena, eller undervisa Konungenom uttydningen.
Ko ia naʻe haʻu ai ʻae kau tangata poto kotoa pē ʻae tuʻi: ka naʻe ʻikai te nau faʻa lau ʻae tohi pe fakahā ki he tuʻi hono ʻuhinga ʻo ia.
9 Deraf förfärades Konungen Belsazar ännu fastare, och tappade platt sin hy; och hans väldige vordo illa tillfrids.
Pea naʻe puputuʻu lahi ʻaupito ʻae tuʻi ko Pelesasa, pea naʻe kehe ʻa hono fofonga ʻiate ia, pea naʻe ofo lahi ʻa hono ngaahi houʻeiki.
10 Då gick Drottningen, för sådana Konungens och hans väldigas ärendes skull, upp i salen, och sade: Herre Konung, Gud unne dig länge lefva; låt dina tankar icke så förskräcka dig, och omskift icke så din hy.
Pea ko e meʻa ʻi he ngaahi lea ʻae tuʻi mo hono ngaahi houʻeiki, naʻe hū ai ʻae tuʻi fefine ki he fale kai: pea naʻe lea ʻae tuʻi fefine ʻo ne pehē, “ʻE tuʻi ke ke moʻui ʻo taʻengata: ʻoua naʻa ke mamahi ʻi hoʻo ngaahi fakakaukau, pea ʻoua naʻa ke fofonga kehe:
11 Det är en man i ditt rike, som hafver de helga gudars anda; ty uti dins faders tid vardt i honom funnen upplysning, klokhet och vishet, sådana, som de gudars vishet är; och din fader, Konung NebucadNezar, satte honom öfver de stjernokikare, visa, Chaldeer och spåmän;
ʻOku ai ʻae tangata ʻi ho puleʻanga, ʻaia ʻoku ʻiate ia ʻae ʻatamai ʻoe ngaahi ʻotua māʻoniʻoni, pea ʻi he ngaahi ʻaho ʻo hoʻo tamai, naʻe ʻilo ʻiate ia ʻae maama, mo e ʻilo, mo e poto, ʻo hangē ko e poto ʻoe ngaahi ʻotua; ʻaia naʻe fakanofo ʻe he tuʻi ko Nepukanesa ko hoʻo tamai, ʻoku ou pehē, ʻae tuʻi ko hoʻo tamai, ko e pule ʻoe kau fai meʻa mana mo e kau ʻasitolōnoma, mo e kau Kalitia mo e kau kikite:
12 Derföre, att en hög ande vardt funnen i honom; dertill förstånd och klokhet till att uttyda drömmar, råda uppå mörkt tal, och uppenbara hemlig ting, nämliga Daniel, den Konungen lät Beltesazar kalla. Så låt nu kalla Daniel; han varder väl sägandes uttydningen.
Pea koeʻuhi naʻe ʻiate ia ha ʻatamai lelei, mo e ʻilo mo e poto, ʻi he fakahā ʻoe ʻuhinga ʻoe ngaahi misi, mo e ngaahi lea ʻilongataʻa, mo e fakatonutonu meʻa, naʻe ʻilo ʻi he Taniela ko ia, ʻaia naʻe fakahingoa ʻe he tuʻi ko Pelitisasa: pea ko eni, ui kia Taniela, pea ʻe fakahā ʻe ia hono ʻuhinga.”
13 Då hade man Daniel upp för Konungen; och Konungen sade till Daniel: Äst du Daniel, en af de fångar utaf Juda, hvilka Konungen, min fader, utu Juda fört hafver?
Pea naʻe ʻomi ʻa Taniela ki loto ki he ʻao ʻoe tuʻi. Pea naʻe lea ʻae tuʻi kia Taniela ʻo pehē, “Ko koe, ko e Taniela ko ia ʻoku ʻoe fānau ʻoe pōpula ʻo Siuta, ʻaia naʻe ʻomi ʻe he tuʻi ko ʻeku tamai mei Siutea?
14 Jag hafver hört sägas om dig, att du hafver de helga gudars anda, och att upplysning, förstånd och hög vishet i dig funnen är.
Kuo u fanongo kiate koe, ʻo pehē ʻoku ʻiate koe ʻae ʻatamai ʻoe ngaahi ʻotua, pea ʻoku ʻilo ʻiate koe ʻae maama, mo e ʻilo, pea mo e poto lelei.
15 Nu hafver jag låtit komma för mig kloka och visa, att de skola läsa mig denna skriftena, och undervisa mig hvad hon betyder, och de kunna intet säga mig hvad sådant betyder;
Pea ko eni, kuo ʻomi ki hoku ʻao ʻae kau tangata poto mo e kau ʻasitolōnoma, koeʻuhi ke nau lau ʻae tohi ni, pea fakahā mai kiate au ʻa hono ʻuhinga: ka naʻe ʻikai te nau mafai ke fakahā hono ʻuhinga ʻoe meʻa
16 Men om dig hörer jag att du kan gifva uttydning, och uppenbara det hemligit är, kan du nu läsa denna skriftena, och undervisa mig hvad hon betyder, så skall du med purpur klädd varda, och bära en gyldene kedjo om din hals, och vara den tredje herren i mitt rike.
Pea kuo u fanongo kiate koe, ʻo pehē, ʻoku ke faʻa fakatupu ʻuhinga mo fakahā ʻae ngaahi meʻa ʻilongataʻa: pea ko eni, kapau te ke lau ʻae tohi, mo e fakakofuʻaki koe ʻae kulokula, pea ʻe ʻai ʻae kahoa koula ki ho kia, pea te ke hoko ko hono toko tolu ʻi he kau pule ʻoe puleʻanga.”
17 Då svarade Daniel, och sade inför Konungen: Behåll dina gåfvor sjelf, och gif din skänk enom androm; jag vill dock väl läsa Konungenom skriftena, och undervisa hvad hon betyder.
Pea naʻe lea ʻa Taniela ʻi he ʻao ʻoe tuʻi ʻo ne pehēange, “Ke ʻiate koe hoʻo ngaahi meʻa foaki, pea tuku ʻa hoʻo ngaahi totongi ki ha taha kehe; ka te u lau ʻae tohi ki he tuʻi, pea te u fakahā kiate ia ʻa hono ʻuhinga.
18 Herre Konung, Gud den Högste gaf dinom fader, NebucadNezar, rike, magt, äro och härlighet.
“Ko koe, ʻe tuʻi, naʻe foaki ʻe he ʻOtua fungani māʻolunga, kia Nepukanesa ko hoʻo tamai, ha puleʻanga mo e mālohi, mo e nāunau, mo e fakaʻapaʻapa;
19 Och för sådana magts skull, som honom gifven var, fruktade och räddes för honom all land, och folk, och tungomål; han drap hvem han ville, han upphöjde hvem han ville, han nedertryckte hvem han ville.
Pea ko e meʻa ʻi he mālohi naʻa ne tuku kiate ia, naʻe tetetete mo manavahē kiate ia, ʻae ngaahi kakai, mo e ngaahi puleʻanga, mo e ngaahi lea kotoa pē: ko ia naʻa ne loto ki ai naʻa ne tāmateʻi; pea ko ia naʻa ne loto ki ai naʻa ne fakamoʻui; pea ko ia naʻa ne loto ki ai naʻa ne hakeakiʻi; pea ko ia naʻa ne loto ki ai naʻa ne fakahifo.
20 Men då hans hjerta upphof sig, att han vardt stolt och högmodig, vardt han kastad ifrå sin Konungsliga stol, och miste sina härlighet;
Ka ʻi he angahiki ʻa hono loto, mo e fakafefeka ʻa hono loto ʻi he laukau, naʻe fakahifo ia mei hono nofoʻanga fakatuʻi, pea naʻa nau toʻo ʻa hono nāunau meiate ia;
21 Och vardt drifven ifrå menniskor; och hans hjerta vardt likt vid vilddjur, och han måste löpa ibland vildåsnar, och åt gräs såsom oxar, och hans kropp låg under himmelens dagg, och vardt våt, tilldess han lärde veta, att den Högste hafver våld öfver menniskors rike, och gifver dem hvem han vill.
Pea naʻe kapusi ia mei he ngaahi foha ʻoe tangata; pea naʻe ngaohi hono loto ke hangē ko e loto ʻoe fanga manu, pea naʻa ne nofoʻanga fakataha mo e fanga ʻasi kai vao: naʻa nau fafanga ia ʻaki ʻae mohuku ʻo hangē ko e fanga pulu, pea naʻe viviku hono sino ʻi he hahau ʻoe langi; kaeʻoua ke ne ʻilo ʻe ia, naʻe pule ʻae ʻOtua fungani māʻolunga ʻi he puleʻanga ʻoe tangata, pea ʻoku ne tuʻutuʻuni ki ai ʻaia ʻoku ne faʻiteliha ki ai.
22 Och du Belsazar, hans son, hafver icke ödmjukat ditt hjerta, ändock du allt sådant vetst;
“Ka ko koe ko hono foha ʻe Pelesasa, naʻe ʻikai te ke fakavaivaiʻi ho loto, ka naʻa ke ʻilo ʻae ngaahi meʻa ni kotoa pe.
23 Utan hafver upphäfvit dig emot himmelens Herra, och man hafver måst bära hans hus kärile fram för dig, och du, dine väldige, dina hustrur och dina frillor, hafva druckit vin deraf; dertill lofvat de silfver, gyldene, koppar, jern, trä och stengudar, hvilke hvarken se, eller höra, eller känna; men den Guden, som hafver din anda och alla dina vägar i sine hand, hafver du intet ärat.
Ka kuo ke fakahikihiki koe ki he ʻEiki ʻoe langi, pea kuo nau omi ʻae ngaahi ipu ʻo hono fale ki ho ʻao, pea ko koe mo hoʻo ngaahi houʻeiki, mo hoʻo ngaahi uaifi, mo hoʻo kau fefine, kuo mou inu kava mei ai; pea kuo ke fakamālō ki he ngaahi ʻotua siliva, mo e koula, mo e palasa, mo e ukamea, mo e ʻakau, mo e maka, ʻaia ʻoku ʻikai ke mamata, pe fanongo, pe ʻilo: pea ko e ʻOtua ʻaia ʻoku ʻi hono nima ʻa hoʻo mānava, pea ʻoku ʻoʻona ho ngaahi hala kotoa pē, naʻe ʻikai te ke fakamālōʻi.
24 Derföre är denna handen sänd ifrå honom, och den skrift, som der upptecknad står.
Pea naʻe toki fekau ʻae louhiʻi nima meiate ia; pea ko eni ʻae tohi naʻe tohi.
25 Och detta är skriften, som der upptecknad är: Mene Mene, Thekel Upharsin.
“Pea ko eni ʻae tohi ʻaia naʻe tohi, ‘MINE, MINE, TEKELI, UFASINI:’
26 Och hon betyder detta: Mene, det är: Gud hafver räknat ditt rike, och ändat det.
Pea ko hono ʻuhinga eni ʻoe lea: MINE; Kuo lau ʻe he ʻOtua ʻa ho puleʻanga, pea kuo fakaʻosi ia.
27 Thekel, det är: Man hafver vägit dig på ene våg, och funnit dig allt för lättan.
TIKELI; Kuo fakamamafa koe ʻi he meʻa fua tautau, pea kuo ʻilo koe ʻoku ke maʻamaʻa.
28 Peres, det är: Ditt rike är åtskildt, och gifvit de Meder och Perser.
PELESI; kuo vahevahe ʻa ho puleʻanga, pea kuo tuku ki he kau Mitia mo e kau Peasia.”
29 Då befallde Belsazar, att man skulle kläda Daniel uti purpurkläde, och gifva honom ena gyldene kedjo om hans hals; och lät förkunna om honom, att han var den tredje herren i rikena.
Pea naʻe fekau ʻe Pelesasa, ke nau fakakofu ʻa Taniela ʻaki ʻae kulokula, pea naʻe ʻai ʻae kahoa koula ki hono kia, pea naʻe fanongonongo ia, ke ne hoko ko hono toko tolu ia ʻi he pule ʻoe puleʻanga.
30 I den samma nattene vardt de Chaldeers Konung Belsazar ihjälslagen.
ʻI he pō ko ia naʻe mate tāmateʻi ʻa Pelesasa, ko e tuʻi ʻoe kau Kalitia.
31 Och Darios utaf Meden tog riket in, då han tu och sextio år gammal var.
Pea naʻe faʻao ʻae puleʻanga ʻe Talaiasi ko e Mitia, ʻi hono onongofulu ma ua taʻu nai ʻo ʻene motuʻa.
